Annons

Daniel Schatz:Skulden som inte försvinner

Förintelsemonumentet i Berlin. Må vi aldrig glömma.
Förintelsemonumentet i Berlin. Må vi aldrig glömma. Foto: JESSICA GOW / TT / TT NYHETSBYRÅN
Under strecket
Publicerad

Jag fascinerades tidigt av porträttet i farmors vardagsrum. Var gång jag ställde frågor om den vackra kvinnan som teatraliskt omfamnar ett litet spädbarn på den svartvita bilden, möttes jag av ett undfallande svar och en kärleksfull men sorgsen blick. Jag förstod först vid elva års ålder att fotografiets centralgestalter, farmors storasyster och kusin, mördats i Auschwitz.

Förintelsens bödlar lever idag mitt ibland oss. Banbrytande efterforskningar av de danska historikerna Dennis Larsen och Therkel Stræde samt Efraim Zuroff som leder sökandet efter nazistiska krigsförbrytare vid den internationella människorättsorganisationen Simon Wiesenthal-centret, gör gällande att en svensk medborgare kan ha gjort sig skyldig till brott mot mänskligheten under sin tjänstgöring vid arbetslägret Waldlager Bobruisk i dagens Vitryssland, under åren 1942 till 1943.

**Forskarna befarar **att mannen som har levt ett stillsamt liv i Sverige med sin hemlighet sedan andra världskrigets slut, kan vara medansvarig till mord på 1500 lägerfångar. Mannen som idag är 93 år gammal blev medlem i danska nazistpartiet och tog i oktober 1942 värvning i det frivilligförband som upprättats för strider på Östfronten. Freikorps Danmark var underställt Nazitysklands elitstyrka Waffen-SS, fruktat och avskytt för sin ideologiska fanatism och hänsynslösa brutalitet.

Annons
Annons

Drygt 1 500 personer från det judiska gettot i Warszawa låstes i maj och juli 1942 in i trånga boskapsvagnar för att transporteras till helvetet i Boubruisk. Endast 91 överlevare trotsade döden och återfanns när lägret avvecklas. Vittnesmål från offer och förövare beskriver hur lägerfångar avrättades på de mest bestialiska sätt. Dennis Larsen förklarar: "De som var för svaga, sjuka eller undernärda för att utföra slavarbete tvingades gräva sina egna massgravar". "De beordrades att klä av sig nakna och lägga sig på mage över andra lik varefter de sköts i bakhuvudet. Fångar misshandlades, torterades och dränktes slentrianmässigt till döds av SS-personal. Brutaliteten var obeskrivlig".

Mannen stationerades, tillsammans med andra danska SS-volontärer, i Waldlager Bobruisk den 15 november 1942 till 3 april 1943. Uppgifterna bekräftas i Larsen och Strædes bok "En skola i våld – Bobruisk 1941–44" (2014), liksom av Wiesenthalcentrets efterforskningar samt i det vittnesmål mannen lämnade till dansk polis den 5 januari 1946. Han ställdes inför rätta i Köpenhamn vid krigsslutet och dömdes till två års fängelse för landsförräderi men frisläpptes efter 18 månader för gott uppförande.

Frun brände de få fotografier han ägde från Östfronten, de tog sig tillsammans över sundet och blev svenska medborgare. Mannen lever trots sin höga ålder alltjämt ett aktivt liv som pensionär i Mellansverige. Av barnen är det endast den äldsta som känner till hans förflutna.

Efraim Zuroff, som specialiserat sig på att spåra upp nazistförbrytare, menar att bevisen mot svensken är lika starka som dem mot John Demjanjuk. Den pensionerade ukrainsk-födda amerikanska mekanikern från Ohio fälldes 2011 i Tyskland enbart på grundval av att ha tjänstgjort som lägervakt vid förintelselägret Sobibor. Han avled 2012, 91 år gammal.

Annons
Annons

En utredning av detta fall skulle stå i kontrast mot vår obenägenhet att ställa nazister inför rätta. Historikern Mats Deland visar i "Purgatorium" (2010) hur ett stort antal av andra världskrigets förbrytare fann en fristad i folkhemmets Sverige. I stället för att gå till botten med detta problem blev "naziimporten" med tiden fridlyst.

Evald Mikson, anklagad för övergrepp mot judar och kommunister i krigets Estland, tog sin tillflykt till Sverige vid krigsslutet men beordrades att lämna landet efter förhör i Stockholms rådhusrätt. Han tog sig till Island, gifte sig, fick tre barn, blev en populär idrottsledare och respekterad medborgare. Trots att Wiesenthalcentret spårade upp honom 45 år senare och regeringen i Reykjavik beslutade att inleda en mordutredning 1993, avled den misstänkta krigsförbrytaren innan han hann ställas inför rätta.

Wiesenthalcentret krävde 1986 att Sverige skulle utreda nya fall av misstänkta krigsförbrytelser. Statsminister Ingvar Carlsson uppdrog åt rättscheferna i statsrådsberedningen, utrikesdepartementet och justitiedepartementet att undersöka rättsläget. I ett gemensamt utlåtande förordades att regeringen inte skulle vidta några åtgärder med anledning av förfrågan.

Medan jakten på de nazister som utfört brott mot mänskligheten intensifieras i Europa – illustrerat av att en tysk domstol nyligen tillkännagav att åtal kommer väckas mot en 93-årig tidigare SS-vakt i Auschwitz – kan de krigsförbrytare som gömmer sig i svenska städer och byar alltjämt gå fria utan att de rättsvårdande myndigheterna har någon möjlighet att ingripa.

Annons
Annons

Ett steg i rätt riktning togs för två år sedan när en ny lag trädde i kraft om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Men trots att den svenska SS-veteranen nyligen förhörts av polis om sin tid i Bobruisk, och Danmark har inlett en undersökning av medborgare som tjänstgjort i lägret, kan åtal ej väckas i Sverige eftersom även så allvarliga brott som folkmord begångna under Förintelsen preskriberats inom ramen för tidigare lagstiftning.

Frågan om åberopandet av preskription vid brott mot mänskligheten väcker en rad dilemman. Rättstatens konstruktion vilar på en samsyn kring att brott som en gång avskrivits inte bör göras straffbara igen. Samma grundläggande rättsprinciper som nazisterna förvägrade sina offer kräver att ingen döms för en handling som vid tidpunkten inte var förbjuden i lag.

Samtidigt är det oanständigt att Hitlers bödlar förblir ostraffade medan deras offer ska behöva möta förövarna på öppen gata. Förebyggandet av framtida folkmord kräver att krigsförbrytare som begår systematiska människorättsbrott kan ställas inför rätta. Det faktum att sju decennier gått sedan de deltagit i brott mot mänskligheten förringar inte deras skuld.

Förpliktelsen om att lära av historien erfordrar att de oförrätter som begicks under nazismens tidevarv inte faller i glömska. Behovet av att skapa klarhet i det förflutna och förhindra framtida folkmord motiverar att SS-veteranen, vid begäran, överlämnas till Danmark.

Det är därtill hög tid att en genomgripande diskussion inleds om Sveriges förhållningssätt till de sista kvarlevande krigsförbrytarna som gömt sig undan rättvisan i vårt land, innan tiden rinner ut. Detta är vi skyldiga de kvinnor, män och barn som föll offer för nazismens brott mot mänskligheten liksom den lilla spillra av överlevare som övervann lägrens inhumana verklighet och fortfarande lever bland oss.

Daniel Schatz är doktorand i statsvetenskap, fristående skribent och Visiting Scholar vid Columbia University i New York, tidigare knuten till Harvard och Stanford University.
daniel@danielschatz.se

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons