Den amerikanska författaren Lionel Shriver är bosatt i London.
Den amerikanska författaren Lionel Shriver är bosatt i London. Foto: Elaine Thompson. Illustration Staffan Löwstedt

”Europa begår ekonomiskt självmord för att rädda sig”

”Det är bättre för oss med en farsot än vad vi gör med ekonomin just nu”, säger den frispråkiga författaren Lionel Shriver vars roman om en ekonomi i fritt fall nu håller på att bli verklighet.

Uppdaterad
Publicerad

Lionel Shriver är arg. När jag ringer henne har hon precis kommit hem från den lokala affären, ”en sorglig liten Tesco Metro”, i London där hon bor. Shriver fick de sista litrarna mjölk. ”Varför behöver folk plötsligt mer mjölk? Det vill jag veta. Den surnar ju! Burksoppor hade jag kanske förväntat mig”, muttrar hon i luren.

Hamstringen är med andra ord ett lika stort problem i Storbritannien som här i Sverige. Lionel Shriver förutsåg det redan 2016, då hon utkom med ”The Mandibles”, en roman om ett USA i ekonomiskt fritt fall. Det första invånarna gör när de inser vartåt det barkar är att börja bunkra toalettpapper. ”Det har gett mig viss tillfredsställelse att jag fick rätt – det första västvärlden får panik över och börjar samla på sig helt frenetiskt är toapapper”, säger hon nöjt.

Lionel Shriver har gjort sig känd för sin vassa samhällskritik. Hon slog igenom med ”Vi måste prata om Kevin”, berättelsen om en empatistörd pojke som mördar hela sin familj, och hon ligger alltid ruskigt rätt i tiden. Samma gäller för boken som kommer i maj – ”The motion of the body through space” – där en demograf försöker designa ett virus som tar död på en tredjedel av världens befolkning.

”Välkommen till undergången!” utropar hon och skrattar.

Lionel Shriver.
Lionel Shriver. Foto: David Hartley/TT
Annons

Förutom tomma affärer, hur påverkas du själv av coronakrisen?

– Alla mina professionella engagemang har ställts in. Så jag är skitsur. Jag inser ju att i det stora hela så spelar min dumma lilla roman ingen roll – men min situation är som ett fönster mot vad som händer alla nu. Det är ju två års arbete som går åt skogen. Det gäller för alla som har lagt ner enormt mycket arbete och kärlek i sina projekt. Nu förstörs de. Och det är därför hela den globala ekonomin riskerar att sjunka ner i en dödlig depression. Inte bara en lågkonjunktur.

Vad säger våra reaktioner på den här pandemin om läget i samhället?

– Jag tror att folk slits mellan att vara själviska och socialt ansvarstagande, men jag tycker egentligen inte att det finns någon konflikt. Man vill inte bli sjuk, man vill inte överbelasta sjukvårdssystemet.

Hon är inte imponerad av vare sig britterna eller amerikanerna. Britternas rykte om att äga en solidarisk blitzanda är nys, och ”amerikaner är verkligen inte förtjusta i personliga uppoffringar”. Och hon tror att allt kan bli mycket värre. Mest bekymrar sig Lionel Shriver för skillnaderna mellan hur västvärlden och Kina har reagerat på coronapandemin.

Annons

– Det här viruset uppkom i Kina och det var där det verkligen tog fart. Men de verkar okej. Samtidigt vänder vi upp och ner på allting, och inte bara under ett par veckor, utan kanske i flera år. Det senaste medicinska rådet i Storbritannien är att vi ska praktisera social isolering för att trycka tillbaka viruset.

Men det kan ta tid innan ett vaccin tas fram och engelsmännen kan börja leva som vanligt.

– Varför är det annorlunda i Kina? Jag förstår inte. Det är klart att viruset inte kommer att ha varit fantastiskt för den kinesiska ekonomin, men det är inte min uppfattning att alla deras företag är på väg att krascha.

Den här oron delas av många andra. Medicinska experter har varnat för att man saknar en exitstrategi; har man väl börjat sätta folk i karantän är det svårt att sluta.

Kerstin Hessius, vd för Tredje AP-fonden, gick häromdagen ut i Aktuellt och krävde att en tidpunkt slogs fast då livet skulle kunna återgå till det normala. Hon varnade för att vi befinner oss mitt i en enorm katastrof och att en hel generation håller på att förlora sin framtid. Lionel Shriver är inne på samma spår.

Annons

– Regeringarna lovar en massa pengar, men det är ju lånade pengar. Och det är vad jag oroar mig allra mest för. Regeringarna kommer bli tokiga och spendera pengar de inte har, och vi är redan så skuldsatta. Det som förorsakar katastrofen i ”The Mandibles” är att man inte kan betala tillbaka statsskulden. Den har blivit för stor. Den amerikanska statsskulden är redan 22 biljoner dollar, och nu lovar Trump att spendera nästan en biljon till.

Hon menar att scenariot i ”The Mandibles” är hyfsat trovärdigt. Det enda som inte är trovärdigt är att endast USA drabbas av krisen – hon ville inte skriva om hela världens undergång.

Ärligt talat tror jag att det är bättre för oss med en farsot än vad vi gör med ekonomin just nu

– Just nu ser det ut som om hela västvärlden är i färd med att begå ekonomiskt självmord. Jag såg en klok liten insändare i tidningen imorse, det stod att alla de här åtgärderna syftar till att skydda NHS (National Health Service, som ansvarar för den offentliga sjukvården i Storbritannien, reds. anm), men om man i processen låter alla företag som håller NHS uppe gå bankrutt, vad har man uppnått? Det är det otäcka. Ärligt talat tror jag att det är bättre för oss med en farsot än vad vi gör med ekonomin just nu.

Annons

Vad tycker du är en rimlig reaktion på en pandemi, om man tar ekonomiska effekter i beaktande?

– Jag vet inte. Saken är den att det jag nyss sa är oacceptabelt i ett västerländsk samhälle. För det jag säger är att man bör låta folk dö för att företagen ska hålla sig flytande, och så ska man förstås inte tycka. Det är såklart lätt för mig att säga, för jag är bara 62 och inte 84, och jag är frisk. Men det känns som om särskilt USA och Europa håller på att begå självmord för att rädda sig själva, och jag ser inte logiken i det. Om man vill vara riktigt, riktigt grym så kan man säga som i en kommentar jag såg i tidningen, där det antyddes att en farsot som tar livet av en stor del av den åldrade befolkningen ligger i det ekonomiska intresset. Det kan jag säga som författare (hon syftar på sin nya roman, reds anm).

Under arbetet med ”The Mandibles” läste Shriver stora mängder ekonomisk teori.

– En sak som slog mig var hur bräckligt systemet var. Allt är så sammanflätat på ett väldigt farligt sätt. Det krävs inte mycket – och det här är mycket. Det är skrämmande.

Hur tror du då att det kommer sluta? Stärks eller försvagas det sociala kontraktet?

– Det beror på hur väl de ekonomiska stimulanspaketen tas emot, och på vem som dör. Kanske blir effekten negativ för Trump – om sjukvården inte klarar av trycket, och om en särskilt stor del av låginkomsttagarna dör.

Lionel Shriver säger att det bara finns en ljusglimt med corona.

– Det är att viruset åtminstone inte diskriminerar. På det sättet har det ett slags förenande effekt; det skär rätt igenom alla de identitetspolitiska grupper som vill känna sig särskilt förföljda.

Det är å andra sidan en väldigt klen tröst.

Lionel Shriver.

Foto: David Hartley/TTBild 1 av 1