Annons

Margit Richert:Britterna tror mig inte – och det gör jag snart inte själv

Brexitsnaran dras åt. Som väntat går broar inte att bränna under ordnade former. Theresa May har just fått slinka hem från Salzburg med näsan knäppt och svansen mellan benen. Hennes önskedrömmar har krossats av övriga EU, som inte ser några skäl till eftergifter. Det visade sig visst – stick i stäv med brexitanhängarnas försäkringar – att EU alls inte behöver Storbritannien mer än tvärtom. Snopet, när man ändå byggt Dover–Calais-tunneln och allt.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Theresa May.

Foto: Frank Augstein/TTBild 1 av 1

Theresa May.

Foto: Frank Augstein/TTBild 1 av 1
Theresa May.
Theresa May. Foto: Frank Augstein/TT

Allt fler EU-medborgare på brittiska öarna ruskar yrvaket på sig och börjar packa kappsäcken. Tack för teet, men nu är det dags att dra hem. Så kul var det inte att byta gammelblöjor eller stapla butiksvaror eller rensa fisk – och motta glåpord och stryk för besväret. Värst är det dock för alla de hoppfulla som tagit Storbritannien på orden: köpt en lägenhet, skaffat barn, trasslat in sig i det notoriskt snåriga välfärdssystemet.

Alla britter jag träffar ser närmast chockade ut när jag förklarar för dem att Europa älskar Storbritannien. Att vi köper deras Aga-spisar och Downton Abbey och Land Rovers och HP-sås inte på grund av, utan trots. Trots att såsen är sur och spisen löjeväckande dyr, serien hopplöst pajig och bilen alltid paj. För att vi faktiskt, ändå, mot bättre vetande älskar deras stiff upper lips och sjaviga britpop och murriga pubar och swinging London och ... De tror mig helt enkelt inte.

Annons
Annons

Av allt att döma mister vi våra privilegier och blir behandlade som vanliga invandrare.

Jamen Frankrike, säger de, de hatar oss ju. Och de äter häst! Längre än så brukar diskussionen knappt komma – det är som om britterna fått undantag till och med från en rimlig självbild. Så ut ur EU ska man, kosta vad det vill.

Högern här börjar i alla fall bli ärlig med vad man vill ha istället: ett konkurrensutsatt NHS, amerikansk klorerad kyckling, lönedumpning. Ungefär samma som alltid, med andra ord. Vänstern är å andra sidan förlamad av Corbyns minst sagt vacklande tro på EU – det överstatliga står så att säga i vägen för att förstatliga.

Men hur ska det bli för oss barn av den fria rörligheten? Av allt att döma mister vi våra privilegier och blir behandlade som vanliga invandrare. Förvisso en nyttig erfarenhet, men knappast njutbar.

I dagarna kommer nya uppgifter om att barn som fötts i Storbritannien, några så unga som tio år, har nekats medborgarskap på grund av ”dålig karaktär”.

Under Theresa Mays tid som inrikesminister var hon pådrivande i att skapa en ”fientlig miljö” för invandrare, vilket bland annat lett till att man på byråkratiskt oklanderligt maner deporterat människor som bott, arbetat och betalat skatt i Storbritannien i hela sina liv. Windrush har skandalen kommit att heta efter det skepp som förde med sig många jamaikaner och andra västindier till Storbritannien 1948. Det är dessa (och i vissa fall deras barn) man försökt spy ut ur landet.

I dagarna kommer nya uppgifter om att barn som fötts i Storbritannien, några så unga som tio år, har nekats medborgarskap på grund av ”dålig karaktär”, det vill säga snatterier och annat trams. Som bricka i förhandlingsspelet håller man sig lätt för skratt, och muttrar inget om att dålig karaktär kan ni ha själva, förbannade tesörplare.

Nej, britterna tror inte på mig när jag berättar för dem att vi älskar dem. Det gör jag snart inte själv.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons