Annons

Dancing with BergmanDansen ger nytt liv åt Bergmans dämoner

Alexander Ekman i ”Thoughts on Bergman”.
Alexander Ekman i ”Thoughts on Bergman”. Foto: Erik Berg

Ingmar Bergman var en stor koreograf. Ja, det påstår Alexander Ekman i sitt överraskande solo som ingår i en speciellt hopsatt hyllningskväll på Europaturné. Här tar en trio internationellt kända, manliga koreografer ur olika generationer varsin svängom med hundraåringen.

Under strecket
Publicerad

Nina Botkay , Olivia Ancona och Alva Inger Armenta (främst) i ”4 Karin” av Johan Inger.

Foto: Erik BergBild 1 av 5

Anna Herrmann i ”4 Karin” av Johan Inger.

Foto: Erik BergBild 2 av 5

Alexander Ekman i ”Thoughts on Bergman”.

Foto: Erik BergBild 3 av 5

Mats Eks koreografi ”Memory” med honom själv och Ana Laguna ingår i ”Dancing with Bergman”.

Foto: Erik BergBild 4 av 5

”Memory” med Mats Ek och Ana Laguna ingår i ”Dancing with Bergman”.

Foto: Erik BergBild 5 av 5

Dancing with Bergman

Genre
Dans
Var
Operaen, Oslo
Koreografi
Johan Inger, Alexander Ekman, Mats Ek

Videodesign: Bengt Wanselius

Mats Ek, Johan Inger och Alexander Ekman har gemensam nämnare i Cullbergbaletten och i den berättande dansen. De gestaltar gärna relationer, familj, frigörelse, ensamhet, minnen och speglingar – teman som också är Ingmar Bergmans och som här, när trion koreografer nu möts, löds ihop med bitar ur filmhistorien till en finstämd helhet av nytt och gammalt. ”Dancing with Bergman” får premiärpubliken på Oslooperan att stå upp och jubla, länge. Nu väntar Paris, Monte Carlo och senare Bergmanfestivalen.

Att musiken var väsentlig för Bergman vet vi – men rörelsen, vad betydde den för honom, undrar Alexander Ekman. En hel del. På teatern samarbetade han ofta med koreografen Donya Feuer (Mats Eks lärare) och på senare år med Virpi Pahkinen. Men även film är ju bilder i rörelse, och Bergman med fotograf komponerade medvetet för duken. Främst var han närbildskoreograf med känsla för ansiktenas uttrycksfullhet.

Bergman var också en fysisk regissör. Det är en uppsluppen lekledare som styr upp långdansen i ”Fanny och Alexander” – i ett av många filmklipp som genomsyrar ”Dancing with Bergman”. Fotografen Bengt Wanselius, mångårig Bergmanmedarbetare, har valt godbitar ur ett enormt material bakomfilmer och spelfilmer. Det är rörande att se de unga Max von Sydow och Gunnel Lindblom vid inspelningen av ”Nattvardsgästerna”. Eller Eva Hennings balettdansös i ”Törst”.

Annons
Annons

Nina Botkay , Olivia Ancona och Alva Inger Armenta (främst) i ”4 Karin” av Johan Inger.

Foto: Erik BergBild 1 av 2

Anna Herrmann i ”4 Karin” av Johan Inger.

Foto: Erik BergBild 2 av 2
1/2

Nina Botkay , Olivia Ancona och Alva Inger Armenta (främst) i ”4 Karin” av Johan Inger.

Foto: Erik Berg
2/2

Anna Herrmann i ”4 Karin” av Johan Inger.

Foto: Erik Berg

1976 gjorde Bergman och Donya Feuer filmen ”De fördömda kvinnornas dans”, där fyra dansare rör sig ordlöst i ett slutet rum till musik av Monteverdi. Svartvitt foto, närbilder på ansikten och händer. När den sändes av SVT visades den två gånger i följd med en inklippt kommentar mellan visningarna. Tanken var att publiken skulle se verket med nya ögon andra gången. Johan Inger gör nu sin variant av idén, ”4 Karin”. Hans egen tonåriga dotter Alva Inger Armenta dansar barnets roll medan Helene Friberg, barnet i originalversionen, nu kommenterar skeendet i en inspelad introduktion.

Barnets sunda utbrytningsförsök tuktas av de två andra dansarna. Hårt hållna döttrar kväver livsrummet för nästa generation.

”4 Karin” är ett väldansat kammardrama med flera lager, tydligt även utan pedagogisk förklaring. Anna Herrmanns svartklädda gestalt vakar som en hök över de yngre kvinnorna i ett kilformat rum av grova väggar. Hon påminner om Döden i ”Det sjunde inseglet” och om änkan Alba i ”Bernardas hus”, Mats Eks klassiska Lorcatolkning från 1978. Hennes hållning är stolt och bestämd som en flamencodansös, alla måste dansa efter hennes pipa. Barnets sunda utbrytningsförsök tuktas av de två andra dansarna – men Nina Botkay och Olivia Ancona är också olika aspekter av hur förtryck går i arv. Hårt hållna döttrar kväver livsrummet för nästa generation.

En menuett i ring löses upp, kropparna vill frihet men formas till led där frustration blir våld i en evig kedja av örfilar. ”4 Karin” – kanske döpt efter Bergmans mamma – är som att återse Cullbergbaletten i sin forna skepnad.

Annons
Annons

Alexander Ekman i ”Thoughts on Bergman”.

Foto: Erik BergBild 1 av 2

Mats Eks koreografi ”Memory” med honom själv och Ana Laguna ingår i ”Dancing with Bergman”.

Foto: Erik BergBild 2 av 2
Alexander Ekman i ”Thoughts on Bergman”.
Alexander Ekman i ”Thoughts on Bergman”. Foto: Erik Berg

Alexander Ekman vågar skoja lite med Bergman, ta plats och vara fånig. Med allvar. Hans ”Thoughts on Bergman” hakar i förra årets dansfilmsprojekt ”Ingmar Bergman genom koreografens öga”, som spelades in på Fårö i en hangar. Ekman live har publiken i sin hand och blick. Omgiven av rök ställer han frågor till både oss och hundraåringen, reflekterar över musikens och dansens innebörd och mening, om vad som är autentiskt och naturligt. Armar och händer ritar i luften, kroppen prövar häftigt känslan av varje rörelse. Rytmen, nöjet, språnget mot friheten och glömskan. Ekmans tilltag ruckar lite på monumentet och dess dämoner. Kort men ljuvligt.

Mats Eks koreografi ”Memory” med honom själv och Ana Laguna ingår i ”Dancing with Bergman”.
Mats Eks koreografi ”Memory” med honom själv och Ana Laguna ingår i ”Dancing with Bergman”. Foto: Erik Berg

Mats Ek är den i trion som har arbetat direkt Bergman, som regiassistent på Dramaten 1967–1972. ”Memory” som Ek och livspartnern Ana Laguna nu dansar har egentligen ingenting med Bergman att göra, utan har rötter i Eks uppsättning av ”Don Juan” på Dramaten 1999 med bland andra Mikael Persbrandt och Nina Fex.

Annons
Annons

”Memory” med Mats Ek och Ana Laguna ingår i ”Dancing with Bergman”.

Foto: Erik BergBild 1 av 1

Tätt, tätt skuggar paret varandra, återuppväcker vardagens samvaro – och dess små dissonanser.

Sedan dess har duetten till Nico Rölckes vemodiga musik fått ett eget liv i Eks och Lagunas mogna kroppar; en turnésuccé som här blir en oändligt vacker, innerlig avrundning på Bergmankvällen. Mats Eks ensamme man irrar i saknadens limbo, ett tomrum som möbleras av minnets materialiseringar. Kroppen studsar på sängen, i fonden passerar Ana Laguna som en fantom. Och så står hon där, en ljusvarelse att än en gång ömsint famna, snurra, leka tafatt med, få barn med. Tätt, tätt skuggar paret varandra, återuppväcker vardagens samvaro – och dess små dissonanser. Hennes arm svänger frenetiskt, behöver rum. Han våndas i sömnen. ”Memory” är ögonblick som omfamnar ett helt liv.

Fotnot: ”Dancing with Bergman” gästar Théâtre des Champs-Élysées i Paris 9–11/6, Monte Carlo-operan 12–14/7 och Dramaten 2/9.

”Memory” med Mats Ek och Ana Laguna ingår i ”Dancing with Bergman”.
”Memory” med Mats Ek och Ana Laguna ingår i ”Dancing with Bergman”. Foto: Erik Berg
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons