Annons

”Cykeln frigjorde kvinnor mer än någonting annat”

I Sverige blev cyklandet ett för många oumbärligt sätt att ta sig fram i lokalsamhället.
I Sverige blev cyklandet ett för många oumbärligt sätt att ta sig fram i lokalsamhället. Foto: IBL

När började vi cykla? Och vad har cykeln betytt för människan? Oerhört mycket om man ska tro den amerikanska feministen Susan B Anthony.

Under strecket
Publicerad

Karl Drais ”springmaskin”.

Foto: IBL

Pierre Michaux och sonen Ernest med uppfinningen.

Foto: IBL

Livsfarlig hobby för äventyrliga unga män med välfyllda plånböcker.

Foto: IBL

Säkerhetscykeln ”Rover”.

Foto: IBL

Karl Drais ”springmaskin”.

Foto: IBL

Enligt en ny utredning som Tillväxtverket har gjort på uppdrag av regeringen ökar intresset för cykelturism i hela landet. Det är en utveckling man också kunnat se på andra ställen i Europa, mycket på grund av den senare tidens fokus på mer klimatvänligt semestrande.

Människan har cyklat i lite mer än 200 år, då den tyske ämbetsmannen Karl Drais 1810 fick patent för sin ”Laufmaschine” (”springmaskin”). Det var ett fortskaffningsmedel av trä med två hjul, som fick kraft av att användaren sparkade sig fram. I historisk litteratur brukar Drais uppfinning, som var avsedd att konkurrera med hästen, kallas velociped (Drais eget namn går igen i ordet dressin). Tusentals exemplar tillverkades, men folks svårighet att kontrollera velocipeden resulterade i många olyckor, och förbud var inte ovanliga.

Karl Drais ”springmaskin”.
Karl Drais ”springmaskin”. Foto: IBL
Annons
Annons

Pierre Michaux och sonen Ernest med uppfinningen.

Foto: IBL

Det cirkulerar skrönor om att Leonardo da Vinci redan på 1400-talet ska ha designat en cykel, men inga sådana skisser är kända. Inte heller de vanligt förekommande uppgifterna om att en fransk greve ska ha demonstrerat en sparkcykel i Paris i början av 1790-talet, mitt under franska revolutionen, kan beläggas i trovärdiga källor.

Efter Drais patent följde en era av successiva tekniska förbättringar. I slutet av 1830-talet ska enligt icke-verifierbara uppgifter en skotsk smed vid namn Kirkpatrick Macmillan ha introducerat vevstakar på bakhjulet, och i början av 1860-talet lade fransmannen Pierre Michaux (eller landsmannen Pierre Lallement; cykelhistoriker grälar ännu om vem som var ansvarig) till vevarmar och pedaler på framhjulet, något som förpassade sparkandet till historien.

Pierre Michaux och sonen Ernest med uppfinningen.
Pierre Michaux och sonen Ernest med uppfinningen. Foto: IBL

Det var nu fransmännen började använda termen bicycle, som spred sig till både engelska och svenska. Snart kunde man se cyklister här och var på gatorna i både Västeuropa och USA. Under de år som följde växte sig framhjulet allt större och stål konkurrerade ut trä som tillverkningsmaterial. ”Höghjulingarna” var dock inget för amatörer: få hade råd att köpa dem, och olycksrisken var stor. Det var inte ovanligt att cyklisterna kastades av i hög hastighet och fick allvarliga skador, eller rentav dog. Föga förvånande köptes dessa cyklar huvudsakligen av äventyrliga unga män med välfyllda plånböcker.

Annons
Annons

Livsfarlig hobby för äventyrliga unga män med välfyllda plånböcker.

Foto: IBL

Säkerhetscykeln ”Rover”.

Foto: IBL

Först på 1890-talet inleddes den utveckling som skulle göra cyklandet till en folklig företeelse. Då hade experimenterandet lett till att hjulen gjorts lika stora, vilket kraftigt reducerade olycksrisken, samt att de drevs med kedjor. Det vill säga, de nya ”säkerhetscyklarna” såg ungefär ut som cyklar gör i dag.

Livsfarlig hobby för äventyrliga unga män med välfyllda plånböcker.
Livsfarlig hobby för äventyrliga unga män med välfyllda plånböcker. Foto: IBL

En viktig banbrytare var den brittiske uppfinnaren John Kemp Starley, som presenterade säkerhetscykeln ”Rover” år 1885. En annan var skotten John Dunlop, som lanserade gummislangen (den ”pneumatiska ringen”) 1888. Sedan hände allt fort. Under andra hälften av 1890-talet blev de säkra, lättstyrbara cyklarna allmängods inom den europeiska medelklassen. Cykelproduktionen upplevde en guldålder och många företag grundades, vilka skulle dominera branschen för lång tid framåt.

Även i Sverige blev cyklandet i början av 1900-talet ett för många oumbärligt sätt att ta sig fram i lokalsamhället. En av de viktigaste svenska cykelproduktionsorterna var Varberg, där Birger Svensson 1908 grundade den firma som senare blev känd som Monark.

Säkerhetscykeln ”Rover”.
Säkerhetscykeln ”Rover”. Foto: IBL

Eftersom cyklarna såg ungefär likadana ut, var någorlunda billiga att köpa och fanns i snart sagt varje familjs hem blev de också, utan att det var planerat, ett icke oväsentligt bidrag till demokratiseringen av samhället.

Bilen var mycket dyrare och kunde därmed markera klasskillnader, men alla som ville lära sig cykla kunde i regel göra det. Därtill kom att den nya cykeldesignen gjorde det lätt för kvinnor att använda dem. Dammodets utseende (inga byxor, bara kjolar och klänningar) hade tidigare gjort detta omöjligt.

I kvinnorörelsens historia intar 1890-talets cykel följaktligen en prominent position. Suffragetterna älskade den. Eller som den amerikanska feministen Susan B Anthony noterade: ”Låt mig berätta vad jag anser om cykling. Jag anser att det har gjort mer för att frigöra kvinnor än något annat i hela världen. Cyklandet ger kvinnor en känsla av frihet och självtillit.”

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons