Annons

FinansministernBoken haltar när Borg rabblar cv:n och adjektiv

Moderate Anders Borg var finansminister 2006–2014.
Moderate Anders Borg var finansminister 2006–2014. Foto: Mondial

De bästa partierna av Anders Borgs memoarbok är läsvärda. Men ”Finansministern” lider brist på gestaltning och lär, till skillnad från De nya Moderaterna, inte slå an brett.

Under strecket
Publicerad

Finansministern

Författare
Anders Borg
Genre
Biografier
Förlag
Mondial

Antal sidor: 375

Det händer att Moderaternas positionsförflyttning före valet 2006 beskrivs som enbart kosmetisk. Pärlhalsbanden plockades bort, men politiken var densamma. I boken ”Finansministern” beskriver Anders Borg hur det i själva verket var en annan syn på samhället som låg till grund för förändringen. Han visar hur detta fick konsekvenser för den inhemska politiken och – efter den lyckade hanteringen av finanskrisen – hela världsekonomin.

Borg skriver nedlåtande om hur moderata skattesänkningsförslag under det tidiga 2000-talet motiverades med hänvisning till abstrakta teorier av filosofer som Robert Nozick. Det överordnade målet med den gammalmoderata politiken var att besegra Socialdemokraterna. Efter Borgs tillträde byttes kritiken av den svenska samhällsmodellen mot ett grundläggande stöd för det svenska välfärdssystemet. Överskott i de offentliga finanserna sågs inte längre som problematisk socialism utan som en avgörande del av ett välfungerande samhälle.

Finansministern Anders Borg verkar ha sett den ekonomiska politiken som nästan helt frikopplad från normativa ställningstaganden. Jobbskatteavdragen försvaras pragmatiskt, de behövs eftersom ekonomin stimuleras. Det är kanske särskilt intressant mot bakgrunden att Borg under studieåren hade osedvanligt radikala liberala åsikter. ”Om jag fick vara statsminister skulle jag inte göra ett jota, då skulle folk få göra exakt vad de ville själva”, som han själv uttryckte det 1988 i tv-programmet ”Diskutabelt”.

Annons
Annons

2000-talets Borg är i stället en teknokrat omgiven av teknokrater. Efter att han tillträtt som chef för riksdagskansliet töms det på anställda vars främsta merit var en karriär inom Moderata ungdomsförbundet. De ersätts med disputerade nationalekonomer.

Vi kan vara tacksamma att det inte var 1988-års version av Anders Borg som intog finansdepartementet. Samtidigt tycks Borg, i sin iver att helt lämna politikens moraliska dimensioner bakom sig, missa att själva färdriktningen inte är en teknisk fråga. Skatter och ramverk är mer än bara incitament och styrmedel för att få människor att bete sig på ett visst sätt.

Boken hade kunnat vara verkligt läsvärd genomgående, men tyvärr haltar framställningen. Centrala skeenden nämns men gestaltas inte. Vi får veta att Borg inte uppskattade en viss konflikt, eller att möten varit spännande, utan att få en bild av hur det var att befinna sig där. På samma sätt görs det långa utvikningar med beröm om enskilda personer. Men i stället för att levandegöra dem rabblar Borg cv:n och adjektiv: de är ”kompetenta”, ”erfarna”, ”utomordentliga”, och så vidare.

Strauss-Kahn är en perfekt antagonist – arrogant, oförutsägbar, och slug.

Bättre är det när han beskriver arbetet för att rädda Sverige och grannländerna från ”vargarna” på finansmarknaden under de värsta krisåren. Här blir det bitvis riktigt spännande. Sverige måste försvaras, gränsen ska hållas. Borg ska mota bort de blodtörstiga fienderna genom att få IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn att förstå att det svenska sättet att lösa bankkriser på är det bästa. Strauss-Kahn är en perfekt antagonist – arrogant, oförutsägbar, och slug.

Borg beskriver också underhållande hur Moderaterna satte i system att ta med journalister på färdmedel de inte kan lämna för att på så vis tvinga dem att lyssna på hans ekonomiska utläggningar. När de väl klivit ombord på tåget eller skärgårdsbåten börjar Borg dra fram grafer över den svenska ekonomin och Moderaternas reformprogram.

”Finansministern” är upplagd på ett liknande sätt. Spännande och välskrivna partier varvas med utförliga genomgångar av strukturreformer och ekonomisk politik. Stundtals är det väldigt detaljerat.

Men vill man skriva en bok som blir läst av den den breda allmänhetens är det inte säkert att, som Borg uttrycker det, Excel slår retorik.

Om syftet är att tillhandahålla en manual för hur finanskriser ska hanteras, eller att ge en detaljerad beskrivning av Moderaternas tid vid makten, så klarar sig boken galant. Men vill man skriva en bok som blir läst av den breda allmänhetens är det inte säkert att, som Borg uttrycker det, Excel slår retorik.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons