Annons

Cullbergbalettens historia i bilder

Från klasskamp till postrevolutionär apokalyps – här är Cullbergbalettens 50-åriga historia i bilder från några av signaturverken.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

”Fröken Julie” med Ana Laguna i en senare uppsättning med Cullbergbaletten av Birgit Cullbergs genombrottsverk.

Foto: Lesley Leslie-SpinksBild 1 av 1

1 / 17

Fröken Julie, 1950

”Fröken Julie” med Ana Laguna i en senare uppsättning med Cullbergbaletten av Birgit Cullbergs genombrottsverk.
”Fröken Julie” med Ana Laguna i en senare uppsättning med Cullbergbaletten av Birgit Cullbergs genombrottsverk. Foto: Lesley Leslie-Spinks

Birgit Cullberg skapade det som blev hennes stora genombrottsverk och inkörsport till Kungliga Operan redan 1950. Utifrån August Strindbergs ”Fröken Julie” lät hon aristokratisk tåspetsdans möta bondfolkets jordnära rörelser i ett dansdramatiskt verk som räknas som en modern klassiker och som införlivades i Cullbergbalettens repertoar 1968.

Annons
Annons

Niklas Ek och Lena Wennergren i ”Eurydike är död” av Birgit Cullberg 1968.

Foto: Beata BergströmBild 1 av 1

2 / 17

Eurydike är död, 1968

Niklas Ek och Lena Wennergren i ”Eurydike är död” av Birgit Cullberg 1968.
Niklas Ek och Lena Wennergren i ”Eurydike är död” av Birgit Cullberg 1968. Foto: Beata Bergström

Myten om Orfeus och Eurydike är utgångspunkt för Birgit Cullbergs verk om kärlek och uppror. Men även den danske konstnären Palle Nielsens grafiska svit som placerar kärleksparet i en brutal storstadsmiljö – inspiration för scenografin – och Gillo Pontecorvos nästan neorealistiska film ”Slaget om Alger” från 1966 med musik av Ennio Morricone var byggstenar för dansverket.

Annons
Annons

Birgit Cullberg som Moder Afrika i ”Soweto” av Mats Ek.

Foto: Lesley Leslie-SpinksBild 1 av 2

Birgit Cullberg som Moder Afrika i ”Soweto” av Mats Ek.

Foto: Lesley Leslie-SpinksBild 2 av 2

3 / 17

Soweto, 1977

Birgit Cullberg som Moder Afrika i ”Soweto” av Mats Ek.
Birgit Cullberg som Moder Afrika i ”Soweto” av Mats Ek. Foto: Lesley Leslie-Spinks
Birgit Cullberg som Moder Afrika i ”Soweto” av Mats Ek.
Birgit Cullberg som Moder Afrika i ”Soweto” av Mats Ek. Foto: Lesley Leslie-Spinks

Mats Ek har alltid tagit in omvärlden i sina verk. ”Soweto” skapades året efter upploppen i gettot i förstaden till Johannesburg i Sydafrika. Han lät modern Birgit Cullberg, då 69 år, dansa rollen som Moder Afrika. I röd klänning och med utsläppt hår riktade hon sparkar mot apartheidregimens förtryckare och ledde sitt folk mot friheten. När den sydafrikanska författaren Nadime Gordimer fick Nobelpriset i litteratur 1991 dansades verket av Östgötabaletten.

Annons
Annons

Monica Mengarelli, Allison Way, Ana Laguna (liggande) Luc Bouy (i mitten som Bernarda), Daniela Malusardi och Siv Ander.

Foto: Lesley Leslie-SpinksBild 1 av 1

4 / 17

Bernardas hus, 1978

Monica Mengarelli, Allison Way, Ana Laguna (liggande) Luc Bouy (i mitten som Bernarda), Daniela Malusardi och Siv Ander.
Monica Mengarelli, Allison Way, Ana Laguna (liggande) Luc Bouy (i mitten som Bernarda), Daniela Malusardi och Siv Ander. Foto: Lesley Leslie-Spinks

Federico García Lorcas pjäs ”Bernarda Albas hus” skrev 1936, samma år som Lorca mörades. Pjäsen handlar om förtryck – yttre såväl som inre. I Mats Eks version dansas änkan Bernarda som stänger in sina döttrar av en man, vilket förstärker känslan av trycket från ett patriarkalt system – hon kan även representera militären och kyrkan.

Annons
Annons

Ana Laguna som Giselle, galen av olycklig kärlek.

Foto: Lesley Leslie-SpinksBild 1 av 3

”Giselle” i koreografi av Mats Ek. Älvorna är olyckliga mentalpatienter.

Foto: Lesley Leslie-SpinksBild 2 av 3

Bondflickan Giselle, en ung kvinna mitt emellan barn och vuxen, dansas av Ana Laguna.

Foto: Lesley Leslie-SpinksBild 3 av 3

5 / 17

Giselle, 1982

Ana Laguna som Giselle, galen av olycklig kärlek.
Ana Laguna som Giselle, galen av olycklig kärlek. Foto: Lesley Leslie-Spinks
”Giselle” i koreografi av Mats Ek. Älvorna är olyckliga mentalpatienter.
”Giselle” i koreografi av Mats Ek. Älvorna är olyckliga mentalpatienter. Foto: Lesley Leslie-Spinks
Bondflickan Giselle, en ung kvinna mitt emellan barn och vuxen, dansas av Ana Laguna.
Bondflickan Giselle, en ung kvinna mitt emellan barn och vuxen, dansas av Ana Laguna. Foto: Lesley Leslie-Spinks

Mats Eks första klassikeromtolkning, ”Giselle”, med Ana Laguna i huvudrollen omgiven av Marie-Louise Ekmans uppnosiga scenografi med bilder av lösa kroppsdelar, har i sig blivit en älskad klassiker. Han placerar berättelsen på ett mentalsjukhus med unga kvinnor plågade av olycklig kärlek. Här är titelrollen en udda, oskuldsfull bondflicka, med fötterna på jorden och lusten i kroppen, som sviks i kärlek och blir vansinnig. Det är hjärtskärande.

Annons
Annons

Yvan Auzely och Ana Laguna i ”Svansjön” av Mats Ek.

Foto: Lesley Leslie-SpinksBild 1 av 3

Svanarna är lika mycket djur som människor i Mats Eks balett.

Foto: Lesley Leslie-SpinksBild 2 av 3

Ana Laguna som svandrottning i ”Svansjön”.

Foto: Lesley Leslie-SpinksBild 3 av 3

6 / 17

Svansjön, 1987

Yvan Auzely och Ana Laguna i ”Svansjön” av Mats Ek.
Yvan Auzely och Ana Laguna i ”Svansjön” av Mats Ek. Foto: Lesley Leslie-Spinks
Svanarna är lika mycket djur som människor i Mats Eks balett.
Svanarna är lika mycket djur som människor i Mats Eks balett. Foto: Lesley Leslie-Spinks
 Ana Laguna som svandrottning i ”Svansjön”.
Ana Laguna som svandrottning i ”Svansjön”. Foto: Lesley Leslie-Spinks

När Mats Ek 1987 klev ner i ”Svansjön” och svepte trollspöet över baletternas balett, blev en del upprörda. Balettpuritanerna rasade mot de kala huvudena, tyllrumporna som vändes i vädret och de flexade fötterna. Svandammen befolkades inte av linjerena sylfider utan av androgyna, litet klumpiga väsen. Koreografin liksom Marie-Louise Ekmans fyndiga scenografi betonar det mänskliga i djuret eller djuriska i människan. Folksagan handlar ju om kvinnor som på dagen förvandlas till svanar av en trollkarl, men hos Ek blir dessa varelser också emotionella spegelgestalter av det drama som försiggår i den unge prinsens frigörelse från modern och resa ut i världen i jakt på sig själv och kärleken. Svanarna står också tydligt för en dionysisk kraft som tar prinsen i besittning. Verket har dansades så sent som 2015 av Kungliga Baletten – en succé.

Annons
Annons

Ana Laguna i ”Gamla barn”.

Foto: Lesley Leslie-SpinksBild 1 av 2

Ur ”Gamla barn”.

Foto: Lesley Leslie-SpinksBild 2 av 2

7 / 17

Gamla barn, 1989

Ana Laguna i ”Gamla barn”.
Ana Laguna i ”Gamla barn”. Foto: Lesley Leslie-Spinks
Ur ”Gamla barn”.
Ur ”Gamla barn”. Foto: Lesley Leslie-Spinks

Mats Eks balett ”Gamla barn” från 1989 tillägnades hans mor Birgit Cullberg. Livet är som en cirkel eller ett kretslopp där gränsen mellan barn och vuxen suddas ut. Senare skapade han ”Ljusvarelser”, en ett verk till minne av fadern, skådespelaren Anders Ek.

Annons
Annons

Carmen med Ana Laguna.

Foto: Lesley Leslie-SpinksBild 1 av 2

Yvan Auzely och Ana Laguna.

Foto: Lesley Leslie-SpinksBild 2 av 2

8 / 17

Carmen, 1992

Carmen med Ana Laguna.
Carmen med Ana Laguna. Foto: Lesley Leslie-Spinks
Yvan Auzely och Ana Laguna.
Yvan Auzely och Ana Laguna. Foto: Lesley Leslie-Spinks

Ana Laguna med sina spanska rötter var förstås som klippt och skuren att gestalta den kaxiga Carmen som utmanar patriarkatet med en rykande, fet, fallisk cigarr i munnen. Marie-Louise Ekmans kostymer var en orgie i volanger och färg, och Mats Ek använde Rodion Shchedrins skruvade orkestersvit efter Bizetz originalmusik.

Annons
Annons

Ur ”Hon var svart”, från uppsättningen 2010.

Foto: Lesley Leslie-SpinksBild 1 av 1

9 / 17

Hon var svart, 1995

Ur ”Hon var svart”, från uppsättningen 2010.
Ur ”Hon var svart”, från uppsättningen 2010. Foto: Lesley Leslie-Spinks

Det irrationella och drömspelsartade har alltid återkommit i Mats Eks verk. 1993 skapade han ”Meningslösa hagar” där några strofer ur Gunnar Ekelöfs diktsamling ”Absentia Animi” gav klangbotten till ett nordiskt sommarnattsljuvt vemod. ”Hon var svart” är en urban pendang, som lånar titeln ur en revy av Beppe Wolgers. Någon har drömt om Gud och får frågan: Hur såg han ut? Svar: Hon var svart!”

Annons
Annons

Talia Paz i ”Törnrosa” av Mats Ek.

Foto: Lesley Leslie-SpinksBild 1 av 1

10 / 17

Törnrosa, 1996

Talia Paz i ”Törnrosa” av Mats Ek.
Talia Paz i ”Törnrosa” av Mats Ek. Foto: Lesley Leslie-Spinks

”Törnrosa” hade urpremiär på Hamburgoperan 1996 och dansades av Cullbergbaletten 1997. Här låter Mats Ek än en gång saga och myt brytas mot samtid och personliga reflektioner, utmejslat i ett innovativt koreografiskt språk som likväl lyssnar noga till Tjajkovskijs symfoniska musik. Liksom i ”Giselle” och ”Svansjön” sveper Mats Ek bort romantiskt rysch och låter en egensinnig ung kvinna bli brännpunkt för omgivningens normer. Tonåriga Aurora känner sig kvävd och osedd av sina medelklassföräldrar, och gör revolt. Sticket av sländan blir en knarksil.

Annons
Annons

Cullbergbaletten i ”En slags” av Mats Ek.

Foto: Lesley Leslie-SpinksBild 1 av 1

11 / 17

En slags, 1998

Cullbergbaletten i ”En slags” av Mats Ek.
Cullbergbaletten i ”En slags” av Mats Ek. Foto: Lesley Leslie-Spinks

”En slags” (”A sort of”) skapades för Nederlands Dans Theater 1997 och hade urpremiär på Holland Festival i Amsterdam som det året hade Mats Ek som huvudperson i dansprogrammet. Mats Ek hade arbetat några år med teater och hans återkomst till dansen visade på en ny frihet, en ny energi. Den visuella utformningen (scenograf Maria Geber) med en stor flyttbar vägg på tvärs i rummet är medskapare i en livsresa gestaltad i drömspelets uppbrutna, lekfulla form. Eks typiska vemodsfyllda kärleksduetter om mannen och kvinnan som varandras spegelbilder och motpoler, det sköra beroendet och dess destruktiva begränsningar, återkommer.

Annons
Annons

Johanna Lindh ”Aluminium” av Mats Ek.

Foto: Lesley Leslie-SpinksBild 1 av 2

Cullbergbaltten i ”Aluminium” av Mats Ek.

Foto: Lesley Leslie-SpinksBild 2 av 2

12 / 17

Aluminium, 2005

 Johanna Lindh ”Aluminium” av Mats Ek.
Johanna Lindh ”Aluminium” av Mats Ek. Foto: Lesley Leslie-Spinks
Cullbergbaltten i ”Aluminium” av Mats Ek.
Cullbergbaltten i ”Aluminium” av Mats Ek. Foto: Lesley Leslie-Spinks

”Aluminium” är en koreografi till John Adams musik med scenografi av Peder Freiij. Verket skapade Mats Ek för Compañia Nacional de Danza i Madrid 2005. Samma år dansade även Cullbergbaletten det med premiär i Dansens hus i Stockholm.

Annons
Annons

Ur ”Position of elsewhere” av Johan Inger.

Foto: Urban JörénBild 1 av 1

13 / 17

Position of elsewhere, 2009

Ur ”Position of elsewhere” av Johan Inger.
Ur ”Position of elsewhere” av Johan Inger. Foto: Urban Jörén

Johan Inger var konstnärlig ledare för Cullbergbaletten 2003–2008. När han gjorde ”Position of elsewhere” för tolv dansare var han redan på väg ut i världen. Verket är som en ljusare pendang till ”Point of eclipse” som skapades 2007 – även det i samarbete med ljusdesignern Jens Sethzman.

Annons
Annons

Ur ”High heels to” av Benoît Lachambre.

Foto: Carl ThorborgBild 1 av 1

14 / 17

High heels to, 2013

Ur ”High heels to” av Benoît Lachambre.
Ur ”High heels to” av Benoît Lachambre. Foto: Carl Thorborg

Den kanadensiske koreografen Benoît Lachambre var en av dem som bidrog till Cullbergbalettens nya inriktning under Anna Grips ledning. Han fick idén till ”High heels to” när han arbetade med ett dansprojekt på en burleskklubb i Montréal och skapade ett solo på höga klackar för en dansare. Verket är närmast en installation och hade urpremiär i Hörsalen på Kulturhuset i Stockholm. Bildkonstnären Laurent Goldring och kostymdesignern Alexandra Bertaut bidrog till uttrycket.

Annons
Annons

Ur Eszter Salamons ”Reproduction”.

Foto: Carl ThorborgBild 1 av 1

15 / 17

Reproduction, 2015

Ur Eszter Salamons ”Reproduction”.
Ur Eszter Salamons ”Reproduction”. Foto: Carl Thorborg

Det här var en könsmaskerad som hette duga! Cullbergbalettens nya konstnärliga ledare Gabriel Smeets satte ihop en tydlig temakväll kring kön, makt och identitet, kallad ”Highlight”: Här kombinerades amerikanen Trajal Harrells verk ”The return of the modern dance” med den Parisbaserade ungerskan Eszter Salamons ”Reproduction (2015)”, en omstöpning av ett verk från 2004. Åtta av ensemblens kvinnor var så skickligt förklädda till män och använde ett så illusoriskt ”manligt” kroppsspråk att några i publiken inte ens upptäckte att de var kvinnor.

Annons
Annons

”Figure a sea” i koreografi av Deborah Hay. Unn Faleide, Eleanor Campbell och Samuel Draper samt i bakgrunden Barry Brannum, Eszter Czédulás och Paolo Mangiola.

Foto: Urban JörénBild 1 av 1

16 / 17

Figure a sea, 2015

”Figure a sea” i koreografi av Deborah Hay. Unn Faleide, Eleanor Campbell och Samuel Draper samt i bakgrunden Barry Brannum, Eszter Czédulás och Paolo Mangiola.
”Figure a sea” i koreografi av Deborah Hay. Unn Faleide, Eleanor Campbell och Samuel Draper samt i bakgrunden Barry Brannum, Eszter Czédulás och Paolo Mangiola. Foto: Urban Jörén

Det här är en prestigefull produktion för Cullbergbaletten och ett verk som har gått hem hos publiken. ”Figure a sea” av ikonerna Deborah Hay (koreografi) och Laurie Anderson (musik) leker med temat att vi är sociala varelser, men målar framför allt fram ett existentiellt landskap, ett hav av människor i rörelse. Det bottnar i postmodernismen och 1960-talet men har en fräschör med nutida twist.

Annons
Annons

Eszter Czédulás, Vincent Van der Plas, Katie Jacobson, Unn Faleide, Jac Carlsson och Daniel Sjökvist i ”Protagonist” av Jefta van Dinther.

Foto: Urban JörénBild 1 av 1

17 / 17

Protagonist, 2016

 Eszter Czédulás, Vincent Van der Plas, Katie Jacobson, Unn Faleide, Jac Carlsson och Daniel Sjökvist i ”Protagonist” av Jefta van Dinther.
Eszter Czédulás, Vincent Van der Plas, Katie Jacobson, Unn Faleide, Jac Carlsson och Daniel Sjökvist i ”Protagonist” av Jefta van Dinther. Foto: Urban Jörén

Om ett gigantiskt tygstycke var sammanhållande, rituell länk i Jefta van Dinthers första stora verk för Cullbergbaletten, ”Plateau effect”, 2013 – hans koreografiska genombrott i större skala – så har rösten intagit tygets plats i ”Protagonist”. Elias låt ”Revolution” ledsagar ett skickligt komponerat och mångtydigt gruppverk där evolutionen vrids baklänges och människans existens sätts på spel – både obehagligt och befriande.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons