Jane Mutio Mutunga.
Jane Mutio Mutunga. Foto: Mia Holmberg Karlsson

Bortglömda metoden kan hejda världens avskogning

Människors och djurs överlevnad hotas av den globala avskogningen, som leder till enorma koldioxidutsläpp. Men nu ska Kenyas torra jordar bli gröna igen, med hjälp av kameler, helikoptrar och slangbellor – samt av små fröbollar täckta med koldamm.

Det är svårt att tro att det stora området i byn Kikule i Machakos i östra Kenya har varit något annat än lummigt och grönt. Här växer lårhögt gräs, Akacia-träd ger välbehövlig skugga och otaliga fåglar och insekter fyller luften med ljud. Men för ett år sedan fanns här ingenting.

– Marken var helt kal, det fanns inget gräs och inga träd. Ingen använde den, förutom barnen som brukade spela fotboll här, säger Jane Mutio Mutunga som har växt upp i byn.

Under decennier hade den kollektivt ägda marken i byn bestått av röd dammig jord, oanvändbar för byborna. För tjugo år sedan byggde man där en så kallad ”cattle dip”, där bönderna badade sin boskap i kemikalier som skulle hålla insekter borta. Den stora mängden djur som passerade trampade marken hård och betade upp de få gröna strån som fanns. Jorden eroderade och få skott orkade tvinga sig upp genom den hårda skorpan som var kvar.

Annons
Efter reklamen visas:
"Jag håller en hel skog i handen."

För ett par år sedan bestämde sig byborna för att göra något åt saken. Tillsammans med biståndsorganisationen World Vision började de planera för hur området skulle kunna göras grönt igen. Det grävdes bevattningsdiken. Säckar delades ut till de vuxna och slangbellor till barnen. Och det som skulle göra den döda marken grön igen: små, svarta bollar av koldamm – med frön i.

– När vi slängde ut fröbollarna var jag inte säker på att det skulle fungera. Men när regnet kom började vi snabbt se resultat. Folk som inte hade varit här på ett tag blev chockade när de såg hur mycket det hade växt, säger Gideon Kitema, ordförande i den lokala grupp som initierade återplanteringen av träden i Kikule.

Annons

– Nu har vi till och med börjat se nya fåglar som vi inte har sett här förut.

Fröbollar.
Fröbollar. Foto: Mia Holmberg Karlsson
Annons

Avskogning och utarmning av skog är en av de kanske mer bortglömda effekterna av människans härjningar på jorden. Sedan industrialiseringen beräknas jordens naturliga skogstäcke ha minskat med mellan 30 och 50 procent. Mellan 1990 och 2015 avverkades globalt 129 miljoner hektar skog, enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) – en yta lika stor som Sydafrika, eller tre gånger så stor som Sverige. Takten i vilken jordens skogar avverkas har saktat ner under de senaste decennierna, då fler länder börjar bedriva mer hållbart skogsbruk.

Men takten är fortfarande hög. De tropiska skogarna är mest utsatta – de avverkas av människan och förstörs av skogsbränder och stormar som ökar som en konsekvens av klimatförändringarna. Över 30 miljoner hektar tropisk skog förstördes under 2016 och 2017 och de största förlusterna skedde i Brasilien, Demokratiska republiken Kongo och Indonesien.

Anledningarna till den globala avskogningen är många: att göra utrymme för jordbruk, bete för boskap, bebyggelse, infrastruktur och energiutvinning, men även för att utvinna ved, virke och träkol.

Vi har under de senaste åren verkligen sett effekterna av klimatförändringarna här i Kenya.

Annons

Avskogningen har stora konsekvenser för miljö och klimat. Skogarna fungerar bland annat som en förvaringsplats för kol. I dag beräknas världens skogar absorbera runt en fjärdedel av människans koldioxidutsläpp, men när träden huggs ner släpps denna koldioxid ut i atmosfären igen.

Forskare världen över menar att den globala avskogningen måste minska och att avverkad skog måste återplanteras för att vi ska ha en chans att nå 2-gradersmålet. Forskningsinstitutet World Resources Institute beräknar att skogsskydd och återplantering skulle kunna utgöra 23 procent av de minskningarna av koldioxidutsläpp som krävs fram till 2030. 

Allt fler politiska ledare inser skogens roll i arbetet för att mildra klimatkrisen. Men utvecklingen går också åt andra hållet. Brasiliens nya president Jair Bolsonaro har exempelvis öppnat för storskalig skövling av Amazonas för att expandera landets jordbrukssektor.

Foto: Mia Holmberg Karlsson
Annons

Som en reaktion på utvecklingen startade entreprenörerna Teddy Kinyanjui och Elsen Karstad samarbetet Seedballs Kenya 2016. I ett ovanligt grönt industriområde i Langata i norra Nairobi ligger deras fabrik. Marken är svart och koldammet ligger i ett tunt lager över allting. Produkten: en boll av koldamm med ett frö i mitten. Syftet: att plantera skog på de torraste platserna i Kenya, för att gynna både jorden och människorna som lever på den.

– Vi har under de senaste åren verkligen sett effekterna av klimatförändringarna här i Kenya. Det har varit hemsk torka och när regnet äntligen kommer blir det stora översvämningar. Det påverkar de kenyaner som odlar och har boskap oerhört mycket, säger Teddy Kinyanjui.

Att täcka frön med lera i form av en boll är en planteringsteknik som länge använts i många kulturer.

Annons

Afrika förlorar årligen runt 3 miljoner hektar skog och ytterligare 50 miljoner hektar skog utarmas, enligt FAO. Kenya har varit nere på några få procent av landytan som varit täckt av skog, men under de senaste åren har trenden vänt. I dag är runt sju procent av Kenya skogbeklätt. Men i vissa områden, till exempel i regionen Machakos där Kikule ligger, är endast drygt tre procent täckt av skog. President Uhuru Kenyatta lovade nyligen att landet ska uppnå FN:s rekommendation om att 10 procent av Kenyas areal ska vara täckt med skog år 2022.

Fröbollsfabriken i Nairobi har tills nu främst använts till att göra briketter av spill från träkolsproduktion, men verksamheten riktas nu om för att kunna producera fler bollar. Än så länge är produktionen småskalig – ungefär 250–300 kilo fröbollar produceras dagligen av tre maskiner som bygger upp ett skal av koldamm och organiska bindemedel över fröerna.

Kionzo Luia, 11, från Machakos skjuter iväg en fröboll i hopp om att plantera ett nytt träd.
Kionzo Luia, 11, från Machakos skjuter iväg en fröboll i hopp om att plantera ett nytt träd. Foto: Mia Holmberg Karlsson

Idén som fröbollarna bygger på är inte ny. Att täcka frön med lera i form av en boll är en planteringsteknik som länge använts i många kulturer. Träkol har dessutom under tusentals år använts för att göra jorden bördig, bland annat av urfolk i Amazonas (så kallad “terra preta”). Kolet är poröst och håller därför kvar vatten och näringsämnen i jorden, vilket gör det enklare för växter att gro.

Annons

I dag är en annan av kolets funktioner kanske än viktigare – det fungerar nämligen som kolsänka. När träkol används i odling förvarar det kol i jorden istället för att det släpps ut i atmosfären. När det gäller fröbollarna så sker detta i en liten – ja, centimeterliten – skala.

På fabrikens gårdsplan står ett gäng knähöga ställningar täckta med hönsnät. Där ligger fröbollarna och torkar i solen tills de är redo att packas ner i naturfärgade papperspåsar. Överallt stryker katter omkring. “Hellre katter än råttor”, säger Teddy Kinyanjui.

Lite längre bort finns något som liknar ett överväxt trädgårdsland – taniga kvistar med gula blommor vajar i vinden över låga stammar med stora taggar. Trädgårdens spretighet är just här positiv – det är en testmiljö för fröbollarna för att se hur stor andel av dem som växer.

Annons
Jane Mutio Mutunga
Jane Mutio Mutunga Foto: Mia Holmberg Karlsson

Hur många av bollarna som blir träd är svårt att bedöma, menar Teddy Kinyanjui. Av vissa sorters frön, såsom Sesbania sesban, som berikar jorden och är favoritmat för getter, växer runt 80 procent. Av andra, såsom olika typer av akacia, växer en mindre andel. Men andra faktorer spelar också in, till exempel var de planteras, jordkvalitet, vattentillgång och väder. Och huruvida det finns hungriga giraffer eller elefanter i närheten.

Fröbollarna ska dock ha bättre chans än vanliga frön då de är skyddade från att bli uppätna av djur och fåglar och från att bli skadade av stark sol och värme. När det börjar regna så fungerar höljet som en näringsrik grogrund för fröet som också håller det fuktigt.

Annons

Det kollektiva planteringsprojektet i Kikule finansierades av Worldvision, som köpte in ett hundratal kilo fröbollar för ändamålet. I första omgången planterades runt 16 hektar med träd- och gräsfrö, men projektet ska nu skalas upp.

– Att plantera träd gör att människor får tillgång till bete, ved och virke. Men träden gör också jorden mer fertil. När man man odlar grödor i den jorden så blir skördarna bättre och man kan plantera fler typer av grödor, vilket skapar bättre matsäkerhet, säger Emannuel Fondo, projektledare för DryDev, ett utvecklingsprojekt för torra områden, på Worldvision.

Annons

Lokala skolor har ibland tävlingar om vem som bäst kan pricka måltavlor på trädfria platser med slangbellor

Han menar att fröbollarna passar bra i just här, i regionen Machakos, då det är torrt och regnet oregelbundet.

– När vi planterar sticklingar blir de snabbt skadade av termiter som äter upp deras rötter. Dessutom dör de ibland av vattenbrist när regnet inte kommer som de ska. Vi har märkt att de skott som kommer från fröbollarna är mer tåliga mot torka och termiter och får kraftigare rötter jämfört med sticklingarna, säger Emmanuel Fondo.

Annons

I Kikule planterades bollarna av byborna för hand och med slangbellor. Men på en större skala är tanken med fröbollarna att de ska planteras genom att åka snålskjuts på redan befintliga logistiska kedjor.

– Det finns så många som reser i Kenya med olika transportmedel: åsnor, motorcyklar, helikoptrar, safariflygplan, skärmflyg eller bara genom att promenera. Alla kan ta med sig frön, säger Teddy Kinyanjui.

Emannuel Fondo, projektledare för DryDev, ett utvecklingsprojekt för torra områden, på Worldvision.
Emannuel Fondo, projektledare för DryDev, ett utvecklingsprojekt för torra områden, på Worldvision. Foto: Mia Holmberg Karlsson

Flera av dessa distributionssätt är redan i gång. Reservatet Ol Pejeta i centrala Kenya har köpt fröbollar som skogsvaktarna sprider när de spanar efter tjuvjägare. The Mara Elephant Project, en organisation som skyddar elefanterna i nationalreservatet Maasai Mara, sprider bollarna med helikopter. Flera lokala skolor har ibland tävlingar om vem som bäst kan pricka måltavlor på trädfria platser med slangbellor och fröbollar som ammunition.

Annons

I nordvästra Nairobi, på International School of Kenya, jobbar eleverna just nu med att komma på innovativa lösningar för att distribuera fröbollarna. Nu arbetar flera av dem med att ta fram fröbollsryggsäckar – för kameler.

Det finns ett ordspråk på swahili som lyder “bebisar föds inte med tänder”. Så är det med träd också.

Annons

En av eleverna, 15-åriga Alex Rex, visar runt i skolans stora verkstad. Här har de lektioner i “STEM”, där de lär sig om teknik, matematik och ingenjörsvetenskap genom praktiska projekt. På hyllorna står modeller av byggnader, ihoprullade skisser och ett akvarium, till vilket Alex Rex själv har byggt en liten maskin som automatiskt matar fiskarna med små flagor.

– Om alla träd försvinner så försvinner i princip alla våra resurser och vår mat och det är inte bra för djuren. Fröbollarna kan vara ett sätt att förhindra att det blir så. Kameler finns överallt här, och går ofta omkring i torra områden utan träd. Därför är kameler perfekta för att sprida ut fröbollarna, säger Alex Rex.

Eleverna har vid några tillfällen fått testa sina ryggsäckar på riktiga kameler, men till vardags använder de en ställföreträdande sådan – en oljetunna monterad på en hjulförsedd ställning. Med en kamelskylt på, för tydlighetens skull.

Alex Rex tycker att det är roligt att jobba med projektet. Oftast i alla fall.

Annons

– Det är inte lika kul när den inte fungerar som den ska, vilket är ganska ofta. Det krävs mycket testande.

På lektionerna i den stora verkstaden experimenterar eleverna på International School of Kenya med olika lösningar för att distributera fröbollarna.
På lektionerna i den stora verkstaden experimenterar eleverna på International School of Kenya med olika lösningar för att distributera fröbollarna. Foto: Mia Holmberg Karlsson

Sedan start 2016 har Seedballs Kenya sålt över 4,3 miljoner fröbollar. De har även exporterat bollar till Demokratiska Republiken Kongo och ska göra det samma till Tanzania. Trots att det kanske låter mycket så är det snarare miljardtals som behövs för att bara Kenya ska uppnå målet på 10 procent skog.

Men Seedballs Kenyas plan är inte heller att fröbollarna ska lösa det globala problemet avskogning.

– Jag tror inte att det finns en enda lösning till något problem alls. Fröbollarna är ett ytterligare verktyg i verktygslådan som kan användas för att rehabilitera världens skogar, absolut inte den enda lösningen, säger Teddy Kinyanjui.

Planen är snarare att erbjuda en lösning för skogsplantering i torra områden där traditionell plantering av sticklingar inte fungerar, till exempel på svårtillgängliga platser eller när stora områden behöver planteras för en liten kostnad. Detta är kanske den viktigaste aspekten av fröbollarna, menar Teddy Kinyanjui – de är billiga. En fröboll kostar runt 9 öre, medan en stickling, om de köps i större skala, kostar 5 kronor och uppåt i Kenya.

Jane Mutio Mutunga.
Jane Mutio Mutunga. Foto: Mia Holmberg Karlsson

I dag köper Seedballs Kenya fröerna från Kenya Forest Research Institute (KEFRI), landets enda godkända försäljare av fröer. Planen är att produktionen av fröbollarna ska öka efterfrågan så pass mycket att KEFRI börjar köpa fröer från privatpersoner som själva planterat träd. På så sätt skapas ytterligare incitament för att plantera skog och möjligheter för människor att få en inkomst som inte innebär att de måste hugga ner träden.

– Det måste vara ekonomiskt fördelaktigt att vara miljömedveten och hållbar, annars är det bara rika människor som kan vara det. Som fattig har man inte möjlighet att plantera träd för att det är bra för klimatet. Det måste vara värdefullt på andra sätt, till exempel för virke, ved eller en källa till inkomst, säger Teddy Kinyanjui.

Teddy Kinyanjui tycker sig se att allt fler inser att skogsskydd är en viktig del av arbetet mot klimatförändringarna – för dess ekosystemtjänster och av ekonomiska skäl. Han efterfrågar dock ett större ansvarstagande från individer, företag och politiker. Det finns mycket kvar att göra, men också mycket hopp, säger Teddy Kinyanjui.

– Man måste vara positiv när man jobbar med träd, de växer ju så långsamt. Det finns ett ordspråk på swahili som lyder “bebisar föds inte med tänder”. Så är det med träd också.

Teddy Kinyanjui
Teddy Kinyanjui Foto: Mia Holmberg Karlsson

För det nygröna området i Kikule är planerna många. Än så länge är platsen skyddad från avverkning och bete – träden måste få växa till sig. Gräset har redan fått fröer som byborna samlar in, för att så mer gräs på samma plats, men också för att sälja vidare till närliggande byar. En del av gräset ska bli till hö.

Tanken är att även trädens frön ska kunna säljas och på så sätt bli en inkomstkälla för byborna. Träden beskärs för att de ska växa på bästa sätt, och grenarna som skärs av används till ved och träkol. Under 2019 ska också en plantskola upprättas där byborna själva driver upp sina fröer till sticklingar som de kan sälja.

Kikule-bon Jane Mutio Mutunga berättar att hon aldrig sett något liknande som när området började bli grönt.

– Att plantera och se det växa har betytt mycket för sammanhållningen här och har gjort att folk har samlats. Jag tror att också att de unga kommer att vara bättre på att ta hand om marken. Min son, som är 24 år, har till och med börjat odlat egna träd hemma på gården nu.

Fröbollar.

Foto: Mia Holmberg Karlsson Bild 1 av 8
Foto: Mia Holmberg Karlsson Bild 2 av 8

Kionzo Luia, 11, från Machakos skjuter iväg en fröboll i hopp om att plantera ett nytt träd.

Foto: Mia Holmberg Karlsson Bild 3 av 8

Jane Mutio Mutunga

Foto: Mia Holmberg Karlsson Bild 4 av 8

Emannuel Fondo, projektledare för DryDev, ett utvecklingsprojekt för torra områden, på Worldvision.

Foto: Mia Holmberg Karlsson Bild 5 av 8

På lektionerna i den stora verkstaden experimenterar eleverna på International School of Kenya med olika lösningar för att distributera fröbollarna.

Foto: Mia Holmberg Karlsson Bild 6 av 8

Jane Mutio Mutunga.

Foto: Mia Holmberg Karlsson Bild 7 av 8

Teddy Kinyanjui

Foto: Mia Holmberg Karlsson Bild 8 av 8