Annons

GiftDanmarks Kerstin Thorvall får nytt liv i Sverige

Danska Tove Ditlevsens (1917-1976) böcker räknas som moderna klassiker.
Danska Tove Ditlevsens (1917-1976) böcker räknas som moderna klassiker. Foto: Mogens Berger/TT

Missbruk, psykisk ohälsa och slutligen självmord – den danska författaren Tove Ditlevsens liv kantades av katastrofer. Nu kommer ”Gift” ur hennes självbiografiska trilogi ut i svensk nyöversättning.

Under strecket
Publicerad
Bild 1 av 1

Gift

Författare
Tove Ditlevsen
Genre
Sakprosa
Förlag
Natur & Kultur

Översättning: Ninni Holmqvist. 171 s.

För ett par år sedan firades hundraårsjubileet av den danska författaren Tove Ditlevsens födelse 1917, men om hon varit vid liv hade hon säkerligen protesterat mot årtalet. Till allt det säregna med Ditlevsens liv och diktning hör nämligen det faktum att hon, trots motbevisning i officiella källor, sade sig vara född 1918. Klart är att hon växte upp i ett av Köpenhamns fattigkvarter, en barndom vars sorger och ljusglimtar hon ofta återvände till i sina böcker.

Hon valde ofta ämnen med sprängkraft, trivdes i medieljuset och framställde gärna sig själv i en mindre smickrande dager.

Ditlevsen debuterade vid tjugoett – eller tjugotvå – års ålder och blev femtionio år – eller femtioåtta. Sitt självmord hade hon kusligt nog förebådat i sin sista, självbiografiskt inspirerade roman. Under trettiosex år som publicerad författare hann hon ge ut nästan trettio verk i olika genrer. En imponerande takt, med tanke på att missbruk och psykisk ohälsa periodvis hindrade henne från att skriva. Hon valde ofta ämnen med sprängkraft, trivdes i medieljuset och framställde gärna sig själv i en mindre smickrande dager – tre faktorer som bidrog till att göra henne både kontroversiell och älskad.

Annons
Annons

För den som orkar dammsuga antikvariaten finns nästan alla Ditlevsens romaner översatta till svenska, men av poesin – som hon själv betraktade som kärnan i sitt författarskap – finns bara en tunn urvalsvolym, som prioriterat bort rimmen och därmed tappat mycket av magin. Ditlevsen lockades inte av modernism och höll envist fast vid den rimmade centrallyrik hon börjat skriva redan i tonåren, vilket bara gjorde henne mer populär hos den breda publiken.

”Gift” finns tidigare översatt av Vanja Lantz, men när den nu återutges är det i en ledig nyöversättning av Ninni Holmqvist. Förhoppningsvis kan det bli startskottet för att även i Sverige börja räkna Ditlevsen till de moderna klassikerna. Unga danska poeter som Olga Ravn har på senare år lyft fram henne som en viktig förebild och norska Vigdis Hjorth kryddade sin skandalroman ”Arv och miljö” med en mängd Ditlevsen-referenser, inklusive hela dikter.

I ”Gift” skildrar hon sina tre tidigare äktenskap, men den tvetydiga titeln syftar också på narkomani.

Hjorth har också skrivit förordet till nyöversättningen av ”Gift”, men verkar inte särskilt intresserad av den bok hon ska introducera. I stället fokuserar hon på Ditlevsens allra sista roman, ”Vilhelms rum” (1975), som inspirerats av det kaotiska förhållandet till hennes livs stora kärlek. Sin svit om tre självbiografiska romaner – ”Barndom” (1967), ”Ungdom” (1967) och ”Gift” (1971) – skrev Ditlevsen efter att deras till en början euforiska samvaro hade övergått i ömsesidig destruktivitet. I ”Gift” skildrar hon sina tre tidigare äktenskap, men den tvetydiga titeln syftar också på narkomani.

Annons
Annons
Bild 1 av 1

Den förste maken, redaktör för en litterär tidskrift, beskriver Ditlevsen med lika delar förakt och ömkan – i en av sina mest lästa dikter liknade hon honom vid ”den trista dag som drömmarna drunknar i”. Så är han också i hennes mors ålder och helt ointresserad av kroppsligt umgänge. ”Gift” tar avstamp i hans vardagsrum, där hon sover för att inte störa honom: ”Allt i vardagsrummet är grönt, väggarna, mattorna, gardinerna, och jag är alltid inuti det som i en tavla.”

En sådan tavla kan förstås inte bestå. Efter att ha skrivit sin debutroman skiljer sig Ditlevsen från tidskriftsredaktören och gifter om sig med en nationalekonom, som gärna idkar umgänge men vägrar acceptera att hennes sexlust falnar när hon ammar deras första barn. När hon blir gravid igen är hon rädd för att en ny period av ”frigiditet” ska bli dödsstöten för deras förhållande. Lösningen blir en desperat jakt på illegal abort, bland skrupelfria läkare i skumma källarlokaler.

Om denna första abort räddar äktenskapet så kommer en andra abort i stället att slå det i spillror.

Om denna första abort räddar äktenskapet så kommer en andra abort istället att slå det i spillror. När Ditlevsen återigen blir gravid förälskar hon sig, egentligen inte i läkaren som hjälper henne att avlägsna barnet, men i den spruta med smärtstillande medel som han ger henne: ”Jag bestämmer mig för att aldrig släppa taget om mannen som kan skaffa mig en så obeskrivlig, salig njutning.”

Annons
Annons

Det blir förstås inget lyckligt liv, utan en tillvaro full av lögner och sprutstick, förfalskade recept och en onödig operation som gör henne döv på ena örat. Även missbrukets intensiva och förgörande glöd, liksom den svåra vägen ut ur beroendet, levandegör Ditlevsen med självinsikt och skärpa, utan att vare sig väja undan för eller dröja kvar vid den skada hon åsamkade sina barn. Ditlevsen har ofta liknats vid Kerstin Thorvall och just här, i bägges vägran att tystas av samhällets krav på skam, strålar deras författarskap samman.

Att Natur & Kultur återutger Ditlevsen och investerar i en bättre översättning är värt många applåder, men det märkliga beslutet att börja med sista delen i Ditlevsens självbiografiska trilogi resulterar i en stympad livsberättelse. ”Gift” blir svår att fullt ut förstå utan uppväxtskildringen och den målmedvetna, men trevande, vägen till författardebuten. Dessutom är barndomsbetraktelserna författade med en poetisk närvaro som mestadels saknas i den mera slängigt skrivna ”Gift”. Ditlevsen glömmer emellanåt bort att gestalta de spektakulära händelserna i sitt vuxenliv och återger dem snarare i all hast.

Med det sagt är ”Gift” en läsvärd självbiografi av en viktig nordisk 1900-talsförfattare, som med sin alldeles egna och fortfarande förtrollande röst berättar om danskt vardagsliv under den tyska ockupationen, om kvinnors livsvillkor och klassamhällets kryphål. Förhoppningsvis kan en ny generation nu upptäcka Ditlevsen – och kanske är tiden till och med mogen för en ordentlig svensk introduktion av hennes otidsenliga, men oerhört levande poesi.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons