Annons

Olof Ehrenkrona:Centerns tunna fernissa

Annika Strandhäll.
Annika Strandhäll. Foto: Henrik Montgomery/TT

Riksdagen röstade till Annika Strandhälls fördel. Ett politiskt ställningstagande.

Under strecket
Publicerad

Affären Strandhäll är en utmärkt illustration till hur lätt det är att låta politik gå för rätt. Socialförsäkringsministern drabbas av ångest inför en förestående valrörelse och avskedar en generaldirektör som på regeringens uppdrag gör någonting åt de alltför höga sjuktalen. Ju mer som kommer fram av omständigheterna desto fler blir frågetecknen kring avskedandet. Var det lagligt? Har ministern gett en missvisande beskrivning av vad som har skett?

Under vårens KU-granskning rätades en del frågetecken ut till Strandhälls nackdel, när en tidigare generaldirektör och en tidigare rättschef i Försäkringskassan, i en skrivelse till utskottet kritiserade Strandhäll för att ha misslett utskottet. För Moderaterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna var detta tillräckligt för att riksdagen borde uttala sitt misstroende mot Strandhäll. Centern, som tidigare också hade riktat skarp kritik mot socialförsäkringsministerns agerande, valde att skjuta frågan framför sig till efter valdagen.

I sak har ingenting ändrats under tiden. Bilden av ministerns missbruk av sin ställning är exakt densamma som när Moderaterna lade fram sitt yrkande om misstroendevotum. Men Centern anförde när valet var över att en regering måste ha rätt att avskeda en generaldirektör och att de av den anledningen inte ville fälla henne. Motiveringen är märklig. Ingen har ifrågasatt regeringens rätt att utse generaldirektörer. Frågan gäller om uppsägningen har skett utan saklig grund och om ministern har försökt dölja den verkliga – politiska – anledningen till beslutet genom att vilseleda allmänheten och riksdagen.

Annons
Annons

Centerns romans med liberalismen är inte gammal, partiets historia och tradition är en annan och ofta antiliberal. Det kan förklara varför partiet reflexmässigt prioriterar politiken framför rätten. Centerns gamla maktpositivistiska grundackord är en tillgång i samarbetet med socialdemokraterna, som har ett långt och problematiskt förflutet när det gäller att politisera myndigheterna. Nu låter centern socialdemokraternas agerande passera och det är att skicka helt fel signaler till myndigheterna. Ännu mer uppseendeväckande och starkt oroande, var gruppledaren Anders W Johnsons uttalande i Dagens eko att regeringen, enligt honom, ska ha rätt att tillsätta och avsätta myndighetschefer av politiska skäl. Är detta verkligen centerns politik?

Det finns också en annan aspekt på frågan, som handlar om huruvida vi svenskar verkligen lever som vi lär. Strandhälls beteende är nämligen precis sådant som vi kritiserar i EU-kretsen, när andra medlemsländer försöker politisera rättskipning och myndighetsutövning. Under de senaste decennierna har vi kringskurit regeringens utnämningsmakt när det gäller domstolarna och har på så vis skapat ett mer oberoende domstolsväsende. Det har varit starkt motiverat med tanke på att vi förut inte levde upp till europeisk standard. Men i fråga om myndighetsutövningens integritet har utvecklingen snarast gått åt motsatt håll. Förbudet mot ministerstyre har blivit mindre kategoriskt för att förenkla dialogen mellan regering och myndigheter.

När socialdemokraterna missbrukar utnämningsmakten reser det frågan om inte myndigheternas integritet bör stärkas igen. Förmår inte de politiska partierna utkräva ansvar när makten missbrukas och visa att de tar den författningsgrundade maktdelningen på allvar har Sverige ett problem med rättsstatens grundvalar. Det kan finnas många skäl för centern att rädda Strandhäll. Nu har vi hört svepskälet, och det verkliga skälet lär vi väl aldrig få reda på.

Men ett skäl vet vi med säkerhet har saknats som grund för centerns beslut: respekten för regeringsformens portalbestämmelse att all offentlig makt ska utövas under lagarna och att det är rättens primat, inte partipolitikens, som ska vara rättsstatens grund.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons