Annons

”Chocken kom när mormor förnekade Förintelsen"

När Julie Lindahl förstod att hennes morfar varit medlem i SS blev det startskottet för en sex år lång resa i Europa och Latinamerika i morfaderns fotspår. En resa som har utmynnat i boken ”Pendeln”.
När Julie Lindahl förstod att hennes morfar varit medlem i SS blev det startskottet för en sex år lång resa i Europa och Latinamerika i morfaderns fotspår. En resa som har utmynnat i boken ”Pendeln”. Foto: Tomas Oneborg

I arkiv i Berlin fick författaren Julie Lindahl sina värsta farhågor besannade: hennes morfar hade under nazisttiden tillhört en elittrupp inom SS som sänts in i det ockuperade Polen. I boken ”Pendeln” beskriver hon hur historien kastat en slagskugga över hennes släkt och förgiftat dess liv.

Under strecket
Publicerad

Att skriva boken ”Pendeln” fick konsekvenser på det personliga planet för Julie Lindahl: ”Mormor och jag fick svårt att tala med varandra och hade nästan ingen kontakt tiden innan hon dog.”

Foto: Tomas OneborgBild 1 av 2

Det var absolut värt att skriva ”Pendeln” trots att vissa släktmedlemmar tog illa vid sig, menar Julie Lindahl.

Foto: Tomas OneborgBild 2 av 2

Under hela sin uppväxt hade Julie Lindahl en obehaglig känsla av att något inte stämde i hennes tyska släkts historieskrivning. Det fanns stora luckor i den, luckor som ingen ville diskutera. Hur kom det sig till exempel att hennes tyske morfar lämnade sitt jordbruk i hemlandet för att etablera sig som godsägare i Polen under andra världskriget? Och varför bröt han upp från en lukrativ hotellverksamhet i Schleswig-Holstein på 1960-talet – för att plötsligt flytta med sin familj till Brasilien? Alla frågor kring detta möttes med en märklig, laddad tystnad.

– Fast ibland kunde diskussioner om det förflutna sätta igång praktgräl mellan släktingarna på min mammas sida. Då gick min far ut på promenad. Han tog många, många promenader under min barndom, konstaterar hon.

Hon föddes i Brasilien 1967 som dotter till en amerikansk bankman och hans tyska hustru. Eftersom hennes far hade höga befattningar inom sin bank, flyttade familjen mellan länder och kontinenter under en stor del av hennes uppväxt. En trygghet och fast punkt i tillvaron var Oma, mormodern.

Annons
Annons

Den verkliga chocken kom när mormodern kategoriskt förnekade att Förintelsen hade ägt rum.

– Hon flyttade tillbaka till Tyskland efter min morfars död, men hennes tystnad om det förflutna bestod efter flytten.

Julie Lindahl och hennes mormor hade en varm och innerlig relation, som fördjupades under en ettårig stipendievistelse Julie hade i Tyskland. Kärleken till Oma gjorde att hon hade ett visst överseende med en del märkliga nedlåtande uttalanden mormodern gjorde om ras, religion och handikapp. Julie reagerade på dem, men bestämde sig för att se dem som utslag av mormoderns ålder och excentricitet. Den verkliga chocken kom när mormodern kategoriskt förnekade att Förintelsen hade ägt rum. Julie Lindahl var ung och visste inte hur hon skulle hantera det hela. Vad skulle hända om hon protesterade? Skulle hon mista sin mormors kärlek då?

Om jag i det ögonblicket hade sagt: ”Men Oma, Förintelsen ägde faktiskt rum”, hade det öppnat sig en avgrund mellan oss.

– I en sådan situation är det nästan omöjligt att säga ifrån klart och tydligt, och samtidigt fortsätta att älska och älskas av en person som man tycker har förhatliga åsikter. Om jag i det ögonblicket hade sagt: ”Men Oma, Förintelsen ägde faktiskt rum”, hade det öppnat sig en avgrund mellan oss. Det ville jag verkligen inte att det skulle göra, men i dag inser jag förstås att jag borde ha sagt ifrån. Då hade jag förmodligen sluppit må så dåligt som jag sedan gjorde.

Under universitetsåren på Oxford bestämde Julie sig för att skriva sin mastersuppsats om andra världskriget och gränslinjen mellan Tyskland och Polen; samma gränslinje som hennes morfar och mormor hade tagit sig över under andra världskriget. Under arbetet med uppsatsen kände hon ett allt starkare behov att få svar på alla obesvarade frågor. Obehaget hon kände över släktens tystnad hade vuxit sig allt starkare. Vad hade hennes morfar egentligen gjort i Polen?

Annons
Annons

– När de federala, tyska arkiven i Berlin öppnades 2010 begav jag mig dit. Det var inte lätt att få ut information om mina morföräldrar. Jag hade en känsla av att arkivarierna inte ville lämna ut informationen till mig. Det kändes som om de menade att historien inte tillhörde mig. Den känslan fick jag även i det arkiv jag besökte i Polen. Men jag hade turen att möta människor i båda arkiven som förklarade sig villiga att hjälpa mig och som faktiskt tänjde på gränserna för sina befogenheter för att kunna göra det, berättar hon.

– I Bundesarchiv fick jag mina värsta farhågor besannade. Morfar hade tillhört en elitgrupp inom SS, som hade sänts in i det annekterade västra Polen för att skapa en modellprovins.

Själv menar hon att hennes morföräldrars ”outkrävda skuld” har omvandlats till en skam som har belastat deras barn och barnbarn.

Den mardrömslika insikten blev startskottet för en sex år lång resa i Europa och Latinamerika i morfaderns fotspår. En resa som nu har utmynnat i ”Pendeln”, en vacker och sorgsen bok om hur historien kastar sin slagskugga över en släkt och förgiftar dess liv.

Ett nyckelbegrepp för Julie Lindahl är ”outkrävd skuld”, bördan av att inte ha fått stå till svars för sina handlingar. Själv menar hon att hennes morföräldrars ”outkrävda skuld” har omvandlats till en skam som har belastat deras barn och barnbarn.

– I familjer där man inte har kunnat ta hand om sitt nazistiska förflutna, finns det dessutom en fara att delar av ideologin dröjer sig kvar. I min mors generation fanns det två sätt att reagera på vad föräldrarna hade gjort. Antingen förkastade man deras handlingar, intog en diametralt motsatt politiskt ställning och blev kommunist och/eller bröt kontakten med föräldrarna. Eller också försökte man upprätthålla kontakten med föräldrarna, vilket kunde leda till att man försvarade deras agerande och viss mån även deras ideologi.

Annons
Annons

Att skriva boken ”Pendeln” fick konsekvenser på det personliga planet för Julie Lindahl: ”Mormor och jag fick svårt att tala med varandra och hade nästan ingen kontakt tiden innan hon dog.”

Foto: Tomas OneborgBild 1 av 1
Att skriva boken ”Pendeln” fick konsekvenser på det personliga planet för Julie Lindahl: ”Mormor och jag fick svårt att tala med varandra och hade nästan ingen kontakt tiden innan hon dog.”
Att skriva boken ”Pendeln” fick konsekvenser på det personliga planet för Julie Lindahl: ”Mormor och jag fick svårt att tala med varandra och hade nästan ingen kontakt tiden innan hon dog.” Foto: Tomas Oneborg

Julie Lindahl berättar att det viktiga för henne är att försöka förstå varför människor har handlat som de har gjort, utan att ursäkta deras handlingar eller försvara extremism i någon form. Hon understryker att hennes bok inte är någon hämnd- eller uppgörelsebok. Hon berättar för att uppmuntra diskussioner om det förflutna på sätt som är konstruktiva för framtiden.

– Vad jag menar är att vi ska hålla fast hårt vid våra demokratiska värderingar och vår syn på mänskliga rättigheter, men samtidigt se det komplexa i historien. Vi måste försöka förstå vad som hände på djupet, inte bara fördöma.

Plötsligt har släkthistorien börjat att diskuteras.

I hennes egen familj har ”Pendeln” satt igång en rad oväntade processer. Plötsligt har släkthistorien börjat att diskuteras.

– Vissa av mina kusiner har äntligen kunnat prata med sina föräldrar om vad vår familj egentligen har varit med om. En kusin, som bor i Paraguay, har en pappa som aldrig har talat om sitt förflutna. Nu hoppas hon att de äntligen ska kunna diskutera det. Hon vill också komma hit och dela erfarenheter med mig. Vi är båda medvetna om vikten av att göra sig av med den ”outkrävda skulden” – för att våra barn ska slippa den.

Andra närstående har tagit illa vid sig av boken, paradoxalt nog två av de människor hon helst hade velat nå med den.

Annons
Annons

Det var absolut värt att skriva ”Pendeln” trots att vissa släktmedlemmar tog illa vid sig, menar Julie Lindahl.

Foto: Tomas OneborgBild 1 av 1

Jag tror att sanningen kan hela djupa sår i familjer.

– Mormor och jag fick svårt att tala med varandra och hade nästan ingen kontakt tiden innan hon dog. Min mor – som jag har haft en komplicerad relation till i livet – har länge hävdat att allt i boken är fiktion. Men det intressanta är att hon har börjat svänga, nu tycks hon leta efter sätt som vi kan försonas på. Det känns stort och hoppfullt för mig. Jag tror att sanningen kan hela djupa sår i familjer.

Jag frågar om hon ändå tycker att det var värt att skriva boken. Svaret kommer ögonblickligt.

– Absolut! Jag tror att jag hade blivit galen om jag inte hade fått göra det. Men förutom det rent personliga, terapeutiska som skrivandet har inneburit, tycker jag mig även ha funnit en sorts dynamisk kedja. Den ser ut så här: skam – indignation – hat. Skam leder till indignation som leder till hat. Det är absolut nödvändigt att bryta den kedjan. Vi måste forma om hatet, men även indignationen till en känsla av ansvar, säger hon eftertänksamt.

– Min mors generation har inte begått folkmord, men den har ansvar för hur den har behandlat och talat med sina barn, vilka värderingar den har fört vidare. Många med samma sorts tunga familjehistorier som jag har vuxit upp med den ”outkrävda skulden” och skammen som följer med den. Det är viktigt för oss att bryta den negativa kedjan, så att våra liv inte fortsätter att påverkas.

Det var absolut värt att skriva ”Pendeln” trots att vissa släktmedlemmar tog illa vid sig, menar Julie Lindahl.
Det var absolut värt att skriva ”Pendeln” trots att vissa släktmedlemmar tog illa vid sig, menar Julie Lindahl. Foto: Tomas Oneborg
Annons
Annons

Men den negativa, dynamiska kedjan är inte specifik för familjer med ett nazistiskt arv, menar hon.

– Många i Sverige som försöker analysera varför extremism och fundamentalism uppkommer, saknar insikten om den här dynamiken. Det kan få fruktansvärda konsekvenser när unga som känner skam och frustration över sin situation – och kanske dessutom har en ”outkrävd skuld” i familjen – börjar att hata.

Julie Lindahls bok kom först på engelska, fick entusiastiska recensioner i engelskspråkig press och stor spridning. På den amerikanska östkusten beställde skolor klassuppsättningar till sina skolor och bad sedan författaren att skriva en lärarhandledning. Det gjorde hon och lade upp den på den finska internetplattformen Eliademy. Även i Sverige har den kritikerrosade boken fått ett stort genomslag; Julie Lindahl är numera en efterfrågad föreläsare.

Bara det mötet och det samtalet har gjort smärtan det innebar att skriva ”Pendeln” värd att genomlida.

– Jag hade hållit en föreläsning på ett ställe när en ung muslim plötsligt kom fram till mig och bjöd in mig spontant till sin moské. Några dagar senare besökte jag honom och träffade även hans imam, som sade: ”Du har stått upp mot en gammal, farlig ideologi. Vi måste prata mer om de extremistiska ideologierna som hotar vårt svenska samhälle.”

– Imamen var oroad för utvecklingen där många unga troende radikaliseras och ville diskutera hur man skulle kunna nå dem. Bara det mötet och det samtalet har gjort smärtan det innebar att skriva ”Pendeln” värd att genomlida. Jag insåg att jag har skrivit om mönster som ständigt går igen och som vi måste bekämpa om vi vill behålla ett öppet, demokratiskt samhälle, säger Julie Lindahl.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons