Annons

Bris: Öka stöd till barn vid förälders död

Barn och vuxna uttrycker sorg på samma sätt, men för barn finns sorgen ­ofta där längre, skriver Kattis Ahlström och Sofia Grönkvist, Bris.
Barn och vuxna uttrycker sorg på samma sätt, men för barn finns sorgen ­ofta där längre, skriver Kattis Ahlström och Sofia Grönkvist, Bris. Foto: Thron Ullberg, Peter Knutson

Precis som för vuxna ser barns sorg olika ut. Om en förälder dessutom tar sitt liv kan sorgen vara än mer svår att hantera både för den kvarlevande föräldern och för barnet. Men fortfarande saknas nationella riktlinjer för det stöd dessa barn har rätt till, skriver Kattis Ahlström och Sofia Grönkvist, Bris.

Under strecket
Publicerad

DEBATT | SJÄLVMORD

Sverige har vid varje granskning av FN:s barnrättskommitté fått kritik för att det finns stora kommunala och regionala skillnader i hur barns rättigheter efterlevs.

Varje år förlorar runt 600–650 barn en förälder plötsligt genom självmord, våld eller olycka. En sådan händelse är bland det mest dramatiska ett barn kan vara med om, och för barnet är sorgen efter en förälder inte en naturlig del av livet.

1 606 människor tog sitt liv 2013 och för dem som blir kvar, barn, föräldrar, syskon och andra när­stående, blir livet aldrig mer sig likt. Forskning visar att barn som oväntat mister en förälder är en riskgrupp för egen senare ohälsa, och risken att själv dö i förtid är nästan fördubblad för unga som förlorat en förälder. Trots all kunskap inom området finns det stora brister i att tillgodose barnets rätt till stöd.

År 2010 ändrades hälso- och sjukvårdslagen, och 2011 patientsäkerhetslagen, för att förtydliga rätten till stöd för barn som anhöriga. Enligt båda dessa lagar ska hälso- och sjukvården särskilt beakta ett barns behov av information, råd och stöd om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med avlider. Men fort­farande saknas nationella riktlinjer för det akuta och långsiktiga stöd som dessa barn har rätt till. Konsekvensen är att många inte får något stöd alls. Trots att så många tar sitt liv är självmord fort­farande tabubelagt och skamfyllt att prata om, och många av de kvarlevande kan därför värja sig för att själva söka professionellt stöd.

Annons
Annons

Sverige har vid varje granskning av FN:s barnrättskommitté fått kritik för att det finns stora kommunala och regionala skillnader i hur barns rättigheter efterlevs. Kommittén har också lyft att Sverige måste bli bättre på utbildning och kompetens­utveckling hos dem som möter utsatta barn. Stöd till barn som anhöriga är ett av många viktiga områden där de regionala skillnaderna måste utjämnas.

Bris erbjuder stödgrupper till familjer där en förälder har tagit sitt liv. Från våra möten och samtal med barnen och den kvarlevande vuxne vet vi att de unga ofta glöms bort i sorgen. De vuxna är mitt uppe i sin egen kris och barnet, som är helt ute­lämnat till den vuxne för att få hjälp, står ofta utan stöd.

Vi vet också hur viktigt det är med stöd i det ­akuta läget och på lång sikt. Precis som för vuxna ser barns sorg olika ut, och om en förälder dessutom tar sitt liv kan sorgen vara än mer svår att hantera både för den kvarlevande föräldern och för barnet. Barn och vuxna uttrycker sorg på samma sätt, men för barn finns sorgen ofta där längre. Vuxna kan ta en paus från resten av livet och vara i sorgen, men barn har inte den möjligheten att lägga allt åt sidan. De har fullt upp med sin vardag, och sin egen utveck­ling, samtidigt som de bearbetar förlusten. Barnets sorg finns där under hela uppväxten, under vissa perioder mer påtaglig och närvarande. Därför är det så viktigt med långsiktigt stöd som bygger på kunskap om barns sorgebearbetning.

Ett gott exempel som vi gärna lyfter fram är Barntraumateamet i Norrköping som verkat sedan 2001. En utvärdering från 2014 visar att det stöd som Barntraumateamet förmedlat både till barn och till föräldrar har upplevts som hoppgivande, bekräf­tande och normaliserande, och att de som deltog i utvärderingen i dag är vid relativt god ­psykisk hälsa. Liknande verksamheter behöver komma på plats runtom i landet, och för det krävs också en kunskapshöjning om både det akuta och det långsiktiga stödet till den här gruppen.

Annons
Annons

Lagen är tydlig, FN:s rekommendationer till Sverige likaså, och de här barnen kan inte vänta längre:

• Vi behöver nationella riktlinjer och rutiner för hur samhället ska bemöta och ge stöd till människor som mist en närstående i självmord.

• Tydliga och samordnade handlingsplaner för ­bemötande och stöd till barn måste tas fram. Det gäller både hur man fångar upp barn i det akuta skedet (i hälso- och sjukvården, i skolan och hos andra aktörer) och att barn erbjuds långsiktigt stöd.

• Efterlevande, såväl barn som vuxna, måste få snabb tillgång till professionellt och likvärdigt stöd, oavsett var i landet de bor.

• Ökade resurser för att sprida kunskap om suicidefterlevandes akuta och långsiktiga behov behövs.

• Personal inom hälso- och sjukvård behöver kompetensutveckling för att kunna göra kvalificerade bedömningar av efterlevandes stödbehov.

• Särskilda insatser inom primärvården och elev­hälsan för att fånga upp och möta barn som drabbats av traumat att ha förlorat en närstående via suicid måste finnas.

KATTIS AHLSTRÖM

Bris generalsekreterare

SOFIA GRÖNKVIST

socionom och sakkunnig med ansvar för Bris stödhelger för familjer där en förälder tagit sitt liv

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons