Annons

Lisa Irenius:Bravo polisen – men hur är det med bildningen?

Polisen verkar ha gjort en utmärkt och berömvärd insats i Göteborg under lördagen.

Men det hindrar inte att ordningsmakten också har anledning att kritiskt reflektera kring och utvärdera de senaste veckornas debatt och händelser. Hur står det till med bildningen inom poliskåren?

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Foto: Lisa IreniusBild 1 av 1
Foto: Lisa IreniusBild 1 av 1

Utanför domkyrkan i Göteborg på lördagsförmiddagen är stämningen högtidlig och fokuserad: en rad författare läser högt ur texter som känns särskilt relevanta denna dag. Anne Franks dagbok, Sebastian Haffners ”En tysk mans historia”, en ledartext från 1939 av Ture Nerman som varnade för nazisterna. Utöver författarnas röster hör man bara höstlöven som rasslar i vinden och en helikopter som hovrar i luften.

På Avenyn och Vasagatan rör sig en mängd människor som vill manifestera mot nazism på olika sätt. Stämningen är varm och vänlig, om än något spänd. Bara några cyklister på cykelbanan på Vasagatan har tappat tålamodet: ”Ursäkta, det är faktiskt fortfarande en cykelväg här!”, snäser en dam. Just där hon vill ta sig fram har människor samlats för att beundra ett plakat av ”Spårvägare mot nazism”.

Foto: Lisa Irenius
Annons
Annons

I nästan varje hörn står det poliser i gula västar. Piketer är uppställda, ridande poliser kommer på hästar med glasögon och skydd för mularna. Det är svårt att inte känna tacksamhet, över uppslutningen både av ordningsmakten och civilsamhället. Som journalisten Emmanuel Karlsten konstaterade på Twitter: ”’Men det får man väl inte säga i det här landet’ kan ingen längre säga. Vi kallar till och med in tusen poliser för att folk ska få säga vad de vill.”

Trots allt ett slags seger för nazisterna: att tusentals människor har gått miste om möten med litteratur.

Tidigt på kvällen, när både nazistdemonstrationen och motdemonstrationer verkar vara över efter våldsamma scener på båda håll, känns allting mest ledsamt. Och tomt. Inne på Bokmässan har det varit ovanligt glest med folk denna dag. Förlag och litteratursällskap vittnar om färre sålda böcker. Det är mindre publiksamlingar vid författarsamtalen än det brukar vara på bokmässelördagar. Det är förståeligt. Men ändå dystert. Trots allt ett slags seger för nazisterna: att tusentals människor har gått miste om möten med litteratur.

Ett återkommande budskap under årets Bokmässa har varit hur viktigt det är med bildning. Att konstatera det borde vara att slå in en vidöppen dörr, men tyvärr är det långtifrån självklart.

Bildning är att göra motstånd, sa antikhistorikern Ida Östenberg, i ett samtal med Dick Harrison och undertecknad i SvD:s monter på bokmässan. Att göra motstånd mot ytlighet, flyktighet, förenklingar – och extremism. Hon påpekade också att bildning handlar om att söka kunskap som handlar om mer än fakta: man måste också kunna tolka olika utsagor och sätta dem i ett sammanhang – just det som den humanistiska vetenskapen till stor del ägnar sig åt.

Annons
Annons

Minuter före vårt samtal på fredagen kom nyheten att Jayne Svenungsson, professor i systematisk teologi vid Lunds universitet, har valts in i Svenska Akademien. En mycket glädjande nyhet, inte bara för att det ännu mer befäster en välkommen modernisering av Svenska Akademien, utan för att Jayne Svenungsson excellerar just inom den tolkande, humanistiska traditionen. Hennes forskning sammanflätar teologi, historia och filosofi. Hon fördjupar sig i frågor om vad begrepp och tankefigurer egentligen betyder och vad de har för rötter.  I en spännande understreckare som publicerades i augusti genomlyser hon till exempel teologins ideologiska bagage och Heideggers problematiska inflytande (SvD 21/8).

För ett antal år sedan resonerade Svenungsson i en annan understreckare om hur man ska tolka filosofen Emmanuel Levinas etik, och landade bland annat i följande: ”Det svåra valet mellan gott och ont – det val som gör oss till människor – får aldrig överlåtas till kyrkan, nationen eller partiet. Det måste varje dag fattas av den enskilda människan.” (SvD 1/7 2011)

Ja, det är svårt att välja mellan gott och ont, rätt och fel, och bildning handlar både om att inse svårigheten och att försöka göra så välgrundade val som möjligt.

Inför lördagens nazistdemonstration i Göteborg är det många som har brottats med svåra frågor: om huruvida det är rätt att en sådan demonstration får hållas och i så fall under vilka förutsättningar.

Det har varit en viktig och bra diskussion, men den har också efterlämnat några gnagande frågor om hur det är ställt med den kunskapsmässiga beredskapen på vissa håll. Det gäller också en del av polisens agerande och uttalanden de senaste veckorna.

Annons
Annons

Att tolka lagen i sådana här sammanhang bör rimligen handla om mer än lagtexter. Det krävs också en förståelse för symbolers historia och betydelse – som tyrrunans – och platsers och datums särskilda laddningar. Som det faktum att nazisterna ansökte om demonstration just dagen för den viktigaste judiska högtiden, yom kippur. Oavsett vilken slutsats man drar när det gäller om detta ska påverka demonstrationstillstånd eller inte, är det märkligt att polisen i Göteborg inte verkar ha beaktat detta: ”Den judiska högtiden var inte uppe till diskussion i de möten jag har deltagit i”, sa polischef Erik Nord till ETC Göteborg (8/9).

Vad det verkar har polisen gjort en utmärkt och berömvärd insats i Göteborg under lördagen. Men det hindrar inte att ordningsmakten, precis som många andra, också har anledning att kritiskt reflektera kring och utvärdera de senaste veckornas debatt och händelser.

Valen mellan rätt och fel är nästan alltid svårare än vad många låter påskina. Man kanske kan klara sig utan bildning så länge allting rullar på i sin vanliga lunk, men när det dyker upp luriga vägskäl är den oundgänglig.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons