Annons
Recension

SvansjönDansarna ger sig hän i tillspetsad Svansjön

”Svansjön” med Clyde Emmanuel Archer som prinsen bland androgyna fjäderfän.
”Svansjön” med Clyde Emmanuel Archer som prinsen bland androgyna fjäderfän. Foto: Carl Thorborg

Mats Eks version av ”Svansjön” har blivit en modern klassiker. Nu dansas den för första gången av Kungliga Baletten – ett hållbart äventyr med suveräne Clyde Emmanuel Archer i huvudrollen som prins, skriver Gunilla Jensen.

Under strecket
Publicerad

Clyde Emmanuel Archer och Mariko Kida.

Foto: Carl ThorborgBild 1 av 1

Svansjön

Genre
Dans
Regi
Koreografi: Mats Ek. Assisterande koreograf: Ana Laguna.
Medverkande
Kungliga Baletten. Musik: Pjotr Tjajkovskij. Scenografi, kostym: Marie-Louise Ekman, assisterad av Peder Freiij. Kungliga Hovkapellet. Dirigent: Jonathan Darlington. SCEN: Kungliga Operan

Hur känns det att bli vuxen och hur formas vi av de val vi gör i livet? Dessa frågor är utgångspunkten för Mats Eks radikala saga ”Svansjön” från 1987. Uppsättningen skapades för Cullbergbaletten, då ett turnerande kompani, väl förtrogna med Eks vokabulär och ett dansdramatiskt utbud. I dag är det endast Kungliga Baletten som kan få Eks androgyna svanar att återuppstå och som djärvt ger sig i kast med en koreografi som kan te sig förrädiskt enkel.

Det som var nytt i slutet på 80-talet är i dag etablerat. Tiden har hunnit ikapp Mats Ek. Nyuppsättningen är tillspetsad och finjusterad av upphovsmannen själv i samspel med Ana Laguna som på 80-talet var en oförglömlig Odette/Odile. Som grädde på moset bjuder operahuset på Tjajkovskij live med Hovkapellet och Marie-Louise Ekman låter sin lekfulla scenografi expandera. Prinsens myndighetsfest går i Ekman-rosa och vitt, den spanska dansen i akt 2 sveps in i eldfängt rött.

I Mats Eks tvåaktare är Prinsen huvudpersonen; det är hans resa på jakt efter kärleken som vi följer. Han möter en tvåkönad värld som sätter hans livssyn på prov. Svanflocken består av både kvinnor och män. Trollkarlen Rothbart kan förvandla sig till Röda Bertha. Prinsens utvalda är en dubbelnatur; både svart och vit. Lika kalhuvad som resten av omgivningen.

Annons
Annons

Clyde Emmanuel Archer och Mariko Kida.

Foto: Carl ThorborgBild 1 av 1

Suveräne Clyde Emmanuel Archer tolkar kongenialt Prinsens frustration. Tyngden som vilar på hans axlar. Bindningen till den dominanta Drottningen, gestaltad med pondus och kättja av Daria Ivanova. Lättnaden i frihet. Archer låter koreografins långa linjer och ryggspel skölja genom kroppen. Ivanova adderar oväntad smärta vid avskedet när sonen ger sig ut i världen.

Clyde Emmanuel Archer och Mariko Kida.
Clyde Emmanuel Archer och Mariko Kida. Foto: Carl Thorborg

Gina Tses expressiva queer-svan står för det udda och starka; hon motsvarar prinsens längtan. Trollkarlen är inte uttalat hotfull, mer en ”ful gubbe” som är klåfingrig och lockar med godis. Men Oscar Salomonsson har en räv under skägget. Även Drottningen bär rävröd hästsvans. I ett svindlande ögonblick tycker sig prinsen se sin mor under trollkarlens kappa.

Mariko Kida, Danielle Rosengren och Emily Slawski är underbara narrar – Disney-ankor på rymmen. Dawid Kupinski och Daniel Goldsmith är härliga kavaljerer och Sarah-Jane Medley den luftburna Presenten. Dansarna ger sig hän i Eks plastiska rörelser med osköna, skarpa konturer som kontrast till musiken och den klassiska förlagan. Några longörer uppstår i ett annars väloljat spel med fina humoristiska inslag. Vad är dröm och vad är verklighet?

På slutet gifter sig Prinsen med den vita Odette och Trollkarlen håller i brudslöjan. Men i smyg lockar Odile med löften om häftig erotik. Prinsen får svårt att välja…

Fastän föga klassisk, har Eks version blivit en modern klassiker. Många har nallat från honom – kanske tydligast britten Matthew Bourne med sin gay-version. Mats Eks ”Svansjön” pekar framåt, mot senare verk som ”Törnrosa” och ”Julia & Romeo”. ”Svansjön” är ett hållbart äventyr; både naivt, uppstudsigt och återspeglat i vår nutid där främlingskap och identitet också står på spel.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons