Annons

Los bandoCharmig roadmovie om ungas verklighetsflykt

Foto: Björn Bratberg/Noble entertainment

Norska ”Los bando” har en charm som gör att man tar till sig den klassiska sensmoralen om att lyssna till sitt hjärta och bli älskad för den man är.

Under strecket
Publicerad
Foto: Björn Bratberg/Noble entertainment Bild 1 av 2
Foto: Björn Bratberg/Noble entertainment Bild 2 av 2

Los bando

Regi
Christian Lo
Genre
Komedi
Manus
Arild Tryggestad
Medverkande
Jonas Hoff Oftebro, Stig Henrik Hoff, Jakob Dyrud, Tage Johansen Hogness, Tiril Marie Høistad Berger, Nils Ole Oftebro, Vera Vitali, Hans-Erik Dyvik Husby m fl.

94 min. Från: 7 år

Betyg: 4 av 6

Drygt halvvägs in i den norska roadmovien ”Los bando" försäkrar den bedagade Turbonegro-ikonen Hank von Helvete att rocken är död. Visserligen i en liten biroll, där hans fingerade rockstjärnefigur tvingar några unga besökande fans, då på väg till norska mästerskapen i rock, till en desillusionerande reality check.

Unga i dag borde lära av hans råd, göra läxan och skaffa sig ett riktigt jobb i stället för att flyta ut i otidsenliga drömmar. Det är i de upptrampade markerna som ”Los bando" utspelar sig; ungdomar som slits mellan vuxensamhällets krav (eller bara föräldrarnas brist på uppmärksamhet) och det att stå upp för sina egna avvikelser, än hur anakronistiska de må vara.

Mest av allt är förstås ”Los bando” en feelgood-film för tonåringar och nedåt.

Vad är då incitamenten för att tro på rocken i dagens kompakt autotunade musikvärld? Barndomsvännerna Grim och Aksel har länge drömt om att delta i NM med sin konstellation, Los bando immortale. Grim vill bort från föräldrarna som ligger i skilsmässa, Aksel vill bli sedd av klassens snyggaste tjej. Rejält klassiska bevekelsegrunder, alltså.

Annons
Annons
Foto: Björn Bratberg/Noble entertainment Bild 1 av 1

Men de två vännerna är knappast kompletta och tvingas därför dubblera styrkan: den nioåriga cellisten Thilda är generellt ensam och rejält eljest, men hennes fantastiska strängar kompenserar väl för bristen på en basist; rallyförarämnet Martin, son till en bilmekaniker, är inte bara en utmärkt chaufför som kan ta dem hela vägen till Tromsö där talangtävlingen äger rum, utan också en ganska gudabenådad sångare.

Foto: Björn Bratberg/Noble entertainment

Så bär det iväg norrut, med fyra olika unga som förenas i olika behov av verklighetsflykt. Av en lustig händelse sker det hela i en Jesus-van med ett ”Hallelujah” inpräntat i lacken, och senare med klimax i en övermäktig biljakt som inte står den klassiska actionrullen ”Speed” långt efter.

Men mest av allt är förstås ”Los bando” en feelgood-film för tonåringar och nedåt. I ungdomsfilmens förutsägbara marker tillåter sig förevarande åtminstone några betydande sidospår, tänjer på gränserna för vad som är brukligt i genren. Vid ett tillfälle rånas till exempel en liten flicka bryskt på sin cykel, en cykel som senare kastas i vattnet i vredesmod. Vid ett annat får en pinfärsk svensk brud (Vera Vitali) på lugnande bilda förebild i sin överdimensionerande energi, då på en omväg i de svenska skogarna.

Annons
Annons
Foto: Björn Bratberg/Noble entertainment Bild 1 av 1
Foto: Björn Bratberg/Noble entertainment

Desto marigare blir det när Thilda anmäls som försvunnen, och bandet tvingas till några fiffiga turer på polisstationen. Jönssonligan för barn, men ändå ett fungerande publikfrieri. Även berättarmässigt avviker somligt från mallen, scener och karaktärer som etableras utan den mest uppenbara logiken, dröjer kvar längre än vanligt för att hämta hem en komisk poäng.

Sammanfattningsvis blir det en roadmovie med många bekanta transportsträckor, men en resa som knappast saknar charm: i det vackra naturlandskapet mellan frodig grönska och hisnande berg, en del knäppa infall och inte minst en skådespelarensemble som sätter ordentlig färg på kameralinsen. Det gör att filmens planenliga sensmoral – lyssna till ditt hjärta och bli älskad för den du är – landar bättre än förväntat.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons