Annons

”Bolunds resonemang är inte logiskt”

Johanna Kull.
Johanna Kull. Foto: Avanza

De som skyddas av regeringens förslag på pensionsmarknaden är inte spararna, utan snarare stora försäkringsbolag. När en sparare fastnat i en dålig försäkring – då måste vi ha rätten att rösta med fötterna. Det skriver sparekonomen Johanna Kull i en slutreplik.

Under strecket
Publicerad

SLUTREPLIK | PENSION

Att finansmarknadsminister Per Bolund i en replik skriver att han vill genomföra fler reformer för att förbättra konsumentskyddet på pensionsmarknaden är positivt. Han blandar dock ihop fondförsäkringar med traditionella försäkringar. Att det finns skäl att noggrant se över hur man vid förbättrad flytträtt, skyddar kvarvarande sparare i så kallad traditionell försäkring motsäger jag inte.

När det gäller fondförsäkringar däremot, den idag snabbast växande försäkringsformen och den absolut vanligaste bland icke kollektivavtalade tjänstepensioner, är Per Bolunds resonemang inte logiskt. En fondförsäkring är ett individuellt sparande, där du som sparare själv bär all risk, och vid flytt av en sådan finns det inga kostnader som drabbar kvarvarande sparare. Att flytta en fondförsäkring skiljer sig inte från att flytta en fond från en bank till en annan – då tas inga kostnader ut.

De som skyddas av regeringens förslag är inte spararna, snarare stora försäkringsbolag som har reserverat kostnader för dyra provisionsupplägg i sina balansräkningar. Hela rätten att ta ut avgifter för kvarstående anskaffningskostnader uppmuntrar till ett osunt system med höga provisioner som kraftigt missgynnar spararna. Ett provisionssystem som regeringen med Bolund i spetsen, dessutom varit tydlig med att de vill göra sig av med.

Annons
Annons

Bolund poängterar att pensionsbolagen enbart kommer att få ta ut avgifter som täcker verkliga kostnader bolaget har haft. Men hur avgörs vilka dessa är? Och varför ska en privatperson överhuvudtaget tvingas stå för kostnaden för den investering ett vinstdrivande bolag själva tagit ett affärsmässigt beslut om att göra? Det behöver vi inte i några andra sammanhang och jag har mycket svårt att förstå varför pensionsbranschen ska tillåtas denna, för konsumenten så negativa, särbehandling.

Allt fler sparare vill dessutom påverka samhället genom att välja bort fonder som placerar i till exempel fossila bränslen, kärnvapen eller verksamheter som inte ligger i linje med de egna värderingarna. När nu miljontals människor världen över demonstrerar för klimatet, skulle jag förvänta mig att en grön finansmarknadsminister gör allt i sin makt för att ge människor som sitter instängda i fondförsäkringar med ett fondutbud som ur ett hållbarhetsperspektiv inte är det bästa, möjlighet att göra detta.

Det finns inget självändamål i att människor ska bli så kallade ”aktiva sparare” och flytta sina pensionsförsäkringar från ett bolag till ett annat. Så länge ditt pensionsbolag har ett konkurrenskraftigt erbjudande med låga avgifter och transparenta villkor, mår dina pensionspengar sannolikt bäst av att växa vidare i lugn och ro. Men när en sparare fastnat i en dålig försäkring med höga avgifter och tveksam förvaltning, då måste vi ha rätten att rösta med fötterna. Utan att behöva vänta i tio år.

Det finns mycket att göra för att förbättra villkoren för privatspararna, det tror jag att vi är många som står bakom. Ett bra första steg i den nya regleringen vore att åtminstone skilja fondförsäkring och traditionell försäkring åt.

Johanna Kull
sparekonom Avanza

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons