Annons

HotetTroll styr världen och bär skuld för svår vattenbrist

Övermänskliga varelser ligger bakom andra världskriget. Även vana läsare har svårt att hänga med i första delen av Mats Söderlunds dystopiska fantasytrilogi. Men med mer kärlek och redigering hade den här berättelsen kunnat bli något riktigt stort, skriver Sebastian Lönnlöv.

Under strecket
Publicerad
Foto: Göran Segeholm/Rabén och Sjögren
Foto: Göran Segeholm/Rabén och Sjögren
Foto: Göran Segeholm/Rabén och Sjögren

Hotet

Författare
Mats Söderlund
Genre
Ungdomsbok
Förlag
Rabén & Sjögren
ISBN
978-91-29-70326-9

506 s.

Mats Söderlund har nio diktsamlingar, flera faktaböcker och en tät roman om uppväxt och ångest bakom sig, men när han för första gången riktar sig till unga läsare passar han på att byta genre totalt. ”Hotet” är första delen i en dystopisk fantasytrilogi, som i marknadsföringen jämförs med ”Hungerspelen” och ”Cirkeln”. Vi befinner oss i en nära framtid där klimatförändringarna har orsakat akut vattenbrist och där den ständiga uppkopplingen innebär ständig övervakning.

I centrum står Jenny, en sjuttonåring som inte kan minnas den utflykt då hennes pappa försvann spårlöst. Mamman, som har en topposition inom FN, måste åka till Hongkong för ännu ett krismöte om vattenförsörjning. Jenny och hennes två syskon är vana vid att lämnas ensamma, men den här gången är de iakttagna av någon som vet en hemlighet de själva inte anar.

Annons
Annons

Det visar sig snart att Jenny och hennes familj inte är vanliga människor, eller människor över huvud taget, utan olus – varelser med övermänskliga förmågor som lever i hundratals år. Världens vattenkonflikt är i grund och botten en strid mellan två grupper av olus: en som personifierar rättvis fördelningspolitik och en som står för ohämmad kapitalism. Striden mellan grupperna har pågått sedan Gustav Vasas dagar och ligger bakom det mesta, inklusive andra världskriget. Det förminskar världshistorien ganska rejält – och gör klimatfrågan mindre spännande än i vår verkliga, antagligen trollfria värld.

Ändå borde ”Hotet” vara rejält spännande, så många extrema situationer som Jenny och hennes anhöriga utsätts för. Automatvapen slits ur händer och riktas mot huvuden, personer verkar döda för att sedan visa sig leva, temperaturen rasar utan förvarning till trettio minus. Problemet är att allting löser sig lite för lätt och att känslorna inte gestaltas.

Att troll styr världen kan jag köpa, men inte att tonårsjargongen låter likadan som på 2010-talet.

Dessutom är jag långt ifrån övertygad om att världsbygget håller ihop och tror i slutänden inte på berättelsens logik. Att troll styr världen kan jag köpa, men inte att tonårsjargongen låter likadan som på 2010-talet – eller att en stor våg väller in över den glasbyggnad där FN:s delegater befinner sig, förstör de nedre delarna och dödar stora delar av de församlade, varpå de överlevande klättrar upp några våningar och ändå håller den planerade omröstningen. 

”Hotet” riktar sig till unga vuxna, men kräver en van läsare. Även som fullvuxen kritiker har jag bitvis svårt att hänga med, på grund av den stora mängden namn, som ofta nämns ett antal gånger innan personen till slut introduceras. Ännu mer besvärande är tonfallet, där Söderlund famlar efter ett tilltal som passar unga läsare, utan att hitta balansen.

Annons
Annons

Klimatdystopier har blivit så vanliga att de bildat en hel egen genre: climate fiction, förkortat cli-fi. Margaret Atwoods Maddaddamtrilogi är ett känt exempel på cli-fi för vuxna, men i ungdomsböcker är tematiken ännu vanligare. Av de som har översatts till svenska kan nämnas Marie Lus ”Legend” och Saci Lloyds ”Mitt klimatkatastrofala liv”. Ett av flera svenska bidrag till genren är ”Brännmärkt”, Lizette Edfeldts omtalade debut från förra året.

Jag uppskattar det faktum att Söderlund inte bara efterliknar storsäljande dystopiska bokserier för unga.

Just vattenbristens effekt på människor och samhällen har nyligen utforskats i Emmi Itärantas hyllade ”Minnet av vatten”, som också riktar sig till unga. Men där Itärantas roman är koncentrerad med en tät konflikt, vill Söderlund få med allting samtidigt. Klimatförändringarna och flyktingfrågan, poesins kraft och gnostisk mystik, myter och modernitet, tekniska framsteg och ständig övervakning.

Jag uppskattar det faktum att Söderlund inte bara efterliknar storsäljande dystopiska bokserier för unga, utan tar med sig en hel del originella idéer in i genren. Med mera kärlek och redigering hade all potential i den här berättelsen kunnat bli något riktigt stort. Nu vill ”Hotet” alldeles för mycket – och blir alldeles för lite.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons