Annons

Dansåret 2015 – höjdpunkter och händelser

Feministiska kollektivet Juck uppträdde under Urban connection-festivalen i Dansens hus.
Feministiska kollektivet Juck uppträdde under Urban connection-festivalen i Dansens hus. Foto: Linus Enlund

2015 var ett starkt svenskt dansår såväl på de mindre som de större scenerna. Årets wow-effekt stod ”Midsommarnattsdröm” på Kungliga Operan för. Anna Ångström summerar.

Under strecket
Publicerad

Katarina Eriksson i ”Out of reach” i koreografi av Helena Franzén.

Foto: Håkan JelkBild 1 av 1

1 / 10

Årets starka trend – svenskt

Katarina Eriksson i ”Out of reach” i koreografi av Helena Franzén.
Katarina Eriksson i ”Out of reach” i koreografi av Helena Franzén. Foto: Håkan Jelk

Stora internationella gästspel i all ära – dansåret 2015 var det inhemska krafter som gjorde starkast intryck. Om man nu alls kan dra upp nationella gränser för en konstart som är så geografiskt rörlig som dans. Utmärkande är både bredden på ”svensk” koreografi och att många har en utpräglad signatur och integritet. Som när Jeanette Langert borrar vidare i vårt klassiska arv i ”Jean”, Helena Franzén utforskar existentiella frågor i ”Out of reach”, Virpi Pahkinen reser med musiken i ”Ichos” och Alma Söderberg gör kroppen till instrument i ”Nadita”. Johan Inger (”Våroffer”) och Örjan Andersson (”Goldbergvariationer”) visar också att man kan närma sig ”sönderspelad” musik på nya sätt.

Annons
Annons

Öppningsscenen i ”Midsommarnattsdröm” i koreografi av Alexander Ekman på Kungliga Operan.

Foto: Hans NilssonBild 1 av 1

2 / 10

Årets midsommarfirande

Öppningsscenen i ”Midsommarnattsdröm” i koreografi av Alexander Ekman på Kungliga Operan.
Öppningsscenen i ”Midsommarnattsdröm” i koreografi av Alexander Ekman på Kungliga Operan. Foto: Hans Nilsson

Apropå svenskt - Alexander Ekmans ”Midsommarnattsdröm” stod för årets show. Han fick Kungliga Baletten att släppa loss teatrala och humoristiska sidor i ett direkt publiktilltal och han skapade årets visuella wow-effekt med en hö-koreografi där 40 dansare fick det torra gräset att virvla och röra sig likt vågor över hela scenen. Det är viktigt att Kungliga Operan ibland vågar göra sådana här storsatsningar på nya verk. Här var det ett ovanligt generöst koncept med nyskriven musik av Mikael Karlsson och pausinstallationer i foajéerna.

Annons
Annons

Ana Laguna och Yvan Auzely i ”Yxa” av Mats Ek.

Foto: Lesley Leslie-SpinksBild 1 av 1

3 / 10

Årets Mats Ek

Ana Laguna och Yvan Auzely i ”Yxa” av Mats Ek.
Ana Laguna och Yvan Auzely i ”Yxa” av Mats Ek. Foto: Lesley Leslie-Spinks

Mats Ek fyllde 70 under 2015 och har talat om att trappa ner. Fast det märks inte. Hans hyllade ”Julia & Romeo” för Kungliga Baletten gästade Parisoperan, Norrdans hade hans schvungfulla ”Pas de danse” på repertoaren. Dessutom kunde publiken hänföras av nya, knivskarpa duetten ”Yxa” med veteranerna Ana Laguna och Yvan Auzely, och se Kungliga Baletten göra mer än rättvisa åt Eks fint egensinniga ”Svansjön”. I vår återkommer succén ”Utvandrarna” på Dramaten. Och i januari 2016 ska Mats Ek säga hejdå till Parispubliken med trippeln ”From black to blue” på Théâtre des Champs-Elysées.

Annons
Annons

Clyde Emmanuel Archer som prinsen på Kungliga Operans indragna affisch för Mats Eks ”Svansjön”.

Foto: Kungliga OperanBild 1 av 1

4 / 10

Årets bråk

Clyde Emmanuel Archer som prinsen på Kungliga Operans indragna affisch för Mats Eks ”Svansjön”.
Clyde Emmanuel Archer som prinsen på Kungliga Operans indragna affisch för Mats Eks ”Svansjön”. Foto: Kungliga Operan

Vit fot i svart mans ansikte - stopp! Kungliga Operans affisch för ”Svansjön” blev talande illustration till den identitetspolitiska debatten om vem som har tolkningsföreträde. Adam Tensta med flera rasade mot Operans ”rasism”, medan dansaren på bilden Clyde Emmanuel Archer försvarade den och sa att han för ovanlighetens skull fått göra en drömroll för att koreografen Mats Ek sett honom som en skicklig yrkesman. Operan gjorde raskt en pudel, men bjöd även in sina kritiker till föreställningen. Mats Ek röt mot ”PK-maffian” och svallvågorna från ankdammen (förlåt svansjön) nådde ända till brittiska läsare via kritikern Maggie Foyer.

Annons
Annons

Skånes dansteater firade 20 år med trippeln ”Playground”.

Foto: Malin ArnessonBild 1 av 1

5 / 10

Årets jubilar

Skånes dansteater firade 20 år med trippeln ”Playground”.
Skånes dansteater firade 20 år med trippeln ”Playground”. Foto: Malin Arnesson

Det var ett viktigt och framsynt regionalpolitiskt beslut att 1995 låta Skånes dansteater uppstå som fristående danskompani ur gamla Malmöbaletten. Drastiskt ändrades inriktningen från baletter, operetter och musikaler till svensk och internationell samtida koreografi. Början på äventyret blev något skakig, men 20 år senare har dansen utvecklats och förankrat sig i egen skuta i Västra hamnen och har en vital koppling till Malmöoperan.

Annons
Annons

Marlene Monteiro Freitas i ””Guintche”.

Foto: Marlene Monteiro FreitasBild 1 av 1

6 / 10

Årets transformationer

Marlene Monteiro Freitas i ””Guintche”.
Marlene Monteiro Freitas i ””Guintche”. Foto: Marlene Monteiro Freitas

Frågor om kroppen, blickens makt, stereotyper och maskerader är ständigt på tapeten. Att utmana rådande normer är en del av dansens nära historia, vilket Mette Ingvartsen påminde om i sin tillbakablickande performance ”69 positions” på MDT, Skeppsholmen På samma scen blev Marlene Monteiro Freitas häftiga förvandlingsnummer ”Guintche” en protest mot den utsatthet som kvinnan har fått utstå som exotiskt, erotiskt eller hysteriskt objekt. På Urban connection-festivalen visade feministiska kollektivet Juck att det händer saker även inom hiphopen. Och Cullbergbaletten lekte kurragömma med könskoder i ”Reproduction” av Eszter Salamon.

Annons
Annons

Gunilla Heilborn i ”The knowledge”.

Foto: Lina AlrikssonBild 1 av 1

7 / 10

Årets föreläsning

Gunilla Heilborn i ”The knowledge”.
Gunilla Heilborn i ”The knowledge”. Foto: Lina Alriksson

Ibland anmärks det på att orden dominerar över rörelsen i samtida koreografi, att dans har blivit konceptkonst. Men allt har sitt existensberättigande så länge det görs bra. Som när Gunilla Heilborn på ett synnerligen underhållande och subtilt sätt iscensätter en ”vetenskaplig” föreläsning om hjärnforskning, kallad ”The knowledge”. Tala om smart hjärnkoreografi, även för publiken.

Annons
Annons

Cullbergbalettens Adam Schütt, Tiran Willemse, Daniel Sjökvist och Anne Hiekkaranta i ”Figure a sea” av Deborah Hay.

Foto: Urban JörénBild 1 av 1

8 / 10

Årets hausse

Cullbergbalettens Adam Schütt, Tiran Willemse, Daniel Sjökvist och Anne Hiekkaranta i ”Figure a sea” av Deborah Hay.
Cullbergbalettens Adam Schütt, Tiran Willemse, Daniel Sjökvist och Anne Hiekkaranta i ”Figure a sea” av Deborah Hay. Foto: Urban Jörén

Långtråkigt eller en milstolpe i kompaniets historia – åsikterna gick verkligen isär om Cullbergbalettens haussade urpremiär ”Figure a sea”. Så var det också ikonerna Deborah Hay och Laurie Anderson som skänkte stjärnglans åt verket. Själv fann jag det vackert och konsekvent i sin naturinspirerade, repetitiva form – men också tämligen monotont. Hays föregångare Merce Cunningham gjorde koreografi på liknande idéer för 50 år sedan, då så mycket mer spännande.

Annons
Annons

”Vortex temporum” i koreografi av Anne Theresa De Keersmaeker.

Foto: Anne Van AerschotBild 1 av 1

9 / 10

Årets musikmöte

”Vortex temporum” i koreografi av Anne Theresa De Keersmaeker.
”Vortex temporum” i koreografi av Anne Theresa De Keersmaeker. Foto: Anne Van Aerschot

Dansens hus chef Annelie Gardell har deklarerat att levande musik är viktigt för henne. Och gästspelet med ”Vortex temporum” var en höjdpunkt 2015 – ett verk där musik blir rörelse och kropp, och dans blir musik. Belgiens främsta ensembler inom samtida dans (Rosas) och musik (Ictus) skapar med koreografi av Anne Theresa De Keersmaeker och musik av Gérard Grisey ett roterande och expanderade universum. I februari återkommer De Keersmaeker i duett med kollegan Boris Charmatz (”Partita 2”).

Annons
Annons

Ur ”Still life” av Dimitris Papaioannou.

Foto: Miltos AthanasiouBild 1 av 1

10 / 10

Årets överraskning

Ur ”Still life” av Dimitris Papaioannou.
Ur ”Still life” av Dimitris Papaioannou. Foto: Miltos Athanasiou

Äntligen ett grekiskt gästspel - och vilken fullträff! ”Still life” av Dimitris Papaioannou fick Dansens hus att lyfta med sin visuella, absurt svartsynta tolkning av Sisyfosmyten. En rörlig installation som lämnar en rad filosofiska tankar om existensens villkor och hur vi ständigt iscensätter våra liv och minnen för att skapa mening.

Efter reklamen visas:
SPANING ANNA 2015
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons