Annons

Daniel Schatz:Dags för omstart av Mellanösternpolitiken

Foto: Tomas Oneborg
Under strecket
Publicerad

Gäst | Israel 70 år

Samtidigt som statsminister Stefan Löfven framhöll att Sverige är vän av Israel när landets 70-årsdag firades i Berwaldhallen i tisdags, genomgår svensk Mellanösternpolitik en kris. Medan utrikesminister Margot Wallström betonade att Sverige ska vara en kraft för en tvåstatslösning av Mellanösternkonflikten i senaste utrikesdeklarationen, spelar regeringen bort sitt politiska förtroende i regionen. Den aktuella krisen har sin bakgrund i Sveriges beslut 2014 att erkänna Palestina med målet att främja fredsprocessen, som i dag avstannat medan de svensk-israeliska relationerna bottenfrusits.

Sveriges långvariga engagemang i Mellanöstern sträcker sig från Emil Sandströms ordförandeskap i den FN-kommitté som föreslog en delning av Palestinamandatet 1947. Det fortsatte med Folke Bernadottes insats som FN:s första medlare i regionen till Tage Erlanders Israelvänliga politik samt Olof Palmes och Sten Anderssons engagemang som två av PLO:s främsta understödjare i Västeuropa. Engagemanget för den palestinska saken decennierna efter sexdagarskriget 1967 var svårt att förena med Erlanderepokens varma svensk-israeliska förbindelser.

Annons
Annons

Jag visar i min doktorsavhandling ”Leaders Matter: Foreign Policy Change in Sweden’s Middle East Policy 1999-2001” hur Göran Persson distanserade sig från Palme, delar av det socialdemokratiska partiet och utrikesminister Anna Lindh, genom att upprätthålla de blågula banden med palestinierna samtidigt som relationerna med Jerusalem normaliserades. Statsministern hade formats av den tidiga Erlanderska synen på Israel som regionens enda demokrati och en stat som etablerats av socialistiska pionjärer i Förintelsens fotspår. För honom var detta den stora solidaritetsfrågan.

Mellanösternpolitikens förändring i samband med framsteg i fredsprocessen under en socialdemokratisk regering i Jerusalem medförde att Sverige under Persson stod värd för hemliga israelisk-palestinska fredsförhandlingar på Harpsund år 2000. Relationerna kvarstod under Alliansen, trots betydande frustration i Jerusalem över Israelkritiska uttalanden från utrikesminister Carl Bildt.

Politiken har under Wallström återknutit till Palme-Anderssons linje. Medan utrikesministern genom Palestinaerkännandet fördjupat de svensk-palestinska förbindelserna, liksom banden med arabvärlden, har hon inte lyckats upprätthålla arbetsrelationer med konfliktens båda parter.

När regeringen förra året meddelade att man tillsatt ett särskilt sändebud för att främja israelisk-palestinska förhandlingar, möttes beskedet med en syrlig kommentar från utrikesdepartementet i Jerusalem om att posten borde tillsatts tidigare mot bakgrund av Sveriges ”oerhörda framgångar” att skapa fred i världen. Relationen till Israel – som sedan 2009 leds av hårdföre högerledaren Benjamin Netanyahu – är fortsatt djupfryst medan Wallström i dag är den enda av EU:s 28 utrikesministrar som inte är välkommen till landet i officiell diplomatisk kapacitet.

En förutsättning för ett svenskt engagemang i regionen är inte endast framsteg i den avstannade fredsprocessen, utan en omstart av Mellanösternpolitiken, trots meningsskiljaktigheter med konfliktens parter.

Förtroendeskapande åtgärder som reparerar skadade relationer är en förutsättning för en svensk utrikespolitik som – liksom andra europeiska länders – bidrar till fred, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter i regionen samt till tvåstatslösningen.

Om regeringen misslyckas med Perssons konststycke att upprätta en konstruktiv dialog med såväl Jerusalem som Ramallah, riskerar Sveriges möjligheter till inflytande i regionen att ytterligare marginaliseras.

DANIEL SCHATZ är doktor i statsvetenskap och fri skribent, tidigare Visiting Fellow vid Harvard, Stanford och Columbia University i USA.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons