Annons

Det är dags att ta fram Arbetslinjen 2.0

Mats Persson.
Mats Persson.

När människor inte försörjer sig själva och inte får uppleva friheten av att tjäna en lön för sitt arbete, skapas stora spänningar i samhället.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

I historieböckerna kommer troligen de borgerliga regeringsåren 2006–2014 att beskrivas som arbetslinjens återkomst. Det fanns en enorm sprängkraft i kombinationen av skattesänkningar som påtagligt stärkte plånboken och det moraliska budskapet att det ska löna sig att arbeta. Att arbete alltid är bättre än bidrag.

Om detta vittnar inte minst det faktum att Socialdemokraterna var emot alla förslag på nya jobbskatteavdrag, men sedan accepterade dem när de väl hade genomförts. Det visar att det ibland får långvariga och bestående effekter av att den svenska borgerligheten intar Rosenbad.

Arbetslinjen innebar ett paradigmskifte som fick påtaglig effekt. Sjukskrivningarna sjönk och sysselsättningen tog fart. Men arbetslinjen gäller inte för alla. För den som aldrig har arbetat eller tjänar lite, lönar det sig många gånger inte att arbeta i stället för att leva på bidrag.

Skälet är att försörjningsstödet är en bidragsfälla då marginaleffekten kan uppgå till 100 procent – hela inkomstökningen vid arbete försvinner när försörjningsstödet trappas ned lika mycket.

Annons
Annons

Det är förödande. När människor möts av system där det inte lönar sig att ta ett deltidsjobb sänds budskapet att det inte spelar någon roll om du försörjer dig själv eller får bidrag från socialkontoret.

Detta är ett växande problem i takt med ett allt djupare och permanent bidragsberoende i Sverige. Det är inte minst allvarligt mot bakgrund av att bidragsberoende riskerar att gå i arv.

En ny underklass håller på att växa fram. Ett samhälle har inte råd med att lämna generationer utanför arbetsplatsens gemenskap. När människor inte försörjer sig själva och inte får uppleva friheten av att tjäna en lön för sitt arbete, skapas stora spänningar i samhället.

Frågan om arbetsmarknadens polarisering – tudelningen mellan de som har jobb och de som inte har jobb – är aktuell i många industrialiserade höginkomstländer. Den digitala revolutionen driver på en utveckling med en större delnings– och gigekonomi där vägen in på arbetsmarknaden för många går genom att utföra enklare tjänster.

I sin bok ”The Second Machine Age” (W W Norton, 2014) driver MIT-forskarna Eric Brynjolfsson och Andrew McAfee tesen att kraften i den tekniska utveckling kräver reformer som sänker skatten på arbete och förändrar bidragssystemen för att inte en del människor ska hamna i konstant sysslolöshet.

Detta manar till eftertanke för liberaler och den svenska borgerligheten. Det kräver en modern politik som står upp för strävsamma människor som tycker att en lön alltid är att föredra framför att inte tjäna någonting alls.

Det handlar om reformer som sänker skatten på låga inkomster och om genomgripande reformer av bidragssystemen så att det lönar sig att gå från bidrag till arbete.

Det är dags för arbetslinjen 2.0.

MATS PERSSON är fil dr och riksdagsledamot för Liberalerna.

mats.persson@liberalerna.se

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons