Annons

Maria Ludvigsson:Borgerligheten borde ha reformerat Arbetsförmedlingen

Elisabeth Svantesson, M.
Elisabeth Svantesson, M. Foto: Veronica Johansson

Moderaterna kritiserar Centerns reform av Arbetsförmedlingen.

Under strecket
Publicerad

Vissa saker vet man. De ska man ta fasta på. Även i politiken bör den ordningen råda och om ansvariga politiker exempelvis vet att en myndighet inte fungerar är reformer rätt. Detta var och är utgångspunkten för Centerpartiets ambition att i grunden förändra både Arbetsförmedlingen och arbetsförmedlandet.

Vid handen hade man att a) en bråkdel av alla arbeten förmedlas av Arbetsförmedlingen och b) även de som använder sig av samma förmedling har små utsikter att lyckas på arbetsmarknaden. Man visste dessutom att Arbetsförmedlingen utgör en rejäl kostnadspost i statens budget och den som slår ut kostnaden per förmedlat heltidsjobb med tillsvidareanställning riskerar läggas in på hispan.

Myndighetens främsta uppgift har kommit att bli administration av statliga stödprogram för arbetslösa. Ett slags beredskaps- och bidragsbyrå. För detta skulle en bråkdel av dagens summa behövas. (Hur statens bidrag och utbildningsprogram bäst utformas är ytterligare en fråga för ansvariga att vederbörligen hantera, men det hör en annan reform till.)

Annons
Annons

Här utöver finns arbetsgivare som inte hittar arbetskraft nog och det finns arbetssökande som inte har rätt kompetens för de jobb som finns att söka. Dessa tu kommer aldrig att mötas och arbetskraftsbrist existerar alltså parallellt med arbetslöshet. De med marknadsliberalt sinnelag vet att utbud och efterfrågan leder till rätt pris och med tiden även till balans på arbetsmarknaden. Men då krävs att den får fungera just som en marknad. De som detta till trots inte kan försörja sig ska få det stöd man behöver från det offentliga.

Centerns förslag på hur Arbetsförmedlingen ska reformeras har silats genom det socialdemokratiska maktnätet. Inledningsvis var det nog bara centerpartister som trodde att det skulle bli bra ändå, men i dag är frågan om ens de gör det längre.

Lagen om valfrihet som C vill använda för arbetsförmedlandet, stiftades för att medborgaren själv ska välja omsorgs- och vårdgivare. Det är en bra idé och ordningen har flyttat makt från kommunledningar till behövande medborgare.

Men i politiken för en fungerande arbetsmarknad hör den inte hemma. Det blir ytterligare en kvasimarknad och risken är uppenbar att kommunerna snart får ansvar även för arbetsförmedlandet. Det vore vansinne. Om en stor myndighet med statliga resurser inte klarar att förmedla jobb, hur tror man då att enskilda kommuner ska klara av det? Även om det handlar om att anlita fristående förmedlare.

Moderaternas Elisabeth Svantesson har rätt när hon säger att ”lagen om valfrihet leder till att i princip vem som helst kan bli arbetsförmedlare. Det har testats förr och ledde till kriminalitet” (expressen.se 6/11). Partiets förslag att i stället låta några få aktörer ta över Arbetsförmedlingens uppgifter är bättre.

I Australien har man länge haft en ordning där både organisationer som Frälsningsarmén och fackförbund samt utbildnings- företag fyller arbetsförmedlingens roll. Där är det främst personer som står långt från arbetsmarknaden som behöver förmedling och aktörerna får betalt efter hur väl de lyckas. Detta är vad även C vill införa, men deras plan via LOV kommer inte att leda dit.

Att Centern får kritik trots att man stadigt driver frågan kan tyckas orättvist, rent av otacksamt. Men ändamålen helgar inte medlen när resultatet blir en av Socialdemokraterna tovad tummetott. Moderaternas något senfärdiga utspel är rimligare i innehåll, men det är Centerpartiets ambition som gjort att reformer över huvud taget är aktuella. Och, som så ofta sedan januari blir det tydligt att Centerpartiet hade behövts i borgerligheten, liksom de övriga borgerliga partierna hade behövts vid Centerns sida.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons