Annons

Cirkus till attack mot kyrkans kvinnosyn

 ”Guds olydiga revben” på Dramaten.
”Guds olydiga revben” på Dramaten. Foto: Sara P Borgström

Bibelstudier med halsbrytande luftfärder iscensätts på Dramaten där artister från Cirkus Cirkör bidrar till att levandegöra berättelserna. Gunilla Thorgrens chockartade möte med kvinnosynen genom historien pekar rätt in i vår tid.

Under strecket
Publicerad

Sven Boräng som Adam och Ellen Jelinek som Eva i ”Guds olydiga revben” på Dramaten.

Foto: Sara P Borgström

Michael Jonsson i ”Guds olydiga revben” på Dramaten.

Foto: Sara P Borgström

Karoline Aamås i ”Guds olydiga revben” på Dramaten.

Foto: Sara P Borgström

Sven Boräng som Adam och Ellen Jelinek som Eva i ”Guds olydiga revben” på Dramaten.

Foto: Sara P Borgström

Guds olydiga revben

Genre
Teater
Regi
Tilde Björfors
Medverkande
Cecilia Lindqvist, Sven Boräng, Ellen Jelinek, Michael Jonsson, Elin Klinga, Methinee Wongtrakoon, Marilén Ribot Estelrich, Fouzia Rakez, Hamadi Khemiri, Karoline Aamås, Anna Lagerkvist
Var
Dramaten
Text
Gunilla Thorgren. Dramatisering: Laerke Reddersen, Martina Montelius
Koreografi
John Simon Wiborn, Methinee Wongtrakoon

Scenografi: Fridjon Rafnsson. Kostym: Anna Heymowska. Peruk, mask: Lena Strandmark, Marie-Louise Hellberg. Ljus: Patrik Angestav. Musik, ljud: Samuel ”Loop Tok” Långbacka

Gunilla Thorgren skrev om sitt chockartade möte med Bibeln och Tilde Björfors sa: ”Varde teater” och så kom ”Guds olydiga revben” till scenen. Thorgren själv finns med, i Cecilia Lindqvists gestalt, cool, välliknande, auktoritativ. Så får det sceniska skeendet en tydlig sammanhållare i det virrvarr som är den kristna kyrkans historia.

Först är det lite fyrkantigt med ”skojiga” nutidsskämt. Men föreställningen växer i spänning och angelägenhetsgrad, även efter det att Marilén Ribot Estelrich svängt ut över publiken i full fart – jag blir rädd trots säkerhetslinan.

Thorgrens och uppsättningens poäng är att vi i alla fall lever i efterdyningarna av den patriarkala hederskultur som präglar stora delar av Bibeln.

Sven Boräng som Adam och Ellen Jelinek som Eva i ”Guds olydiga revben” på Dramaten.
Sven Boräng som Adam och Ellen Jelinek som Eva i ”Guds olydiga revben” på Dramaten. Foto: Sara P Borgström

Det handlar om de fruktansvärda övergrepp mot kvinnor som skildras i Gamla testamentet, om demonisering och förtigande av kvinnor i historien. Man kan fråga sig: hur många läser Bibeln idag, för hur många är Bibeln ett rättesnöre i denna sekulära tid? Thorgrens och uppsättningens poäng är att vi i alla fall lever i efterdyningarna av den patriarkala hederskultur som präglar stora delar av Bibeln. Kvinnan som mannens underdåniga revbensskapelse finns kvar, liksom synen att kvinnan med djävulens hjälp frestar mannen till omåttlig sexualitet. Hon måste tuktas!

Annons
Annons

Michael Jonsson i ”Guds olydiga revben” på Dramaten.

Foto: Sara P Borgström

Karoline Aamås i ”Guds olydiga revben” på Dramaten.

Foto: Sara P Borgström

Om Thorgren bidrar med skolboksaktiga exempel (som inte finns med i skolböckerna) bidrar Cirkus Cirkör med sin vackra och halsbrytande akrobatiska professionalitet. Och de drar med sig Dramatens skådespelare: Michael Jonsson är inte bara fåniga påvar och kejsare utan även en skicklig trapetsartist och Hamadi Khemiris attraktive Jesus hänger i rep med de andra akrobaterna.

Michael Jonsson  i ”Guds olydiga revben” på Dramaten.
Michael Jonsson i ”Guds olydiga revben” på Dramaten. Foto: Sara P Borgström

Det här handlar inte bara om angrepp på kvinnor, i Bibeln och utanför, utan om de kvinnor som gjort kraftfullt motstånd genom tiderna: Ellen Jelinek uppträder både som den mångbegåvade Hildegard av Bingen och den moderna religionsvetaren Karen L King och Elin Klinga gör korta inspel som Thorgrens teologiska motståndare men gör större avtryck som den mäktiga Heliga Birgitta.

Klostren framställs som platser att låsa in kvinnor i, men främst som frihetszoner för deras egen livslust och kreativitet. Fouzia Rakez imponerar, i nunnedok, med allt hon kan göra med en bordtennisboll.

Berättelsen slutar någonstans i Christine de Pizans (Methinee Wongtrakoon) kvinnostad på 1400-talet och det är precis lagom. Bäst är det när vi själva kan dra linjer till nuet, som då herrarna vid kyrkomötet i Nicaea menar att kvinnor inte är lämpliga för de hierarkiska strider som (år 325) präglar kyrkan.

Och om Thorgren är enögd i sitt urval, behövs det som motvikt till det exempellösa hat som drabbar kvinnor som sticker ut huvudet för långt. Även idag.

Uppsättningen spelas på Hipp i Malmö den 4–29 maj.

Karoline Aamås  i ”Guds olydiga revben” på Dramaten.
Karoline Aamås i ”Guds olydiga revben” på Dramaten. Foto: Sara P Borgström
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons