Annons

WorkshopCancerpjäs med humor greppar över mycket

”Workshop” med Anna Blomberg.
”Workshop” med Anna Blomberg. Foto: Matilda Rahm

Anna Blomberg, en av Sveriges roligaste, gör flera roller i Marianne Goldmans nyskrivna cancermonolog. Uppsättningen balanserar allvar med komik men greppar över alltför mycket.

Under strecket
Publicerad

”Workshop” med Anna Blomberg.

Foto: Matilda RahmBild 1 av 1

”Workshop” med Anna Blomberg.

Foto: Matilda RahmBild 1 av 1

Workshop

Genre
Teater
Regi
Sara Jangfeldt
Medverkande
Anna Blomberg
Var
Soppteatern Under fontänen, Kulturhuset Stadsteatern
Text
Marianne Goldman

Scenografi: Julia Herskovits. Mask: Carina Saxenberg. Ljus: Robert Larein. Ljuddesign: Christoffer Gebauer. Ljudeffekter: Fredrik Meyer

Jag måste gå i terapi i flera år innan jag vågade gå på mammografi, fast jag förstod att jag borde. I samma veva lyckades jag se Marianne Goldmans ”Cancerbalkongen” trots att jag var livrädd. När hennes ”Workshop” ges på Soppteatern aviseras uppsättningen med en glad kvinna, omgiven av skära ballonger. Icke desto mindre handlar det om bröstcancer, hu!

På scenen står en av Sveriges roligaste, en hejare på imitationer: Anna Blomberg. Det lovar en föreställning som balanserar det allvarliga ämnet med komik. Det är en känslig balans, och Goldman försöker lätta upp stämningen genom att driva med den klämkäckt positiva attityd som patienter stundtals möter. Blombergs rosaklädda workshopledare behandlar publiken som om vi vore deltagare i en skrivkurs för bröstpatienter. Hon är så gullig och systerskapsvänlig att hälften hade räckt.

”Workshop” med Anna Blomberg.
”Workshop” med Anna Blomberg. Foto: Matilda Rahm

Men som rejäl kontrast går Blomberg också in i olika roller som några fiktiva deltagare, först och främst Kaj, som påminner om att cancer är skit. Hon är förstås göteborgare!

Vi får ta del av flera vittnesbörd, som säkert kan fungera som igenkänning. Dessutom bidrar texten med reflexioner om bröstets/bröstens betydelse. Komiken leder också över i verkligt jobbiga situationer, då jag är tvungen att hålla för öronen. Det är mycket som ska med, och grundsituationen med skrivkursen försvinner.

Blomberg kämpar på för att hålla ihop alla delar, men jag tycker att hon har fått för mycket att greppa. Då blir kontaktförsöken med publiken krystade eftersom de ändå mest är fiktion.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons