Annons

”Brottsvåg i New York ger ledtrådar för Sverige”

Poliser vid Times Square i New York.
Poliser vid Times Square i New York. Foto: Alexandra Schuler/DPA

Erfarenheter från New York visar att brottsligheten i Sverige måste tas på mycket större allvar än vad som hittills varit fallet. Det skriver Magnus Lindgren, generalsekreterare för Stiftelsen tryggare Sverige.

Under strecket
Publicerad
Bild 1 av 1

DEBATT | KRIMINALITET

Efter att brottsligheten minskat i 30 år har trenden vänt. Brottsligheten är tillbaka på New Yorks gator. Det gäller både livskvalitetsbrott i form av skadegörelse och nedskräpning, men också grövre brott som mord, våldtäkter och misshandel. Orsaken är bland annat nya politiska vindar som påverkar polisens förutsättningar att utföra sitt arbete.

Spaltmeter har skrivits om New York och det framgångsrika arbetet mot brott och otrygghet. Sedan 1990 har de anmälda brotten minskat med 82 procent och New York räknas i dag som en av USA:s säkraste städer. Staden har färre mord per invånare än år 1961, men nedgången har skett på bred front och inkluderar till exempel våldtäkter, misshandel, rån och bilbrott.

Framgångsfaktorerna handlar bland annat om förändrade polisära arbetsmetoder med användandet av ny teknik för att följa brottsligheten i realtid och tydliga krav på mellanchefer. Andra framgångsfaktorer handlar om platssamverkan där fastighetsägare, näringsidkare med flera gått samman i så kallade business improvement districts för att skapa en säker, trygg och attraktiv miljö. Den främsta framgångsfaktorn har dock varit att det funnits politiker och polischefer med visioner, mod och vilja att skapa förändring.

Annons
Annons

Men allt är inte guld och höga skyskrapor. Brottsligheten är tillbaka på stadens gator. Det gäller bland annat den typ av brott och ordningsstörningar som påverkar människors livskvalitet i vardagen i form av skadegörelse, nedskräpning och narkotikabrott. På samma sätt är offentlig urinering och plankning i kollektivtrafiken åter vanliga inslag i gatubilden.

Men även den grövre brottsligheten ökar. Färsk statistik från stadens polis (NYPD) visar att antalet anmälningar ökat under de två senaste åren när det gäller mord (plus 14 procent), våldtäkter (plus 30 procent), misshandel (plus 6 procent) och skjutningar (plus 3 procent).

Många menar att utvecklingen beror på nya politiska vindar som bidragit till att enskilda poliser, i rädsla för att få kritik från allmänhet, politiker och chefer, undviker att agera i vissa situationer, så kallad ”underpolicing”. Alltså en liknande situation som rådde under senare hälften av 1980-talet då det i New York inträffade flera korruptionsskandaler kopplade till narkotikabrottslighet som gjorde att poliser valde att inte ingripa i rädsla för att bli anklagade för att vara korrupta.

Bakgrunden är de senaste årens upplopp och protester som skakat New York med flera amerikanska städer till följd av polisbrutalitet och rasism. Några av de mest högröstade i debatten är den omdebatterade proteströrelsen Black Lives Matter som bildades 2014 till följd av ett antal uppmärksammade fall där unga svarta män skjutits till döds av poliser.

Kritiken rör polisens arbetssätt, med utgångspunkt från tankarna om ”broken windows”, som sägs stigmatisera unga, fattiga personer tillhörande olika minoritetsgrupper genom att de tidigt hamnar brottsregistret och får problem att få jobb, studielån, boende et cetera, vilket kritikerna menar kan försämra möjligheterna att bli goda samhällsmedborgare.

Annons
Annons

Den så kallade broken windows-teorin formulerades för mer än 30 år sedan av de amerikanska forskarna George Kelling och James Wilson. Tankarna bakom teorin är att otrygghet i samhället ofta är kopplat till brott och ordningsstörningar. Utifrån detta synsätt måste ett sönderslaget fönster, klotter, tjuvåkning i tunnelbanan, nedskräpning, problem med offentlig urinering et cetera åtgärdas så snart som möjligt eftersom det annars sänder signaler till omgivningen att ingen bryr sig om platsen.

I ett område eller på en plats där invånarna upplever att ingen bryr sig minskar den sociala kontrollen vilket skapar förutsättningar för ökad brottslighet. Detta gäller alla områden, oavsett socioekonomisk status. Konsekvensen blir i sin tur att invånarna undviker varandra och drar sig för att vistas i det offentliga rummet. Området kommer successivt att förfalla och uppfattas som allt mer övergivet. Ett sådant ”övergivet” tillstånd kommer i sig att generera mer otrygghet och fler brott. Något som i förlängningen leder till en stad som präglas av kriminalitet.

Under många år har broken windows-teorin styrt polisens arbete i New York. Nu blåser nya vindar. Ansvarig är borgmästaren Bill de Blasio som lyckats reta upp en stor del av poliskåren då han (delvis befogat) anklagat polisen för att använda arbetsmetoder som negativt särbehandlar minoriteter.

Bill de Blasio har också, tillsammans med nya, unga och progressiva åklagare, gått i bräschen för att avkriminalisera ”tjuvåkning” i tunnelbanan och cykling på trottoarer samt urinering och alkoholförtäring på offentliga platser. I praktiken innebär detta att polisen inte längre har möjlighet att stoppa och kontrollera identiteten på personer som gjort sig skyldiga till dessa brott, vilket försvårar ett effektivt polisarbete.

Annons
Annons
Bild 1 av 1

Steg har också tagits mot att legalisera eget bruk av marijuana. I stället för att gripa personer som röker marijuana utfärdar nu polisen ”summons”, vilket närmast kan liknas med ordningsböter vid en trafikförseelse med skillnaden att personen måste infinna sig i domstolen.

Polischefen James O’Neill, som lyder under borgmästaren, har därför i stället lyft fram betydelsen av ”neighbourhood policing” (närpolisverksamhet) för att bygga förtroende mellan polisen och allmänheten.

Även om det inte är något motsatsförhållande mellan ”neighbourhood policing” och ”broken windows policing” (tvärtom måste polisens verksamhet vara som en lejontass; både mjuk och vass) så är budskapet tydligt från polisledningen på One Police Plaza; nu handlar det om att bygga relationer snarare än att gripa ungdomar för ”småbrott”.

Vad är då relevansen ur ett svenskt perspektiv? En erfarenhet är att vi varken har ”broken windows policing” med tydliga och snabba insatser mot brott och ordningsstörningar som påverkar människors livskvalitet i vardagen eller ”neighbourhood policing” med en lokalt förankrad polis där de enskilda poliserna är kända av och känner invånarna. Lite elakt skulle den svenska polisens verksamhet i dagsläget snarast kunna beskrivas som ”broken neighbourhood policing”, utan en lokal anknytning och utan tydliga och snabba ingripanden mot livskvalitetsbrotten.

En annan erfarenhet är att även den svenska debatten blivit allt mer polariserad, ideologiserad och politiserad (jämför Revadebatten, klotterdebatten, tiggeridebatten och, inte minst, debatten kring sexuella ofredanden och nu senast om ordningen på våra fotbollsarenor), där troende och tyckande i stället för evidensbaserad forskning och polisiära erfarenheter tenderar sätta agendan. Detta har gjort att många poliser även i Sverige uppfattar sig ha fått allt svårare att utföra sitt arbete.

Slutligen visar erfarenheterna från New York att brottslighetens storlek inte beror på slumpen, otur eller tillfälligheter. Ytterst är det olika politiska beslut som påverkar omfattningen. Brottsligheten måste därför tas på mycket större allvar i vårt land än vad som hittills varit fallet. Frågorna får inte börja diskuteras först när automatvapeneld och explosioner sprider skräck i våra förorter.

Magnus Lindgren
generalsekreterare Stiftelsen tryggare Sverige

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons