Annons

Olof Ehrenkrona:Bra att Kommunal utmanar LO

Foto: Jeppe Gustafsson / TT

Kommunals beslut är ett uttryck för att det finns en intressekonflikt inom arbetarrörelsen som stadigt fördjupas.

Under strecket
Publicerad

Kommunal, som är LO:s största fackförbund, ställer sig utanför LO:s samordning i årets avtalsrörelse. Orsaken är missnöje med lönekraven. Kommunal har velat prioritera sina yrkesutbildade medlemmar, men har inte fått gehör från de övriga LO-förbunden. Här kan spåras en klassisk konflikt mellan de förbund som representerar den konkurrensutsatta sektorn och förbunden som organiserar offentliganställda. Men också mellan förbunden, vars medlemmar arbetar i internationell konkurrens, finns sprickor. Tendensen är att intressekonflikterna inom LO ökar och att tanken på samordnade avtalsrörelser blir allt svårare att förena med en modern arbetsmarknad.

Men Kommunals utbrytning är inte det enda irritationsmomentet för LO. Häromdagen kom också en rapport från Konjunkturinstitutet som underströk att parterna kan bidra till att få ner arbetslösheten genom att hålla igen på lönekraven. Den svenska arbetslösheten ligger stadigt kvar i EU:s toppskikt och KI:s rapport blev en smärtsam påminnelse om att arbetarrörelsens två grenar delar på ansvaret för misslyckandet med att uppfylla målet om EU:s lägsta arbetslöshet.

Annons
Annons

Reallönerna har utvecklats ovanligt gynnsamt i Sverige under de senaste 25 åren. Jobbskatteavdragen har bidragit till detta och till den sänkning av det generella skattetrycket som har gjort det möjligt för Sverige att undvika de påfrestningar på levnadsstandarden som har drabbat löntagare i många andra länder. När Kommunal lyfter fram behovet av att lönerörelserna prioriterar avkastningen på utbildning är det i grunden helt rimligt. Men är Kommunal berett att förorda detta också i det skattepolitiska samtalet? Den viktigaste åtgärden skulle i så fall vara att sänka marginalskatterna på allt arbete.

Avskaffandet av värnskatten är en reform som minskar straffbeskattningen på utbildning. En sänkning av marginalskatterna, så att alla får minst hälften kvar av en löneökning, innebär en förändring i samma riktning. Precis som Kommunals förslag till nya lönepåslag har skatten på lönen fördelningspolitiska konsekvenser i en statisk kontext. Men i en dynamisk ekonomi och på en arbetsmarknad med många in- och utgångar blir effekten att det lönat sig bättre att utveckla sin kompetens och sträva efter att uppnå en allt större yrkesskicklighet. Det innebär i sin tur att den sociala rörligheten ökar, något som är bra för individen som får fler livsval och för sammanhållningen i samhället som gynnas av att alla kan välja sin framtid.

Det är värt att notera att reaktionen på Kommunals utspel är förströdd närmast likgiltig. Någon större oro för de samhällsekonomiska konsekvenserna av en alltför snabb kostnadsutveckling märks inte. Och den gamla diskussionen om vikten av att exportindustrin får vara löneledande verkar också ha tystnat. Har industrin vant sig vid att konkurrenskraften ordnas genom att kronan fortsätter att förlora sitt värde? Uttrycket ”flytande växelkurs” är ju inte längre adekvat och borde ersättas med begreppet ”sjunkande växelkurs” som bättre beskriver verkligheten. Inte heller hos LO verkar upphetsningen vara särskilt stor över att den fackliga enhetsfronten sprängs av det största medlemsförbundet.

Det kan också vara lugnet före stormen. Kommunals beslut är ett uttryck för att det finns en intressekonflikt inom arbetarrörelsen som stadigt fördjupas. Frågor som människors arbete har halkat allt längre ner på den politiska agendan samtidigt som arbetslivet befinner sig i den största omvandlingen sedan industrialismens genombrott. Det är en paradox, men kanske också ett gott tecken på en nödvändig avpolitisering av ett viktigt samhällsområde.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons