Annons

”Danmark en stormakt – Sverige sackar efter”

Foto: Simon Paulin

Vi har alla möjligheter att bygga upp starka och internationellt framgångsrika robotkluster även i Sverige. Men då duger det inte att regeringen kapar stödet till Robotlyftet, skriver Ove Leichsenring och Gunnar Bolmsjö.

Under strecket
Publicerad
Bild 1 av 1

DEBATT | AUTOMATISERING

För inte allt för många år sedan låg Sverige i den absoluta täten när det gäller robotisering inom industrin och vi sågs som ett föregångsland. Men under senare år har något hänt. Det mest slående exemplet är Danmark som på kort tid blivit en stormakt inom robotteknik.

Teknologiskt Institut tillsammans med Mærsk Mc-Kinney Møller Institut och Syddansk universitet i Odense har under de senaste tio åren positionerat sig som ett av de ledande forsknings- och teknikcentrumen i Europa inom robotteknik, sensorer, mjukvara och artificiell intelligens. I och runt Odense finns i dag fler än 120 företag som arbetar med robotik. Hälften av dessa har dessutom startats efter 2010. Tillsammans har företagen cirka 3 200 anställda och omsätter årligen motsvarande 7,8 miljarder svenska kronor. Det gör Odense till ett av världens tio största ekosystem inom robotik och automatisering.

Ingenting händer naturligtvis av sig självt. Allt började för över 30 år sedan när ett av världens största rederier, Mærsk, var på jakt efter svets- och målarrobotar till sitt skeppsvarv i Odense. För att hitta en lösning startade man ett samarbete med universitetet i staden.

Annons
Annons

I dag utgör Mærsk Mc-Kinney Møller Institute vid Odense universitet basen för den danska robotforskningen och institutet har ett avgörande inflytande på utvecklingen av robotteknik, både i Danmark och internationellt. Det danska robotklustret har även blivit en magnet för investerare som vill ta vara på branschens tillväxt redan i ett tidigt skede. Sedan 2015 har mer än motsvarande 7,6 miljarder svenska kronor investerats i klusterföretagen i och omkring Odense. Mot denna bakgrund är det ett oroande faktum att Sverige haft påtagligt svårt att odla fram nya teknikbaserade företag inom robotikområdet.

Vad är det som gjort att ett robotkluster som det i Odense blivit en sådan enastående succé? Sanningen är att det finns flera orsaker. Statligt stöd för entreprenörskap och nya innovativa företag är två förklaringar. En tredje är samarbetet mellan forskning och industri och tydligt fokus på slutanvändaren.

Varför finns det då ingen motsvarighet i Sverige till det danska robotklustret?

I slutet av 1990-talet var Sverige ett av de mesta automatiserade länderna i världen och vi var länge nummer två i världen när det gäller antal robotar i industrin. Bara Japan låg före oss. Visserligen har det under många år etablerats ett antal robotautomationskluster med hög kompetens runt om i Sverige. Men i jämförelse med Danmark är de svenska klustren mycket mindre och i många fall underbemannade och underfinansierade. Dessutom är den nationella samordningen och forskningssamarbetet mellan de svenska klustren synnerligen begränsat.

Annons
Annons

För att uppnå något liknande det som Danmark lyckats åstadkomma måste de svenska robotklustren öka sitt samarbete och fler nationella projekt måste genomföras. Internationella samarbeten måste intensifieras och utvecklas. Tekniska institut måste integreras i processen eftersom de genom sin nära samverkan med såväl akademi som näringsliv är bäst lämpade att omsätta forskningsresultat till kommersiella produkter och tjänster. Sverige måste också öka sitt stöd till innovation i tidiga skeden via nya företag. Bra affärsidéer skall stanna i Sverige!

I Danmark var jordbruket länge ryggraden i näringslivet. Men i dag domineras det danska näringslivet av företag inom industri, handel och service. För 15 år sedan tappade den danska tillverkningsindustrin väldigt många arbetstillfällen när företag flyttade ut sina verksamheter till framför allt Östeuropa. Då genomförde den danska regeringen ett omfattande främjandeprogram för att öka industrins konkurrenskraft. Det handlade bland annat om att uppmuntra till ökad robotautomation i framför allt mindre och medelstora tillverkningsföretag.

I dag har Danmark nästan samma robottäthet i sin tillverkningsindustri som Japan om man exkluderar fordonsindustrin. För att Sverige ska komma upp till den danska robottätheten skulle det krävas att vi omgående installerar cirka 2 000 robotar i tillverkningsindustrin, om man räknar bort fordonsindustrin. Vi har följaktligen en rejäl utmaning framför oss!

Tillväxtverkets program ”Robotlyftet”, som pågår fram till 2021, har ambitionen att öka robottätheten bland mindre och medelstora företag inom svensk tillverkningsindustri med 500 robotar. Intressant i detta sammanhang är att det danska metallarbetarfacket Dansk Metal i somras gjorde ett utspel där man vill öka antalet robotar i den danska tillverkningsindustrin med 5 000 nya robotar inom de närmaste åren. För att göra detta möjligt föreslår man ett mycket kraftfullt statligt främjarprogram på flera hundra miljoner danska kronor.

Annons
Annons
Bild 1 av 1

I Sverige får vi beklagligt nog konstatera att regeringen i budgeten för 2020 gör tvärtemot. I stället för att satsa minskar regeringen anslaget till ”Robotlyftet” drastiskt. Resultatet blir att många mindre tillverkningsföretag inte får den nödvändiga hjälpen ta steget och göra nödvändiga investeringar i automation och robotar, vilket i slutänden kommer att äventyra företagens överlevnad.

Om Danmark lyckats så bra, varför skulle inte Sverige kunna lyckas lika väl? Vår slutsats är att vi har alla möjligheter att bygga upp starka och internationellt framgångsrika robotkluster även i Sverige, men då krävs det att vi är beredda att riva ett antal strukturella hinder.

Vi är också övertygade om att vi med hjälp av program som Robotlyftet kommer att öka robottätheten och därmed konkurrenskraften i den mindre och medelstora tillverkningsindustrin i Sverige. Men då krävs det att främjarprogram som Robotlyftet får fortsatt och helst ökat stöd både nu och i framtiden.

Ove Leichsenring
ordförande Swira (Swedish industrial robot association)
Gunnar Bolmsjö
professor i industriella produktionssystem, Linnéuniversitetet, tidigare professor i robotik vid Högskolan väst och Lunds universitet, samt styrelseledamot Swira

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons