Annons
Debatt

”Dags för den talanglösa grabbhumorn att dö ut”

Provocera kan alla göra, skriver Anna Axfors om låten ”Knulla barn” av ”Mr Cool” och Simon Gärdenfors.
Provocera kan alla göra, skriver Anna Axfors om låten ”Knulla barn” av ”Mr Cool” och Simon Gärdenfors. Foto: Roger Tillberg/IBL, Under Produktion AB, Charles Ludvig

Låten “Knulla barn” är ett typexempel på manskomiker som tycker provokationshumor är fascinerande. Problemet är att den saknar konstnärligt värde, skriver Anna Axfors, författare och poet.

Under strecket
Publicerad

“Knulla barn” – så heter den tre år gamla låten av ”Mr Cool” (Anton Magnusson) och Simon Gärdenfors som nu är uppe för debatt på bland annat Mia Skäringers Instagram.

Magnusson och Gärdenfors tillhör båda humorgruppen Specialisterna. Humorn är av den där typen som är så inne bland män just nu. Som när Henrik Schyffert började twittra om att någons mamma ville att han skulle “runkbajsa” henne i munnen. Eller när Kristoffer K Svensson gormade om att hugga en yxa i Åsa Linderborgs fitta.

Låter det inte skoj? Då har du inte fattat någonting, enligt dessa killar och deras fans. Meningen är ju att du SKA bli kränkt, och om du skriker om censur och anmälan så är du bara en del av skämtet.

Männens patriarkalt nedärvda hybris får dem att tro att det blir humor/konst bara de öppnar munnen. Men provocera kan alla göra.

Okej, må så vara att den som reagerar på skämtet bidrar till det. Problemet är att det inte krävs någon talang för att skapa den här typen av skämt, eller “konst”. Självklart finns det provocerande kultur som också har ett konstnärligt värde. Men så är inte fallet med "Knulla barn" – och det är det som är verkligt provocerande.

Annons
Annons

Männens patriarkalt nedärvda hybris får dem att tro att det blir humor/konst bara de öppnar munnen. Men provocera kan alla göra.

Det är en gåta varför dessa manskomiker, som i andra fall kan vara rätt roliga, tycker provokationshumor är fascinerande. Det är som att de vaknade upp i går, under en sten, och såg att det är “intressant” att man inte “får” säga kränkande saker.

Och de fascineras av varandras övertramp likt småpojkar tycker det är spännande med blåljuset på en polisbil. Att säga sådant som redan sägs av pedofiler, Sverigedemokrater och Flashback-troll varje dag blir plötsligt intressant när intellektuella komiker gör det som ett performance, för då är det ju inte på riktigt utan bara … smart?

Kanske är det nu äntligen dags också för den patriarkala grabbhumorkulturen att dö ut.

Låten har nu fått mer uppmärksamhet än den förtjänar och låg ett tag överst på Viral 50 Sverige-listan. Nu är den dock borttagen av Spotify, efter påtryckningar från Skäringers följare. Men Spotify kommer aldrig kunna eller vilja radera alla låtar med “olämpligt” innehåll, och var ska gränsen gå? Bäst är kanske att låta manskomikerna skoja ifred.

Eller så är det en ny revolution vi ser, en ny tid där det inte kommer vara okej att skämta eller göra konst på bekostnad av kvinnor och barn. I höstas var det övergreppskulturen som skulle upp i ljuset. Kanske är det nu äntligen dags också för den patriarkala grabbhumorkulturen att dö ut.

Anna Axfors, författare och poet

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons