Annons

Olof Ehrenkrona:Brexitförhandlingarna. Inte Storbritanniens stoltaste stund

Theresa May igår.
Theresa May igår. Foto: Toby Melville / TT

Mays fortsatta vandring längs lidandets väg kommer att ske efter vad som sannolikt blir ett episkt nederlag i valen till Europaparlamentet.

Under strecket
Publicerad

För många var det nog ganska väntat. Brexitförhandlingarna mellan premiärminister Theresa May och labourledaren Jeremy Corbyn har kollapsat. Ingen överenskommelse om utträdet har uppnåtts och britterna är tillbaka på ruta ett. Parlamentet är emot ett utträde utan avtal liksom ett utträde med det avtal som föreligger. Sannolikheten för att den situationen förändras måste bedömas som liten.

Theresa May måste likväl testa möjligheten att få igenom sitt avtal, vilket inte är alldeles enkelt eftersom talmannens tålamod med att låta underhuset tugga samma sega biffstek en gång till är begränsat.

Mays fortsatta vandring längs lidandets väg kommer att ske efter vad som sannolikt blir ett episkt nederlag i valen till Europaparlamentet. Hur den faktiska processen därefter kommer att se ut och när hon tvingas lämna som premiärminister och toryledare är ännu oklart. Men under sommaren kommer vi med all säkerhet att få se ett sådant skifte.

Boris Johnson har redan anmält sig som kandidat och det är svårt att se hur Tories kan undvika en ny självskada. Sannolikheten att han blir ny premiärminister är stor, och han kommer i så fall ha blivit vald på ett program för att lämna EU utan ett avtal. Men han saknar majoritet i parlamentet för ett ”no deal-uttåg”.

Annons
Annons

Sannolikheten att han skulle våga sig på ett nyval efter två dramatiska valförluster är obefintlig. Även lokalvalen för några veckor sedan var katastrofalt dåliga. Då var den enda trösten för Tories att Labour satte nytt bottenrekord och lyckades göra ett ännu sämre val än förra gången.

På något sätt måste samtalen med EU därefter återupptas så att britternas avtalslösa tillstånd kan träda i kraft i så ordnade former som möjligt. Det är lätt att föreställa sig i vilket stämningsläge dessa samtal i så fall kommer att föras.

När utträdet väl är avklarat kommer nästa fas, då de nya relationerna ska byggas upp. EU måste skaffa sig ett västligt partnerskap av ett slag som unionen redan har österut. Hur ambitiöst ett sådant partnerskap kan bli är ytterst osäkert, men eftersom de hårdföra Brexitanhängarna tror sig kunna samarbeta utan att ge upp någon som helst suveränitet är sannolikheten för att det blir ett magert och blodfattigt avtal betydande.

Det avtalslösa Brexit inträffar dessutom när även EU ska byta personuppsättning med en ny kommission, nytt parlament och nya ledningar i både rådet och parlamentet. Det är milt uttryckt inte optimalt.

Britterna har försatt EU i en svår situation, men läget är ännu allvarligare för dem själva. Tories, som inte har kunnat leverera ett ordnat Brexit, har skämt ut sig för årtionden framåt. Labour har inte kunnat etablera ett trovärdigt oppositionsalternativ under ett historiskt svaghetstillstånd hos motparten. I praktiken är Storbritannien ledarlöst fram till nästa parlamentsval.

Annons
Annons

Det innebär att britterna ska etablera nya relationer, inte bara med EU och dess 27 medlemmar, utan också med alla andra länder. Och detta ska ske under ledning av en regering med ministrar som lever i en värld av halmgubbar och magiskt tänkande.

På ett eller annat sätt kommer det att gå. Verkligheten tvingar till slut fram lösningar. Men det blir inte lätt och det blir inte billigt. Och det kommer att fresta på sammanhållningen i den egna unionen.

Finns det då några andra lösningar än det avtalslösa tillstånd som nu blir alltmer sannolikt?

Teoretiskt kan parlamentet, inför hotet om att Boris Johnson blir ny Tory-ledare, naturligtvis rösta för det föreliggande avtalet. Då har man åtminstone begränsat skadan som Johnson kan åstadkomma. Enighet skulle möjligen också kunna uppstå om att det behövs en ny folkomröstning, men den tanken har nog avvisats en gång för mycket för att vara realistisk.

Dessvärre är det nog så att den bästa möjligheten, att undvika en no-deal var den som precis nu har försuttits – en uppgörelse mellan regeringen och oppositionen om ett ordnat utträde eller en ny folkomröstning.

Men den brittiska parlamentarismen är inte skapad för breda uppgörelser eller samförstånd i frågor av mindre betydelse än världskrig.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons