Annons

Fredrik Sjöberg:Borgs sommarprat inget för oss skvallerkärringar

Anders Borg.
Anders Borg. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Det blev inte mycket om livet och kärleken. I stället fick radiolyssnarna sig en tämligen blodslös redogörelse för Anders Borgs framgångsrika bana som finansminister.

Under strecket
Publicerad

En gång försökte jag förstå skillnaden mellan ett föredrag och en föredragning. Ordens doft av hembygdsgård och styrelserum var stark, och jag visste att en föredragning brukade ge mer betalt, men därutöver var det ungefär samma sak. Möjligen kunde föredragshållaren kosta på sig en del ovidkommande rundprat, medan den som höll en dragning helst skulle koka ner alltihop till några ljusbilder modell Powerpoint.

Det senare är en programvara som utvecklades av ett mindre företag i Kalifornien vid mitten av 1980-talet och som sedan köptes av ett väldigt stort företag i samma bransch, för att slutligen bli en lika central funktion inom näringslivet som kaffeautomaten.

Kanske var det därför som jag under ”Sommar i P1” med Anders Borg efter hand började sakna bilderna. En fördel med sådana presentationer är nämligen att den som talar inte behöver läsa innantill från ett manus.

Det är ju inte så lätt alla gånger. Vill man till exempel säga floskler av typen ”Sverige är en del av världen”, så gör man en ljusbild med textsnutten i fråga och pekar på den medan man läser högt, vilket kan ske mer avspänt än i radio. Borg kunde vidare ha varit betjänt av lite tabeller och statistik, för även om det börjar lovande med en glimt från barndomen, där han är Emil i Lönneberga, blir berättelsen snart en tämligen blodlös redogörelse för en framgångsrik bana som finansminister under åtta år.

Annons
Annons

Självberöm är dock en besvärlig genre.

Förebilden är nu Luke Skywalker; Göran Persson är imperiets Darth Vader, medan beskrivningen av Carl Bildt erinrar om Yoda (minus utseendet). Enligt Borg kom faktiskt beteckningen Alliansen just från filmen ”Stjärnornas krig”, men långt innan dess enrollerades han till statsrådsberedningen; det var 1991, så det blev en del krishantering i skarpt läge, något som senare återkom under finanskrisen 2007–2008. Och ja, visst var han lyckosam. Hans kapacitet att röja upp och äta i sig siffror tycks helt utan gräns.

Självberöm är dock en besvärlig genre. Några uppskattande ord om regeringens nuvarande krishantering hjälper upp det hela, men jag saknar blottorna i den teknokratiska fasaden. Finansmarknadens förtroende är väl ändå inte allt? De återkommande ekonomiska kriserna framstår som naturfenomen, åtminstone inte som utslag av girighet. Går det illa, som i Grekland, är det politikernas fel. Finansmännen själva, spekulanterna, går fria.

Numera är Borg verksam som finansiell rådgivare, bland annat i Afrika, och här låter han lite som Hans Rosling. Hjulen snurrar, allt blir bättre, heja Kenya, men till skillnad från Rosling är det lite oklart vad han gör där, och framför allt varför. Fast det är klart, håller man en dragning på finansen är det kanske underförstått.

Och allt det där andra vi oförbätterliga skvallerkärringar hoppades på, om livet, kärleken och hur kul man kan ha på ett skärgårdskalas, om detta yttras inte mycket av intresse. Leonard Cohens depressiva bräkande bara, och ytterligare något om att ”Europa saknar en dynamisk arbetsmarknad”. Kommer inte att gå till radiohistorien.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons