Annons

Christchurch vill ha frid efter ny katastrof

Christchurchs katedral.
Christchurchs katedral. Foto: Martin Yngve/TT

Terrorattentatet i Christchurch har redan satt djupa spår. Invånarna är fortfarande medtagna av den stora jordbävningen 2011 och trötta på katastroferna som drabbar dem.

De vill bara se framåt.

– Vi borde få frid i hundra år, säger prästen Patricia Allen till TT:s utsände.

Under strecket
Martin Yngve / TT
Publicerad

Söndagens högmässa hålls i Cardboard Cathedral (kartongkatedralen).

Foto: Martin Yngve/TT Bild 1 av 7

Domprosten Lawrence Kimberley.

Foto: Martin Yngve/TT Bild 2 av 7

Jeanette King och Jeffrey Paparoa Holman.

Foto: Martin Yngve/TT Bild 3 av 7

Sara Sikuri och Savaira Vakacautadra.

Foto: Martin Yngve/TT Bild 4 av 7

Lyn Hurrell.

Foto: Martin Yngve/TT Bild 5 av 7

Laura Hitchon.

Foto: Martin Yngve/TT Bild 6 av 7

David Morrell.

Foto: Martin Yngve/TT Bild 7 av 7

Söndagens högmässa hålls i Cardboard Cathedral (kartongkatedralen).

Foto: Martin Yngve/TT Bild 1 av 7

Domprosten Lawrence Kimberley.

Foto: Martin Yngve/TT Bild 2 av 7

Jeanette King och Jeffrey Paparoa Holman.

Foto: Martin Yngve/TT Bild 3 av 7

Sara Sikuri och Savaira Vakacautadra.

Foto: Martin Yngve/TT Bild 4 av 7

Lyn Hurrell.

Foto: Martin Yngve/TT Bild 5 av 7

Laura Hitchon.

Foto: Martin Yngve/TT Bild 6 av 7

David Morrell.

Foto: Martin Yngve/TT Bild 7 av 7
1/7

Söndagens högmässa hålls i Cardboard Cathedral (kartongkatedralen).

Foto: Martin Yngve/TT
2/7

Domprosten Lawrence Kimberley.

Foto: Martin Yngve/TT
3/7

Jeanette King och Jeffrey Paparoa Holman.

Foto: Martin Yngve/TT
4/7

Sara Sikuri och Savaira Vakacautadra.

Foto: Martin Yngve/TT
5/7

Lyn Hurrell.

Foto: Martin Yngve/TT
6/7

Laura Hitchon.

Foto: Martin Yngve/TT
7/7

David Morrell.

Foto: Martin Yngve/TT

Den 21 februari 2011 drabbades Christchurch av en jordbävning vars spår sitter djupa. Återuppbyggnaden är i full gång, men den har tagit tid. Fortfarande gapar hela kvarter tomma i innerstaden.

Katastrofen krävde 185 liv och såret är högst påtagligt dagarna efter fredagens attentat.

– Ja, tyvärr har vi mycket erfarenhet av detta. Jag vill inte ha mer, sade Christchurch-sjukhusets chefskirurg Greg Robertson vid en presskonferens på söndagen.

Orden ekar i många av invånarnas kommentarer om de senaste dagarnas händelser. Både om attacken och om känslorna efteråt.

– Vi har haft vårt nu, vi borde få frid i hundra år, säger Patricia Allen, präst knuten till Christchurchs katedral.

Eller katedral och katedral. Söndagens högmässa hålls i Cardboard Cathedral (kartongkatedralen), lite utanför stadskärnan. Den byggdes i plast, stål och just kartong 2013, sedan den gamla katedralen av sten delvis rasat två år tidigare. Den gamla katedralen saknar fortfarande delar av taket och flera väggar.

Kollekten denna dag går till det muslimska samfundet och besökarna uppmuntras att ge mer än vanligt. Bönerna går till offren, polisen och sjukvårdspersonalen.

Annons
Annons

– Be för våra bröder och systrar, det är det vi kan göra först och främst, säger domprosten Lawrence Kimberley till TT efter högmässan.

Han är glad över gensvaret och hoppas att hela staden sluter upp på torsdag, när stadens alla församlingar och alla religioner gemensamt ska hålla en minnesstund på torget utanför den ”riktiga” katedralen.

Han minns jordbävningen och är orolig för att arbetet efter den 15 mars 2019 kommer ta lika lång tid.

– Det har tagit tid och kraft, men det går framåt och det kommer det här också göra. Det är så likt. Såret nu sitter kanske mer i själen, men syns redan.

Överallt syns byggnadsställningar och halvfärdiga hus. Vägarna har prioriterats. För att så mycket som möjligt undvika nya katastrofer är höghusen få. Kanske kan det efterarbetet hjälpa staden nu?

– Vi har erfarenheterna, tyvärr, och det kan vara bra att veta att man gått den här vägen förut. Fast vi hade gärna sluppit, säger Jeffrey Paparoa Holman, som precis har skrivit i kondoleansboken på stadens bibliotek, ett av de nya hus som har byggts efter jordbävningen.

– Det var hemskt och jag som är 71 år nu fick sluta jobba i förtid för att jag inte hämtade mig. Det är så många som precis har kommit tillbaka och så händer det här. De som var skolbarn då har skador för livet, vad ska dagens barn känna?

Hans fru, Jeanette King, håller med.

– Nu är såren inte lika synliga för oss som aldrig har varit i moskén, men jag kände direkt att det är min moské. Rör inte den!

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons