Annons
Recension

Att skriva. En hantverkares memoarerStephen King ger skrivtips

Stephen Kings ”Att skriva: En hantverkares memoarer kommer nu i en ny översättning av Ola Larsmo.
Stephen Kings ”Att skriva: En hantverkares memoarer kommer nu i en ny översättning av Ola Larsmo. Foto: Francois Mori / TT

I en kombination av självbiografi och handbok i skrivandets konst ger Stephen King konkreta råd till blivande författare. Memoardelen är sådär, men skrivråden – de är riktigt bra.

Under strecket
Publicerad

Att skriva. En hantverkares memoarer

Författare
Stephen King
Genre
Sakprosa
Förlag
Albert Bonniers Förlag
ISBN
9789100169947

Översättare: Ola Larsmo 299 sidor

Skrivande är att skrika utan ljud, skrev Marguerite Duras. E L Doctorow kallade det en sorts schizofreni, medan George Saunders talar om ett mödosamt förlopp där författaren tvångsmässigt arbetar om, driven av önskan att ”inte suga”.

När Stephen King beskriver samma process är det med ord som arbetsglädje och extas. Det är lustfyllt, han har roligt när han skriver. En typisk mening: ”Jag älskar förstås alla skrivandets olika faser men den här är särskilt trevlig.”

Kings ”Att skriva: en hantverkares memoarer” gavs först ut för sjutton år sedan och har fått status som standardverk även utanför genrelitteraturen – jag vet inte hur många gånger jag hört skribent- eller författarbekanta säga att den ”faktiskt är jävligt bra”. (Ordet ”faktiskt” är centralt här.) När boken nu kommer i nyöversättning av Ola Larsmo kallar förlaget den en modern klassiker.

Undertiteln förklarar både genren, en hybrid mellan handbok och biografi, och själva kärnan i Kings skrivfilosofi: det är ett hantverk. Att skriva poesi har ”lika mycket gemensamt med att sopa golvet som med ögonblick av mystisk uppenbarelse”. Bra blir man genom att arbeta hårt, och arbetar gör man – eller snarare han (fastän King mest beskriver sin egen process formulerar han sig som att ”du bör” och ”du måste”) – med start direkt på morgonen, 365 dagar om året, tills man har kommit upp i 1000 ord. Då avbryter man för dagen.

Annons
Annons

King skriver rakt och koncist. Han är bra på oneliners – ”vägen till helvetet är stenlagd med adverb” – som tyvärr ibland slår över i putslustigheter – ”det är helt i sin ordning att skreva med fingrarna men inte att fingra på skrevet”.

Livsteckningen innehåller den sortens ingredienser som brukar anses utgöra en bra historia. Den fattiga uppväxten med en ensam mamma, de ännu fattigare åren då han jobbar på tvätteri, bor i husvagn och skriver om nätterna, den allt annat än fattiga tiden efter genombrottet, missbruket som följer och trafikolyckan som närapå kostar honom livet. Men för en läsare som främst är intresserad av skrivande, inte av Stephen King, infinner sig stundtals frågan: varför läser jag detta?

”Att skriva” är nog avsedd att vara pedagogisk snarare än litterär. Men skriver man en bok som förklarar för andra hur de ska skriva måste man se till att skriva den bra, däri ligger hela förtroendekapitalet.

Skildringen av skrivprocessen är så entydigt oneurotisk att jag blir frestad att kalla den förljugen. ”Jag tror inte”, skrev Lotta Lundberg tidigare i veckan, ”att det finns en enda seriöst arbetande författare som emellanåt inte konfronteras med sorg när hon arbetar.” Well, när Stephen King skriver finns tydligen ingen malande frustration, ingen ensamhet som plågar, ingen inlevelse som angränsar till besatthet, inga kast mellan storhetsvansinne och självförakt och ingen känsla av att texten tagit över livet. (Undantaget är hans karriärs enda skrivkamp, som tar ”flera veckor” innan den lossnar.)

Samtidigt går det inte att komma från att hans chosefria hantverkarattityd också är bokens styrka. King har ju rätt i att skrivande – trots att vi ofta betonar de mer intuitiva delarna – i huvudsak handlar om yrkeskunnande, övning, teknik. När han avfärdar fenomenet skrivarkurser beskriver han dem som ”intellektuellt stimulerande” men ”väl långt ifrån det faktiska skrivandets praktik” – vilket händelsevis fungerar som beskrivning av många andra författares skrivarböcker. Till skillnad från dem ser King hela tiden till att vara konkret och transparent, att inte upprätthålla några myter. Han är rentav så hands-on att han inkluderar avsnitt om hur man skaffar en agent, vilka amerikanska science fiction-tidskrifter man kan skicka sina noveller till och hur man bör utforma följebreven.

De flesta av hans skrivtips är allt annat än originella: Läs mycket! Undvik passivformer! Kill your darlings! Däremot är de mestadels rätt bra – och när det gäller råd är originalitet en överskattad parameter.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons