Annons

SällskapetChristina Hesselholdt går på litterär knockout

Christina Hesselholdt (född 1962) räknas som en av Danmarks främsta författare. Hon är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2017 för sin senaste roman ”Vivian”.
Christina Hesselholdt (född 1962) räknas som en av Danmarks främsta författare. Hon är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2017 för sin senaste roman ”Vivian”. Foto: Robin Skjoldborg

Danska Christina Hesselholdt låter så mycket liv rymmas på så få rader att korta stycken kan te sig som en hel roman. Lina Kalmteg blir euforisk av det bästa hon läst på länge.

Under strecket
Publicerad

Sällskapet

Författare
Christina Hesselholdt
Genre
Prosa
Förlag
Natur & Kultur

Översättning: Ninni Holmqvist 382 sidor

En bit in i ”Camilla – och resten av sällskapet”, en av de fyra kortromaner som ingår i danska Christina Hesselholdts ”Sällskapet”, för Alma, en av huvudpersonerna, ett samtal om Virginia Woolf. Lustigt nog är det med en tillsyningsman i Virginia Woolfs gamla hus i England.

Tillsyningsmannen är måttligt imponerad av Virginia Woolf, tycker att hennes böcker saknar intrig, att det inte händer något i dem. Alma, som själv är författare, undervisar honom och säger att det i regel är så i moderna romaner, att det inte händer så mycket. Hon börjar förklara på vilket sätt Virginia Woolf är en av 1900-talets största litterära förnyare. Säger sådant som att hon tränger ihop tiden så att en dag blir ett helt liv, lyfter fram växlingen mellan medvetande och världen, eller hur lätt Woolf får tiden att gå både framåt och bakåt.

Med de där raderna förklarar Christina Hesselholdt delvis det stora i det hon själv gör, som om det vore hennes eget litterära manifest. Att läsa ”Sällskapet” är att knockas av en samtida litterär förnyare, att bli euforisk och samtidigt påminnas om äldre storheter som just Virginia Woolf. Sviten har släktskap med böcker som ”Mrs Dalloway” och ”Mot fyren”.

Annons
Annons

Att författaren Alma tänker att mycket av den litteratur som hon värdesätter högst har kommit till vid Virginia Woolfs skrivbord känns självklart. Jag vågar påstå att det gäller även Christina Hesselholdt själv. Allt i ”Sällskapet” grundas dessutom i ständiga och initierade referenser till annan litteratur, förutom Virginia Woolf bland andra Silvia Plath, Emily Brontë och Lawrence Durrell. Det ger känslan av en litterär memoar och förgyller bara Hesselholdts prosa ytterligare.

Christina Hesselholdt ses som en av de främsta samtida författarna i Danmark och hennes senaste roman, ”Vivian”, om fotografen Vivian Maier, är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2017. Men bara några få av hennes 15 prosaböcker har tidigare kommit ut på svenska.

Christina Hesselholdt fyller sin text med både mörkaste plåga och en tillskruvad humor.

Nu är förhoppningsvis en förändring på gång, i och med den här samlingsvolymen med ”Camilla and the horse”, ”Camilla – och resten av sällskapet”, ”Sällskapet gör upp” och ”Akterseglad”.

De fyra kortromanerna hör löst ihop och ger liv åt ett sällskap av vänner genom en ström av ocensurerade inre monologer. Det är tidlöst men ändå högaktuellt, skildrar Camillas och Charles kärleksrelation som slits itu av söndrande sjukdom, Edward och hans sorg efter föräldrarna som tog livet av sig samtidigt, den bleke, snudd på utsuddade Kristian som blir lämnad av Alma, och Almas vedermödor som författare.

Christina Hesselholdt fyller sin text med både mörkaste plåga och en tillskruvad humor. Hon skriver med motstånd, men samtidigt poetisk lätthet och befinner sig så djupt in i människan det går, gestaltar medelklassens stora och små bekymmer, sorg, förälskelse, skilsmässor, avgrundsdjup ensamhet och litteraturens betydelse i våra liv. Det är också en mycket fysisk roman, i beskrivningarna av sorg och sex, i scener som när Alva bestiger ett berg och i skildringen av Charles sjukdom. Och Christina Hesselholdt låter så mycket rymmas på så få rader att korta stycken kan te sig som en hel roman.

För det är just det Christina Hesselholdt sysslar med, att visa det där slitet med att vara människa.

Personerna i ”Sällskapet” är på ett sätt som stora barn, som skulle behöva hålla hårt i sina föräldrars hand även i medelåldern. Men så dör föräldrarna och de vuxna barnen blir än vilsnare och ensammare.

Mot slutet av ”Akterseglad”, som till stor del kretsar kring Camillas sorg efter sin mamma, säger Kristian till Camilla: ”Ja, det är svårt att vara människa, Camilla, det är det för mig också.”

Och därmed sammanfattar han hela sviten. För det är just det Christina Hesselholdt sysslar med, att visa det där slitet med att vara människa. Inget unikt, men som hon gör det! Det är som om hon har vänt ut och in och upp och ned på litteraturen, och hittat sin alldeles egna värld. Det var länge sedan jag läste något så här uppfriskande genialt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons