Annons

Borgerligheten, vänstern och nationalstaten

"Förändra er eller dö"
"Förändra er eller dö" Foto: Jonas Ekströmer/TT / TT NYHETSBYRÅN
Under strecket
Publicerad

Man kan ana en framtidsdebatt som kommer att utmana både den traditionella borgerligheten och den traditionella socialdemokratin. Det handlar om synen på nationen/staten och där har ju det i praktiken alltid funnits en grundläggande enighet över blockgränsen.

Det är dags att ta fram Emil Uddhammars epokgörande avhandling Partierna och den stora staten : en analys av statsteorier och svensk politik under 1900-talet (1993).

I Svensk Tidskrift skrev Carl-Vincent Reimers i förra veckan:

Borgerliga partier borde nu inse fakta: Det finns en oundviklig konflikt mellan den svenska modellens innersta väsen och mångkulturalism. Men istället för att, som SD, välja att bevara en samhällskonstruktion som tillhör det förflutna, bör de erbjuda en alternativ vision som fungerar för 2000-talets framgångssaga. I en tid då ökad invandring är en både moralisk och ekonomisk nödvändighet, bör vi titta mer mot en amerikansk modell där welfare ersätts av workfare. En modell där välfärden inte garanteras av en homogen nationalstat, utan av fristående gemenskaper (communities) som lever sida vid sida inom statens ramar. En modell där tilliten mellan människor inte utgår från staten, utan tillåts blomstra på sina egna villkor.

Annons
Annons

Sverige har goda förutsättningar för att påbörja detta reformarbete. Svenskarna är de överlägset mest positiva till invandring i hela EU och vi har redan tagit de första liberala reformerna för att överlåta välfärdens mest centrala tjänster till privata, decentraliserade alternativ.

Under Sveriges ordförandeskap i den Europeiska Unionen uttryckte sig dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt i följande termer i fråga om hur EU borde möta det annalkande klimathotet: ”Förändra er, eller dö”. En liknande inställning behövs nu från borgerliga politiker ifråga om välfärdsstatens framtid.

Vi är inte riktigt där än.

Johannes Forssberg skriver i Expressen om vänsterns motsvarande dilemma:

Vänstern måste bestämma sig för om det är viktigast att Sverige är jämlikt eller att världen blir mindre ojämlik (---)

Frågan om nationell eller internationell jämlikhet ska prioriteras har inte på allvar diskuterats inom vänstern. När det gäller asylinvandringen har man mest låtsats som att konflikten inte finns. Bara man höjer skatten för de rika, anställer några hundratusen offentligt och uppför ett miljonprogram i överklassområden kan jämlikheten bevaras. På sistone har vänsterröster börjat höjas som inte tror att det blir så. Som anser att den svenska modellen inte klarar av ett mottagande av rådande omfattning och att vi har nått ett läge där svensk jämlikhet och välfärd bör prioriteras, bland dem finns bland andra Göran Greider och Ann-Marie Lindgren.

Den vänsterdebatt om migration som snart exploderar kommer bli ännu mer uppslitande än vad den borgerliga motsvarigheten har varit. Men den är nödvändig. Migrationen innebär en ofrånkomlig omvälvning och idéerna om det nya Sverige måste komma från alla håll.

Tills vidare är jag beredd att satsa en slant på Greider och Lindgren.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons