Annons

Lisa Irenius:Bravo Akademien – visst är det en triumf

Med Åsa Wikforss på stol 7 blir Akademien fulltalig för första gången på 30 år.
Med Åsa Wikforss på stol 7 blir Akademien fulltalig för första gången på 30 år. Foto: Malin Hoelstad

Nu är krisen över för den här gången, otroligt nog – efter att gång på gång ha haft anledning till att kritisera Akademien är det en fröjd att få konstatera det.

Under strecket
Publicerad

”Det här är ju en triumf”, sa Svenska Akademiens ständige sekreterare Anders Olsson om att institutionen, genom invalet av filosofen Åsa Wikforss, för första gången på 30 år nu blir fulltalig.

TT:s reporter kontrade genast med en fråga om det inte var lite väl vågat att använda ett uttryck som ”triumf”, efter ett år då Akademien fått så mycket kritik. Och Olsson rättade sig snabbt: ”Det ska man kanske inte göra, men det är i alla fall väldigt roligt.”

Men jag tycker att Anders Olsson visst kan få tala om en triumf i dag. För det är det.

För ett år sedan var Svenska Akademien på botten – utdelningen av Nobelpriset i litteratur hade just ställts in, efter en uppslitande vår. Institutionen befann sig i sin djupaste kris någonsin, och den hanterades länge mycket illa. Man trodde hela tiden att det inte kunde bli värre, och ändå blev det så.

Att återupprätta förtroendet kommer att ta lång tid och en del frågor återstår fortfarande (till exempel om hur den nya Nobelkommittén, som vaskar fram årets Nobelpristagare, kommer att fungera). Och vem vet vilka känslor och oförrätter som kan röras upp när Katarina Frostensons bok om hennes upplevelser av krisen kommer ut i slutet av maj.

Annons
Annons

Men just för att krisen har varit så djup är det desto mer imponerande att Akademien sedan i höstas har lyckats återuppfinna sig själv. Ledamöterna har tagit steg mot ökad öppenhet och nya arbetssätt. Och trots att attraktionskraften bland potentiella ledamöter knappast har varit på topp har man gjort en rad intressanta och smarta inval.

Från poeten Jila Mossaed (den första ledamoten någonsin som inte har svenska som modersmål) till Tua Forsström (den första finlandssvenska författaren på över 200 år) och nu Åsa Wikforss. En samhällstillvänd och frispråkig filosof som på senare år har lyft frågan om kunskapens ställning och problemet med spridning av falska nyheter.

Vid flertalet av de sju nya invalen sedan oktober har man gått utanför de vanliga, stockholmska kulturkretsarna. Flera av de nya och tillträdande ledamöterna bor på andra håll. Framför allt står de av allt att döma fria och självständiga också i tanken, och förenas i en ambition att sätta uppdraget snarare än det personliga varumärket främst.

Litteraturvetaren Mats Malm, som tar över som ny ständig sekreterare den 1 juni, är en omvittnat kapabel person, som har gjort ett beundransvärt arbete med Litteraturbanken.se (ägna sajten en stund om du inte redan har gjort det, där finns en fantastisk litteraturskatt fritt tillgänglig). Mats Malm har mycket goda förutsättningar att leda en ny, modern och ödmjuk akademi i digitaliseringens tid.

Nu är krisen över för den här gången, otroligt nog. Det är en fröjd att få konstatera det.

Åsa Wikforss språkfilosofiska inriktning lär bli värdefull för Akademiens arbete med svenska språket. Förhoppningsvis kan hon också bidra till ett fortsatt självreflekterande och självkritiskt förhållningssätt hos institutionen – och genom sin vilja att sprida kunskap till allmänheten även till öppenhet och transparens.

”Det som gör att forskning fungerar är inte förekomsten av intellektuella superhjältar utan en välfungerande miljö för granskning och argumentation”, skriver Åsa Wikforss i förordet till den nyutkomna boken ”Förnuft och fördom” av Dan Sperber och Hugo Mercier: ”När nu sanningen står under attack är det i det perspektivet särskilt viktigt att bevara, och försvara, våra kunskapsinstitutioner.”

Svenska Akademien har nu bättre förutsättningar än på länge att bevaras och försvaras, vilket är en mycket glädjande nyhet för svenskt kulturliv. Nu är krisen över för den här gången, otroligt nog – efter att gång på gång ha haft anledning att kritisera Akademien är det en fröjd att få konstatera det.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons