Annons

Frontens gryningsfärgMustafa Cans drama om kvinnliga soldater är brutalt

Johanna Lazcano, Elmira Arikan och Alma Pöysti i ”Frontens gryningsfärg” av Mustafa Can.
Johanna Lazcano, Elmira Arikan och Alma Pöysti i ”Frontens gryningsfärg” av Mustafa Can. Foto: Carl Thorborg

I kampen mot IS har kurdiska kvinnor deltagit som soldater. Mustafa Can har skrivit en dokumentärt baserad pjäs om hur krig formar flickor som på flera plan slåss för sin frihet. Det är en lyckad och nyanserad dramatikerdebut.

Under strecket
Publicerad

Frontens gryningsfärg

Genre
Teater
Regi
Astrid Menasanch Tobieson
Medverkande
Alma Pöysti, Johanna Lazcano, Tiril Wishman Eeg-Henriksen, Elmira Arikan, Odile Nunes
Var
Kulturhuset Stadsteatern, Lilla scenen
Text
Mustafa Can

Scenografi: Lars Östbergh Kostym: Annika Nieminen Bromberg Musik: Gustav Nordmark

Kriget är en man. Statyer av kungar och generaler på hästar som stegrar sig. Hjältar är män.

Mustafa Can vet att allt detta är en lögn, lika evig och envis som strukturella könsmaktsordningar. Han vet eftersom han har besökt kvinnliga, syriskkurdiska försvarsstyrkor som slåss mot IS. Enheten YPJ består av tusentals unga flickor som kämpar för frihet, också den att vara fri som individ – bortom ett låst patriarkat, ett till synes evigt system.

Kulturhuset Stadsteatern, och chefen Anna Takanen, återgår nu till en uttalad vilja att spela nyskriven samtidsdramatik. Takanen har, enligt programmet, tjatat fram den dokumentära pjäsen ”Frontens gryningsfärg” av Mustafa Can, som flera gånger besökt olika syriska krigsfronter för att skriva artiklar bland annat för SvD, men också för att samla material till en bok. Han insåg till sist att all den död han bevittnat också räcker till en pjäs – om hur kvinnor kämpar för sin framtid och frihet, men också hur det förändrar dem, förgör dem inifrån. Som om det skoningslösa våldet, att utan tvekan kunna döda, får dem att själsligt implodera.

Annons
Annons

”Frontens gryningsfärg” är en välskriven pjäs som blandar poesi med kargt våld, hopp med destruktiv förtvivlan. Can kan beskriva en morgon, fåglar som sjunger, en purpurfärg över sanden – till dess en granat exploderar som en dödlig sol. Han skildrar hur man tystar ett barn med ett snitt över strupen, hur alla förvandlas till möjliga fiender. Can förmedlar groteskt brutala detaljer över våldtäkter och tortyr. Han berättar hur kampen för kvinnlig frihet via kriget blir en destruktiv kraft som skadar den som överlever för evigt.

Fem starka kvinnor står på scenen för att gestalta unga kvinnor som förlorat allt.

Scenografen Lars Östbergh har ställt sandsäckar och en lång, grå horisontell mur på scenen. Den flyttas så småningom mot en fond med staplar av enkla likkistor. Scenen är långsmal, ödslig och svårspelad. Det är som att regissören Astrid Menasach Tobieson medvetet valt att sprida spelet över hela ytan, liksom skapa splitter av skeenden och ögonblicksbilder – men stundtals gör greppet att agerandet dräneras på fokus och kraft.

Fem starka kvinnor står på scenen för att gestalta unga kvinnor som förlorat allt, som ofta är den sista av sin familj och nu slåss desperat mot en makt som vill låsa in dem, stympa deras framtid. Alma Pöysti spelar Julia som ena stunden är en förvirrad tonårsflicka, den andra en obeveklig maskin som aldrig tvekar att döda. Pöysti förmedlar obarmhärtigt just avhumaniseringen, det krigiska raseri som ersätter all form av medkänsla. Tiril Wishman Eeg-Henriksen gör Zelal som får gå på permission men aldrig lyckas lämna kriget och som tar konsekvensera. Johanna Lazcano spelar Suzan som är besatt av mat, ingredienser och nyanser, som en dröm om normalitet.

Kriget är inte deras utan vårt gemensamma.

Menasanch Tobieson lägger till stråk av igenkänning: en svensk visa, en psalm och ett blont pojkbarn med en röd fotboll som tvingas uppleva ofattbar grymhet – som för att påminna om att krig kan drabba oss alla, att dessa kvinnor inte är några andra och att deras val gäller oss. Kriget är inte deras utan vårt gemensamma.

Can gör en lyckad och nyanserad debut som dramatiker, med ett språk som är laddat med erfarenhet, insikter och – men också outhärdliga detaljer från ett krig som moraliskt kastrerar såväl män som kvinnor.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons