Fotograf samtliga bilder: Staffan Löwstedt
Fotograf samtliga bilder: Staffan Löwstedt

”Ingen i arbetarklassen har någon jävla klimatångest”

Chang Frick, chefredaktör för en av Sveriges 20 största nyhetssajter, är en maktspelare i den alternativa medievärlden och klyver den svenska offentligheten, med polemiska utspel om invandring och ”pk-medier”. Men hur tänker Chang Frick egentligen? Dramatikern Stina Oscarson har mött honom i den första delen i en samtalsserie om den polariserade debatten.

Uppdaterad
Publicerad

Det är stopp i pendeltågstrafiken och eftersom jag tycker att det handlar om respekt att alltid vara i tid kastar jag mig in i en taxi. Jag ringer Chang Frick för att säga att han inte behöver hämta mig på stationen i Bålsta – jag kan åka direkt hem till honom. Då visar det sig att han just dragit till Uppsala för att hämta vinterdäck åt en kompis: ”Det dök upp lite annat.”

Jag får anstränga mig för att inte bli arg över att ha lagt ut dyra pengar på taxi bara för att sitta och vänta i Bålsta centrum. En dryg timme efter avtalad tid dyker han upp. Kanske borde jag inte bli så förvånad över Chang Fricks skamlöshet. Den tidigare SD-politikern, i dag chefredaktör för nättabloiden Nyheter Idag, och den alternativa medievärldens mest kände profil, sätter en ära i att inte behaga.

Som samhällsdebattör gör han hårda utspel i sociala medier i frågor som rör invandring och det han anser vara förhatliga ”pk-medier”. Det har gett honom både många vänner och fiender.

Ifjol lät han publicera en illvilligt beskuren bild på Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarskis ansikte. Då, om inte förr, var det flera som tyckte att han med råge passerat anständighetens gräns. Några månader innan dess hade han nekats medlemskap i anrika Publicistklubben, då man ansåg att han misstänkliggör och hetsar mot invandrare och inte bedriver ansvarsfull journalistik.

Annons

Forskare vid Oxford internet institute menar också att hans publikation Nyheter Idag, en av Sveriges 20 största nyhetssajter, spelat en viktig roll för att sprida ”skräpnyheter” och vilseledande information (något Frick själv dementerat).

Foto: Staffan Löwstedt

Bland högerextrema grupper anklagas han för att gå ”pk-vänsterns” ärenden. Själv ser han sig som libertarian. Men hur tänker han egentligen? Det är det jag vill ta reda på.

I bilen på väg till Chang Fricks stamställe halkar vi omedelbart in i samtalet, sedan han kastat ur sig något om ”liberalerna på Kungsholmen”. Han säger att de som kallar sig liberaler numera är ”väldigt auktoritära”.

Ett väldigt heterogent samhälle funkar bara om du har en stat med hårda nypor mot till exempel religiösa extremister eller andra som vill in och peta och styra.

Annons

Chang: Det finns ett missförstånd att politiken är till för att lösa allt. Man lägger sig ofta i problem som man inte ska ha med att göra. Vi har ett kollektivt tänk att ”nej nu ska vi bestämma en regel och då måste den gälla för alla trossamfund”.

Den typen av idé krockar fullständigt med viljan att samtidigt ha ett mångkulturellt samhälle med en bredd av normer och värderingar som absolut inte är kompatibla. Så nu är vi inne i en jättevärderingskris helt plötsligt. Har vi en moské någonstans där män och kvinnor sitter åtskilda, då blir det jättestort liv över det.

Stina: Men tänker du att ett mångkulturellt samhälle skulle vara möjligt om vi släppte kraven på en kollektiv värdegrund?

Chang: Klart det är möjligt, men Sverige som vi känner det kommer upphöra att existera.

Stina: Skulle du se det som en förlust eller en tillgång?

Chang: På pappret är det ett väldigt kul samhälle. Problemet är, att ska du hålla ihop det så måste du ha en väldigt auktoritär stat.

Stina: Är det verkligen så?

Chang: Ja, det skulle jag säga. Ett väldigt heterogent samhälle funkar bara om du har en stat med hårda nypor mot till exempel religiösa extremister eller andra som vill in och peta och styra. Det problemet har du inte i ett mer homogent samhälle, då är alla ganska överens om vilka normerna är. Då blir det å andra sidan ett lite tråkigare sosse-Sverige, som vi hade på 70-talet, men du har ganska stora friheter att göra saker.

Annons

Stina: Men som libertarian, vilket av dessa alternativ önskar du?

Chang: Jag är alltid emot allt som är auktoritärt. Men det stora problemet i Sverige är egentligen inte det, utan klasskonflikter. Men klassanalysen har man kastat ut genom fönstret. Nu är det identitetspolitik för hela slanten.

Stina: Ja, det är väl ett av de stora sveken från vänstern.

Chang: Det finns ingen riktig vänster i dag, skulle jag säga.

Stina: Ingen vänster alltså och inga riktiga liberaler, menar du?

Chang: För mig är liberalism att stå upp för människors rätt att få vara idioter. För ska du ha ett fritt samhälle, då måste folk få göra sina egna misstag.

Klass i dag handlar mer om utbildning, identitet och socialt umgänge.

Stina: Men varför tror du att vänstern har släppt klassanalysen?

Annons

Chang: Du har alltid en styrande elit i ett samhälle och den vanliga arbetarklassen förväntar sig att de har koll på vad de gör. Så länge du får din lön den 25:e, ungarna har det bra i skolan och livet funkar okej, så bryr du dig inte så mycket om vad som sker där uppe. Men när det inte funkar längre, då blir det uppenbart att man har tappat en koppling mellan folk och dem som styr. Tydligen har det blivit lite fult att lyssna på vad folk tycker.

Stina: Fast man lyssnar ju efter vad medelklassen vill.

Chang: Och vilka är medelklassen? Det är inte superenkelt att definiera. Arbetarklass, ja visst är du klädd i … ja, som jag, då är du arbetarklass. Men medelklass? Många har låst sig vid inkomst, men jag kan lova dig att grovarbetarna här ute har betydligt bättre månadslön än de flesta akademiker. Klass i dag handlar mer om utbildning, identitet och socialt umgänge.

Stina: Är medelklassen ”liberalerna” på Kungsholmen som du pratade om?

Du hittar inte en människa från arbetarklassen som har någon jävla klimatångest.

Annons

Chang: Jag tänker att det är folk som lever med stor ångest. De har kämpat stenhårt för sin jävla bostadsrätt och är livrädda för att hamna i onåd. Jag tror det har skapat den här politiska korrektheten. Ta klimathysterin – det är samma där. Medelklassen har inte klimatångest. Men de låtsas att de har klimatångest för det är en klassmarkör. Du hittar inte en människa från arbetarklassen som har någon jävla klimatångest.

Stina: Menar du att arbetarna inte bryr sig om klimatet?

Chang: De tror inte på det. För de som har klimatångest i dag är samma människor som påstod att vi måste öppna gränserna.

Stina: Tror du på klimatförändringarna?

Chang: Alltså klimatet har alltid förändrats. Men hur mycket det beror på människan…

Stina: Fast FN:s klimatpanel är ju ändå enig på den punkten.

Chang: Min poäng är att alla de här absoluta sanningarna med klimatet, det är inte alltid så svart eller vitt. Gör slut på de fossila bränslena så får marknadskrafterna hitta en annan energiform.

Jag har inga problem med klyftor. Det viktiga är att titta på möjligheten att ta sig nerifrån och upp.

Annons

Stina: Du tror alltså att marknadskrafterna löser det?

Chang: Ja, det tror jag. Kapitalismen har ändå varit den kraft som mest höjt levnadsstandarden.

Stina: Men det är också en kraft som ökar klyftorna och tär hårt på jordens resurser.

Chang: Jag har inga problem med klyftor. Det viktiga är att titta på möjligheten att ta sig nerifrån och upp.

Stina: Hur ser du på den möjligheten i dag?

Chang: Sverige är djävulskt på det viset.

Stina: Vad skulle krävas för att göra den resan lättare?

Chang: De som har störst problem nu är ju invandrare. Men då finns det ett slags impregnerad godhetens rasism i allting. Invandrare ska vara de här utsatta i förorten som vi ger bidrag till och ömmar för och fan ta en invandrare som står på egna ben och har en egen åsikt och börjar ta för sig. Det finns ingenting som retar upp godhetsvänstern mer.

Annons

Stina: Det låter som om du pratar om dig själv.

Chang: Ja, men det är klart. Det är till exempel helt otänkbart att jag skulle kunna få vara med i Publicistklubben.

Stina: Varför det?

Chang: Ja men Chang Frick, honom kan man inte ta i med tång. Jag är en jätteond och hemsk människa ju.

Stina: Varför tror du själv att du fått den stämpeln?

Chang: För att jag vägrar vara i den normen som förväntas. Hade jag kört med identitetspolitik och spelat på att jag är förtryckt som är halvjude och halvzigenare, ja då hade jag varit välkommen med öppna armar. Men jag vill inte spela det spelet.

Stina: Var det några som röstade för ditt inträde i Publicistklubben?

Chang: De ville inte kommentera det utåt men ja, det vägde nog. Journalister har blivit något slags prästerskap. I feodalsamhället hade du prästerskapet, de dikterade moralen för folk: “Gör du så här så kommer du till helvetet.” Men hur mycket bryr sig folk om vad prästen säger? ”Äh, du kan inte flyga till Thailand för det är inte bra för klimatet”. Fuck you liksom.

Foto: Staffan Löwstedt
Annons

Stina: Hm. Men då måste jag fråga dig om den där bilden på Peter Wolodarski som du la ut i januari 2018. Många upplevde den som otäck.

[Bilden i Nyheter Idag visar halva ansiktet på DN:s chefredaktör – hår, panna och ögon, som på grund av inzoomningen ser röda ut, och illustrerar en text av Katerina Janouch med rubriken ”Wolodarski främsta symbolen för hyckleri, åsiktsförtryck och självutnämnd moraldomstol”.]

Chang: Det var bara för att vi hade skurit den.

(Chang tar fram sin telefon och ler lite.)

Stina: Har du den där?

Chang: Ja.

Stina: Men hur läser du bilden?

Chang: Han ser ut som en liten rädd skolpojke som tittar upp ur en låda. Vad andra ser, ja det säger väl mer om dem. Det kan inte jag ta ansvar för. Och alla gör ju så här. Det var väl Aftonbladet som hade en bild på Jimmie Åkesson som kackerlacka? [Det var Länstidningen Östersund, som på ledarplats i november 2012 publicerade en karikatyr av Jimmie Åkesson som en kackerlacka.]

Stina: Men när du lägger ut en sådan bild och samtidigt talar om ett krig mot medierna. Kan du förstå att det uppfattas som hotfullt?

Annons

Chang: Ordet krig används ju i rubriksättningar om allt. Nu senast var det fullt krig mellan sossarna och Centern.

Stina: Publicistklubben nekade dig medlemskap för att de tycker att du misstänkliggör invandrare och många tycker att du driver kampanj mot flyktingar.

Chang: Jag misstänkliggör och driver kampanj mot människor som förstör för andra, är kriminella och som gör livet surt för vanligt folk. Jag förhåller mig konsekvensneutral till om en människa är invandrare eller infödd svensk. Påståenden att jag "misstänkliggör invandrare" är på inget sätt nytt. Samma anklagelser mötte jag exempelvis när jag rapporterade om bilbränder i Hallunda när jag bodde där. Både bilbrännare och den som får bilen uppeldad är invandrare i dessa områden. Det handlar inte om etnicitet för mig, det handlar snarare om klass – där en stackars arbetare inte kan köra till jobbet för att dennes bil brunnit upp.

Stina: Men när Nyheter Idag publicerar många artiklar om invandrare som begår brott, så påverkar ju det allmänhetens syn på invandrare. Hur ser du på ditt ansvar för den bild ni ger av invandrare?

Annons

Chang: När Svenska Dagbladet publicerar många artiklar om klimatkrisen, så kan ju det påverka allmänhetens klimatångest. Hur ser SvD-redaktionen på sitt ansvar för det? Det resonemang som gömmer sig bakom frågan gör gällande att medier inte ska kunna skriva om svåra ämnen då det kan få jobbiga konsekvenser. Problemet är en överrepresentation i brottslighet bland invandrare, inte att vi rapporterar om det. Mitt ansvar är att vi rapporterar korrekt.

[Enligt den senaste mätningen från BRÅ 2005 fanns en viss överrepresentation i brottslighet bland invandrare.]

(De flesta lunchgästerna har nu gått hem och personalen börjar torka av borden. Chang hämtar mer kaffe och jag hämtar andan.)

Chang: När jag gick i grundskolan fick jag nästan varje dag höra av folk: ”Ska inte du flytta tillbaka till Polen? Vad fan ska du göra här? Du passar inte in.” Och du vet, man var klassens lipsill, det var jättejobbigt, och det kvittade vart man vände sig. Till slut en dag kände jag bara; nej, skit i allt. Jag gör min grej. De får säga vad de vill, jag fortsätter. Jag blir bättre än vad de är. Sedan bara kör jag den linjen stenhårt, stenhårt, stenhårt.

Annons

Medierna får gärna snurra in sig i sina fina värderingar, men det kommer gå åt helvete.

Stina: Och vad var det du bestämde dig för att göra?

Chang: Plugga. Var det ett prov då skulle jag se till att ha MVG. Du kan ju tänka dig de andra: ”Du vet den där tattarungen ska väl inte ha bättre betyg än min unge.” Förstår du vad det sved. Varje gång de blir förbannade på dig är det ett kvitto på att du har lyckats. För det handlar om att visa att er jävla mobbning funkar inte. Försök ni, men jag kommer fortsätta. Vad ska de anklaga mig för? De har ju kört allt. Jag är rysk spion och jag är superrasist och vänsterextremist och allt.

Stina: Ja, det är verkligen svårt för en utomstående att få grepp om vem du är.

Chang: Men låt dem hålla på. Medierna får gärna snurra in sig i sina fina värderingar, det kommer att gå åt helvete. Men då kan jag tjäna pengar istället. På deras dumheter. Problem solved.

Det enda som är farligt är om de lyckas lobba för mer auktoritära lagar. Det såg vi nu med skatten till public service. Jag ser mycket väl att det fanns ett behov av public service när det startade. Sedan kom internet. Det har aldrig varit lättare att sprida information till höger och vänster.

Annons

Stina: Men också lättare att sprida falsk information.

Chang: Ja, men so what? Det är jättebra att det sprids falsk information. Det är samma sak som när du vaccinerar dig, varför gör du det? Jo, du tar en liten dos av bacillerna för att kroppen ska lära sig känna igen dem och så får du starkare immunförsvar.

Stina: Men alla som inte lär sig känna igen det då?

Chang: Förr eller senare gör du det. Eller så får du väl gå runt i hela ditt liv och vara en idiot och tro att jorden är platt. Annars får du det där samhället, det livsfarliga: ”Ja, men staten har sagt ….” Då slutar folk att tänka.

Invandring ska inte behöva kosta överhuvudtaget. Det är ett feltänk. Många invandrare klarar sig fan så mycket bättre än svenskar.

Annons

Jag kan inte välja om jag vill betala skatt eller inte, jag måste göra det. Och är det någonting som skenar i kostnader, då vill jag veta varför. För effekten blir ju att det blir mindre pengar till sjukvård, skola och allt vad det kan vara. Tar du inte tag i det här problemet kommer det att börja drabba vanligt folk och då har du den bästa grogrunden för avgrundspopulismen från helvetet. Det är det vi börjar se nu.

Stina: Det verkar som du syftar på invandringen?

Chang: Ja, invandring ska inte behöva kosta överhuvudtaget. Det är ett feltänk. Många invandrare klarar sig fan så mycket bättre än svenskar.

Stina: Du menar alltså att man helt enkelt skulle få klara sig själv om man kommer hit?

Chang: Det har jag sagt länge, skit i bidragen och ha öppna gränser.

Annons

Stina: Jag kan se poängen med det synsättet. Samtidigt tänker jag att det alltid kommer att finnas människor – både svenskar och invandrare – som de facto av olika anledningar inte kan arbeta. Vad skulle hända med dem?

Chang: Det kommer alltid att finnas ett skyddsnät. Om du har ett samhälle där inte staten är lika stor tar människor mycket mer hand om varandra, håller ihop, känner gemenskap. Folk mår oftast bättre då. Den stora staten skapar ett problem som egentligen inte finns. För det har alltid funnits halta och lytta.

Stina: Menar du att staten minskar vår empati och medkänsla?

Chang: Ja. För då är det inte mitt ansvar, det har jag ju betalt så mycket skatt för. Men människan är inte oempatisk egentligen.

För varje krona jag tjänar blir det en krona mindre till pk-media. Där har du svaret.

Stina: Driver du Nyheter Idag för att tjäna pengar eller gör du det för att du vill göra en insats för samhället?

Chang: Alltså, det är samma sak. Ju mer pengar jag tjänar, desto större insats gör jag. För varje krona jag tjänar blir det en krona mindre till pk-media. Där har du svaret.

Annons

Stina: Finns det inga frågor där moraliska argument äger relevans enligt dig?

Chang: Jo, mina privata val i vardagen.

Stina: Inte när det gäller samhället?

Chang: Aldrig, aldrig när det gäller samhället. Definitionen av vad som är auktoritärt för mig, det är när någon vill tvinga sin moral på mig och vice versa.

Här bryts plötsligt vårt samtal av en ung man som kommer fram till vårt bord. Utan att vi lagt märke till det hade han satt sig snett bakom oss. För att lyssna. Han slår på inspelningen på sin mobil, och börjar ställa Chang Frick till svars för hans agerande i samband med Mynttorgsprotesterna i december förra året, då en mängd falanger på den yttersta högerkanten protesterade mot FN:s globala migrationsramverk.

Han anklagar Chang Frick för att gå “pk-vänsterns” ärenden och för dubbelmoral i frågan om yttrandefrihet, eftersom Frick kritiserat antisemitiska inlägg som arrangörerna av protesterna gjort. Situationen är aggressiv. Jag försöker hänga med i alla turer, det är inte helt enkelt. Mannen ger sig till slut och jag frågar för tredje gången varifrån han kommer. ”Jag kan hälsa från nordfront.se”, svarar han nöjt.

– Unga arga killar, säger Chang Frick.

Efter reklamen visas:
Värdet av att samtala
Bild 1 av 10
Foto: Staffan LöwstedtBild 2 av 10
Bild 3 av 10
Bild 4 av 10
Foto: Staffan LöwstedtBild 5 av 10
Bild 6 av 10
Bild 7 av 10
Bild 8 av 10
Bild 9 av 10
Bild 10 av 10