Annons

Janerik Larsson:Brexit och den irländska frågan

 In this February 1972 file photo, a building burns in the bogside district of Londonderry, Northern Ireland, in the aftermath of Bloody Sunday, one of the the most notorious events of The Troubles. Time has not completely healed the hatred, distrust and fear of those caught up in the decades-long conflict.
 In this February 1972 file photo, a building burns in the bogside district of Londonderry, Northern Ireland, in the aftermath of Bloody Sunday, one of the the most notorious events of The Troubles. Time has not completely healed the hatred, distrust and fear of those caught up in the decades-long conflict. Foto: Michel Laurent

Det är säkert många som tröttnat på Brexit, men tyvärr är det en diskussion som kommer att fortgå länge än av en rad skäl. Ett av dessa är att det kommer att ta tid att reda ut det som följer efter att utträdesavtalet eventuellt är ett fullbordat faktum senast den 31 januari nästa år. För då börjar nästa kapitel - förhandlingen om fortsättningen, dvs vad som ska gälla mellan UK och EU27.

Under strecket
Publicerad

Jag hade osedvanligt goda skäl att följa diskussionen inför Brexitfolkomröstningen 2016.

Ett skäl var att jag hade kontakt med Remain-sidan för att redovisa mina erfarenheter från den svenska EU-folkomröstningen 1994. Den folkomröstningen var mycket väl förberedd på olika plan men den omfattande folkupplysning som då fanns på plats i Sverige saknades i allt väsentligt i Storbritannien.

Jag tyckte då och tycker fortfarande att folkomröstningen hanterades på ett gentemot medborgarna oansvarigt sätt. De erbjöds inte möjlighet att sätta sig in någorlunda väl i vad folkomröstningen handlade om. I stället präglades debatten av vanföreställningar både om vad EU-medlemskapet innebar och skulle komma att innebära.

Det är därför för mig inte alls främmande att tänka att en ny folkomröstning vore högst legitim vid en tidpunkt då det står klarare vad som står på spel.

Under en stor del av det senaste året har fokus i Brexit-striden handlat om hur man ska hantera det som i stort sett ingen brydde sig om 2016, nämligen hur man skulle hantera gränsen mellan EU-landet Irland och den del av ön som hör till UK, dvs Nordirland.

Annons
Annons

Om Långfredagsavtalet kan man läsa här om den mångåriga, blodiga konflikten som föregick kan man läsa här. Mer än 3 500 människor dödades. Att äventyra avtalet är givetvis djupt ansvarslöst.

Men att en så stor fråga lyste med sin frånvaro 2016 är en illustration av hur illa den folkomröstningen hanterades.

New Statesman ägnade just den frågan en intressant ledare nyligen: Brexit and the Irish Question.

Tidningen använder den irländska frågan om en illustration till det britiska politiska förfallet men jag ska här nöja mig med att citera några rader som rör det jag här vill lyfta fram:

It was inevitable that the Irish border question would complicate the fraught process of EU withdrawal, but the issue was largely ignored during the 2016 referendum campaign. A notable exception was this magazine, which published columns by the then Taoiseach Enda Kenny and Mary McAleese, the former Irish president, in the weeks before the referendum.

Irländska republikens regeringschef Enda Kenny och den tidigare irländska presidenten Mary McAleese skrev alltså i New Statesman veckorna före folkomröstningen om hur en Brexit skulle påverka det känsliga läget på Irland.

Men detta var ett ämne som i stort sett helt ignorerades i den debatt som då pågick.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons