Annons

Lena Lind Palicki:Coronaviruset smittar av sig på språket

Vad heter sjukdomen? Skrivs ”corona” med stor bokstav? Och saknas det inte ett bindestreck på den här skylten?
Vad heter sjukdomen? Skrivs ”corona” med stor bokstav? Och saknas det inte ett bindestreck på den här skylten? Foto: Fredrik Sandberg/TT

Vet du vad en ”infodemi” är? Du är väl ingen ”covidiot”? Nya situationer föder nya ord – och i en tid präglad av den pågående pandemin smittar coronaviruset också av sig på språket.

Under strecket
Publicerad

Alla samhälleliga fenomen har en språklig sida. Så också coronakrisen. Språkfrågorna som aktualiseras är av flera slag.

Först namnet på sjukdomen: Hur ska den benämnas på ett korrekt och begripligt sätt? Den medicinska termen är covid-19, av coronavirus disease 2019, vilket också används i allmänspråket. Där fungerar också vagare benämningar som covid eller corona (med gemener!), eftersom alla vet vad som åsyftas. Själva viruset benämns SARS-coronavirus-2 i medicinska sammanhang, medan det i allmänspråket ofta räcker med (det nya) coronaviruset.

En del frågor är mer allmänna: Ska man göra skillnad på material och materiel? Varför skriva stänga ner och inte bara stänga? Svaret på första frågan är att Språkrådet numera rekommenderar att genomgående använda material. Tidigare har man försökt upprätthålla en skillnad, där materiel betecknar något färdigt, till exempel en samling redskap, medan material betecknar beståndsdelar som måste sättas ihop för att något användbart ska uppstå. Men eftersom det i praktiken kan vara svårt att avgöra om något är materiel eller material (båda orden härstammar från latinets materia) är vitsen med att upprätthålla skillnaden mycket liten.

Annons
Annons

Svaret på andra frågan är att stänga ner visserligen kan betyda samma som stänga, men verbpartikeln ner kan också göra att verbet ändrar karaktär. Stänga ner uttrycker ett förlopp mer utsträckt över tid, medan stänga har en tydligare avgränsning.

Andra frågor rör fackspråkliga termer och inlånade ord. I nyhetsmedierna etableras lätt tveksamma översättningar när tiden är knapp. Social distancing blir social distansering trots att fysiskt avstånd är en bättre beskrivning (sociala är vi ju som aldrig förr, även om vi inte ses fysiskt). Och när man på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, pratar om samhällskritiska funktioner eller arbetsplatser om verksamhetskritiska resor undrar en del vad man egentligen är kritisk till. Språkvårdare vill hellre se samhällsviktiga funktioner och resor nödvändiga för verksamheten, som bättre beskriver vad det handlar om.

Vad menas till exempel med fjärr- och distansundervisning?

Vissa frågor berör språklig samordning för att undvika missförstånd. Vad menas till exempel med fjärr- och distansundervisning? Fjärrundervisning finns reglerat i skollagen och betecknar interaktiv undervisning i realtid där eleverna är i skolan, men läraren någon annanstans. Det sker ofta i ämnen som samiska och teckenspråk, där det är brist på lärare eller få elever. På universitetet gäller distansundervisning, där lärare och studenter till större delen är rumsligt åtskilda, och som kan men inte behöver ske i realtid. Ofta används videosamtal, chattar och delade dokument.

Och sist: Nya situationer föder nya ord – årets nyordslista kommer med stor sannolikhet att präglas av corona- och karantänord, men också av ord som infodemi, det vill säga ’farlig, global ryktesspridning’ och covidiot, ett så kallat teleskopord bildat av covid och idiot.

Men i coronatider är alla dessa frågor oviktiga i jämförelse med dem som regleras i språklagen: allas tillgång till språk och kravet på att myndighetsspråk ska vara vårdat, enkelt och begripligt. Att information finns även på invandrar- och minoritetsspråk och att den är tillgänglig och begriplig kan till skillnad från andra språkfrågor handla om liv och död.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons