Annons

”Danska utspelet sätter fingret på en öm punkt”

Sverige kan inte sälja sin själ till djävulen och följa danska Socialdemokraternas asylpolitik. Men frågan är om inte Sverige måste förena hög moralisk svansföring med hardcore realpolitik, skriver Hans-Åke Persson, professor i europeisk historia vid Roskilde universitet.

Under strecket
Publicerad

Ledarna för svenska respektive danska Socialdemokraterna, Stefan Löfven och Mette Frederiksen.

Foto: Emma-Sofia Olsson, Rene Schutze/APBild 1 av 2

Hans-Åke Persson.

Foto: PrivatBild 2 av 2

Ledarna för svenska respektive danska Socialdemokraterna, Stefan Löfven och Mette Frederiksen.

Foto: Emma-Sofia Olsson, Rene Schutze/APBild 1 av 1
Ledarna för svenska respektive danska Socialdemokraterna, Stefan Löfven och Mette Frederiksen.
Ledarna för svenska respektive danska Socialdemokraterna, Stefan Löfven och Mette Frederiksen. Foto: Emma-Sofia Olsson, Rene Schutze/AP

DEBATT | MIGRATIONSPOLITIK

Världens lyckligaste folk har bestämt sig för att stänga gränsen. Eller snarare vill de danska socialdemokraterna med ledaren Mette Frederiksen i spetsen lyfta ut framtida asylsökande som knackar på porten till den danska välfärdsstaten. Och placera dem någonstans i Nordafrika. Först då får de möjlighet att söka asyl.

Under tiden flyktingarnas ärende behandlas i tredje land är tanken att de skall sugas upp i någon slags ekonomiska enklaver (special ekonomic zones, SEZ) placerade i förslagsvis norra Afrika – ett slags mini-Hongkong eller tullfria zoner. Vid avslag forslas man hem och om flyktingstatus ges, uppnås en direkt biljett som kvotflykting inom FN-systemet. Så ser det danska förslaget ut, i runda slängar. Syftet är att bringa ner antalet oönskade migranter till ett försumbart (obefintligt) antal.

Annons
Annons

Tanken är inte ny varken i Danmark eller utanför. Alla är överens om att något måste göras men frågan är hur. Mannen bakom det senaste förslaget är den brittiske nationalekonomen Paul Collier – ansedd och inflytelserik nationalekonom. Förslaget bygger på boken ”Refuge – transforming a broken refugee system” som Collier har skrivit tillsammans med Alexander Betts, direktör för det ansedda Refugee center i Oxford. Boken har mött stark kritik i forskarvärlden medan politiker världen över är förtjusta. Varför?

Jo, äntligen en modell med ett helt annat tänk än tidigare. Ett paradigmskifte vad gäller internationell flyktingpolitik. En nyordning som låser upp fastlåsta positioner. Den otidsenliga flyktingkonventionen från 1951 tas bort. Europa bör inte längre känna ett kollektivt ansvar för människor på flykt (jämför Förintelsen, kolonisering). Begreppet mänskliga rättigheter får mindre politisk betydelse. Färre drunknade flyktingar i Medelhavet och ingen smuggelindustri, är tanken.

Vidare befrias Sverige och Tyskland från att vara Europas flyktingmagneter som stökat till det för andra länder i Europa. Sverige på grund av sin socialdemokratis utmejslade internationella solidaritet och Tyskland efter sin alltid närvarande uppgörelse med det förflutna.

De europeiska nationalstaterna med en stark uppfattning om sina ”homogena” samhällen får inte längre någon påspädning av flyktingar från icke-västliga samhällen (läs Mellanöstern). Ett uttalat danskt önskemål. Alltför främmande element hotar kittet eller sammanhållningen i samhällskroppen. Världens lyckligaste land vill själv bestämma vem som skall bjudas in i den danska gemenskapen. Ingen annan. Därför tar Danmark i dag inga kvotflyktingar från FN.

Annons
Annons

Dessutom är förslaget förutseende då det dämmer upp för det förväntade migrationstryck som framtida demografiska förändringar i Afrika kommer att utgöra mot Europa. Tunga argument i en tid då den europeiska flyktingpolitiken har havererat.

”Fräckhet skall belönas”, sade en gång en dansk till mig när jag var något framfusig. Och det danska förslaget har väckt berättigad uppmärksamhet nationellt och internationellt. Mette Frederiksen menar att någon får gå i spetsen för ett nytänkande och nu blev det den danska socialdemokratin. Frågan är om det kommer att infrias och belönas.

En förutsättning är naturligtvis att de danska socialdemokraterna hamnar i regeringsställning och får full uppbackning för förslaget. Men det är inte en tillräcklig förutsättning. Danmark kan inte ensamt driva, finansiera och upprätthålla skyddsbehoven för flyktingarna i utvecklingsenklaverna (SEZ). Det behövs ett internationellt åtagande. Mycket pengar och organisation. Men även med europeiska mått mätt är det orealistiskt. Det vet Mette Frederiksen, hennes sakkunniga och partivänner.

Genom att luta sig mot sir Paul Collier och chefen för Refugee center i Oxford Alexander Betts får det danska förslaget legitimitet och status. Just Collier var huvudtalare vid konferensen som föregick lanseringen av förslaget.

Hela upplägget behöver i själva verket inte vara vad det synes vara. Genom ett utrikespolitiskt utspel nås nationell framgång. Ett klassiskt förfarande. Med ett Alexanderhugg får Dansk Folkeparti spela andra fiolen i vad som är partiets existentiella grund. På så sätt tar socialdemokratin tillbaka försvaret av den nationella välfärdsstaten. Det är sannolikt enbart det som är avsikten med förslaget ”Retfærdig og realistisk – en udlændingepolitik, der samler Danmark".

Annons
Annons

Hans-Åke Persson.

Foto: PrivatBild 1 av 1

Det danska förslaget kan möjligtvis ändå ha en viss effekt på den europeiska flyktingpolitiken. Sverige anklagas av Collier för att på grund av sin flyktingpolitik locka desperata människor till en vådlig färd över Medelhavet. Han menar att ”en huvudlös omtanke inte nödvändigtvis medför bättre resultat än en hjärtlös handling”.

Det är möjligt att de danska socialdemokraterna har satt en sten i rullning. Först rök den gemensamma nordiska välfärdsstaten. Den danska socialdemokratiska tappningen är snäv och exkluderande. Näst på tur står den universella, inkluderande svenska välfärdsstaten. Med mänskliga rättigheter, internationell solidaritet som honnörsord. Vi är inte där än. Men det är en tidsfråga.

En sak är dock säker. Dansk socialdemokrati har med hjälp av två brittiska forskare från Oxford satt fingret på en öm punkt, där den europeiska självförståelsen utmanas. ”En huvudlös omtanke”, som sagt. Frågan är dock om vi genom att ekonomisera den europeiska/nationella flyktingpolitiken kan se oss själva i spegeln. För dansk socialdemokrati är detta inget problem. Man måste laga efter läge, menar man.

Detta är den krassa verkligheten. En gemensam europeisk värdegrund måste offras för att Danmark skall förbli världens lyckligaste land. En sådan hållning är inte möjlig i Sverige. Det vore att sälja sin själ till djävulen. Å andra sidan infinner sig frågan om inte Sverige måste finna sitt eget modus vivendi och förena hög moralisk svansföring med hardcore realpolitik.

Hans-Åke Persson
professor i europeisk historia, Roskilde universitet

Hans-Åke Persson.
Hans-Åke Persson. Foto: Privat
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons