Annons

Därför är Blå hallen inte blå

För 100 år sedan fanns inte Stadshuset. Nu är det en av Stockholms mest berömda byggnader och under Nobeldagen vänds världens blickar hitåt. Här några bra fakta att veta om det ståtliga byggnadsverket.

Under strecket
Publicerad
Foto: Jonas Ekströmer/TT Bild 1 av 16

Eldkvarn stod där Stadshuset nu strålar över Stockholm.

Foto: Stockholms stadsarkiv/TT Bild 2 av 16

Eldkvarn brinner 1878.

Foto: Gustaf Carleman/Stadsmuseet Bild 3 av 16
Foto: Okänd Bild 4 av 16

Stadshuset 1919.

Foto: Okänd Bild 5 av 16

Ragnar Östberg uppe i Stadshuset 1919 – fyra år före invigningen.

Bild 6 av 16

Stadshusets tre kronor.

Foto: Holger Ellgaard Bild 7 av 16

SvD 22 juni 1923 – dagen före invigningen.

Bild 8 av 16
Bild 9 av 16

SvD efter invigningen 1923.

Bild 10 av 16

K. A. Wallenberg talar under invigningen.

Bild 11 av 16

Blå hallen i Stadshuset.

Foto: TT Bild 12 av 16
Foto: Stadsmuseet Bild 13 av 16

Drottning Silvia (th) med föräldrar Alice och Walther Sommerlath och prinsessan Lilian (tv) under 1981 års Nobelfestligheter.

Foto: TT Bild 14 av 16

Kronprinsessan Victoria vid honnörsbordet under Nobelbanketten i Blå hallen 2017.

Foto: Fredrik Sandberg/TT Bild 15 av 16

Kronprinsessan Victoria och Bo Bladholm vid återinvigningen av orgeln 2008. 

Foto: Leif R Jansson/TT Bild 16 av 16
Foto: Jonas Ekströmer/TT Bild 1 av 2

Eldkvarn stod där Stadshuset nu strålar över Stockholm.

Foto: Stockholms stadsarkiv/TT Bild 2 av 2
Foto: Jonas Ekströmer/TT

Eldkvarn stod här före Stadshuset

Eldkvarn stod där Stadshuset nu strålar över Stockholm.
Eldkvarn stod där Stadshuset nu strålar över Stockholm. Foto: Stockholms stadsarkiv/TT

Under många år fanns faktiskt en annan klassisk byggnad på den här platsen – nämligen Eldkvarn. Det var ångdriven kvarn som byggdes 1805. Namnet kommer från att ångmaskinen, när den introducerades som drivmotor på slutet av 1700-talet, kallades ”eld – och luftmaskin”. Kvarnen såldes 1815 till staten. 1845 köptes kvarnen av bagaren Fredrik Althainz. Med hjälp av mekanisk utrustning från närbelägna Bolinders tillverkade man bland annat skeppsskorpor till flottan och rederierna.

Annons
Annons

Eldkvarn brinner 1878.

Foto: Gustaf Carleman/Stadsmuseet Bild 1 av 2
Foto: Okänd Bild 2 av 2

Men svårare dagar skulle komma...

Dramatiska natten då Eldkvarn brann

Eldkvarn brinner 1878.
Eldkvarn brinner 1878. Foto: Gustaf Carleman/Stadsmuseet

Torsdagen den 31 oktober 1878 brann Eldkvarn. Uttrycket ”inte sen Eldkvarn brann” kommer förstås härifrån och betyder ”för väldigt länge sedan”. Branden tros ha orsakats av att en gaslampa föll ner och tände mjöldamm. Strax före klockan 17 startade branden en eller två trappor upp i nordöstra hörnet av hus nr 1 vid Hantverkargatan. Stora delar av huvudstaden ska ha lysts upp denna mörka eftermiddag. ”Hela Stockholm” var på fötter för att se händelsen.

Kvarnen kunde dock återställas i användbart skick och fortsatte att används till 1906 – sedan revs byggnaden 1910. Nu var det dock dags för en ståtligare byggnad att ta över platsen – Stockholms stadshus.

Första världskriget försenade bygget

Foto: Okänd

Tegelleveranserna började i juni 1914 men fick avbrytas dels på grund av första världskrigets utbrott och dels på grund av dålig kvalitet. Så småningom övertog Aktiebolaget Mälardalens Tegelbruk kontraktet, där Lina tegelbruk ingick. Vid slutet av 1916 – samma år som den här bilden togs – hade arbetena kommit så långt att taklagsfesten kunde firas.

Annons
Annons

Stadshuset 1919.

Foto: Okänd Bild 1 av 3

Ragnar Östberg uppe i Stadshuset 1919 – fyra år före invigningen.

Bild 2 av 3

Stadshusets tre kronor.

Foto: Holger Ellgaard Bild 3 av 3

Östberg grubblade – hur ska toppen se ut?

Stadshuset 1919.
Stadshuset 1919. Foto: Okänd

Från början var planen att ett nytt rådhus skulle byggas på Eldkvarns plats. Men 1908 kom beslutet att Stadshuset skulle byggas där. Det ärofyllda updraget gick till Ragnar Östberg. Det skulle dock ta 15 år innan Stadshuset var klart. Inledningen av seklet var fattigt i huvudstaden och dessutom kom första världskriget. Till slut började det dock ta form – bilden här är från 1919. Ragnar Östberg grubblade då på hur det då rumphuggna huvudtornet skulle avslutas upptill. ”Bilden känns i dag absurd. Fascinerande”, är reaktionen från SvD-läsaren Kalle Bengtsson. 1919 roade sig en del med att göra karikatyrer – bland annat ironiska förslag som snapsglas, ryttarstaty och byggställningar.

Men till slut bestämde han sig...

Till slut kom de tre kronorna på plats

Ragnar Östberg uppe i Stadshuset 1919 – fyra år före invigningen.
Ragnar Östberg uppe i Stadshuset 1919 – fyra år före invigningen.

Efter mycket om och men fattade Ragnar Östberg beslut om om hur toppen av Stadshuset skulle se ut. Det blev ju den lösning som i dag känns alldeles självklar med de tre kronorna högst upp.

Stadshusets tre kronor.
Stadshusets tre kronor. Foto: Holger Ellgaard
Annons
Annons

SvD 22 juni 1923 – dagen före invigningen.

Bild 1 av 2
Bild 2 av 2

Tornspiran med tre kronor, en gammal symbol för Sverige, skulle visa att Stadshuset inte bara var en angelägenhet för Stockholm utan för hela landet. Tornspiran på gamla Slottet Tre kronor var en inspirationskälla.

Inför invigningen: "Övriga får stå, det kan inte hjälpas"

SvD 22 juni 1923 – dagen före invigningen.
SvD 22 juni 1923 – dagen före invigningen.

Dagen före invigningen 1923 får kaptenen och greven Archibald Douglas, som är huvudansvarig för festligheterna, guida SvD:s läsare inför den historiska dagen. Ett av frågetecknen är akustiken i Blå hallen – hur kommer musiken att låta där frågar han sig. Antalet som kan delta i festligheterna är 8 000, varav blott 1 800 platser är öronmärkta för allmänheten. "Men sittplatser kan enbart erbjudas hedersgästerna och damerna. De övriga får stå, det kan inte hjälpas", säger greven.

700 arbetande män hyllas – och en kvinna

Här en bild på biljettkön i SvD dagen före invigningen. "Långt innan klockan sex stod ett väldigt antal stockholmare i kö. 1800 biljetter skulle utdelas till allmänheten. Vid åttatiden stod många kvar, då emellertid biljettförråden voro länsade och de som icke fått några alltså med brustna ambitioner nödgades bege sig därifrån" står det i artikeln.

Annons
Annons

SvD efter invigningen 1923.

Bild 1 av 1

Under ceremonierna i Blå hallen ska alla som medverkat till bygget av Stadshuset medverka – cirka 700 män och en kvinna. Det framgår inte i artikeln vilken kvinna det är, men den enda kvinnan bör ha varit textilkonstnärinnan Maja Sjöström som gjorde huvuddelen av Stadshusets textila inredning.

Mest hyllningar – men en kritisk röst: "Föråldrat"

SvD efter invigningen 1923.
SvD efter invigningen 1923.

Stadshuset invigdes på midsommarafton, 23 juni 1923. Då var den 106 meter höga byggnaden äntligen klar. Ingen SvD kom ut på midsommardagen, men här ovan är förstasidan 25 juni. Den här dagen är tidningen en enda stor hyllning till den nya byggnaden i huvudstaden.

Så här målande inleds huvudartikeln: "En strålande festdag av historisk art, som för all framtid skall i Stockholms stads krönika framstå som ett av stadens skönaste minnen. För en och var, som hade förmånen att närvara vid högtidligheterna, måste minnet av dagen te sig som en symfoni av sol och doftande Mälarbrisar, grönska och böljeglitter, vinande segel, smällande flaggdukar och toners brus, sköna färger, ädla former och stora mått. Det var grant, förnämt och värdigt, i stil med svenskt kynne och med den byggnad, som nu invigdes till sitt ändamål".

Språket och tonen skiljer sig tydligt från dagens tidningsartiklar. Bland annat skulle denna mening inte förekomma i dag: "Det alltsammans en syn som bör fröjda en konungs hjärta lika väl som den enklaste undersåtes, och i det ögonblicket har man en förnimmelse av att alla mötas i en gemensam känsla: glädje över något stort och fulländat skönt, som är allas egendom".

Annons
Annons

K. A. Wallenberg talar under invigningen.

Bild 1 av 2

Blå hallen i Stadshuset.

Foto: TT Bild 2 av 2
K. A. Wallenberg talar under invigningen.
K. A. Wallenberg talar under invigningen.

Att hela Stockholm var på fötter är nog ingen överdrift. Så här beskrivs det i SvD: "Överallt vart man såg var det fullt. Norr Mälarstrands långa och rymliga plage rymde skaror och åter skaror av intresserade. På södra stranden, uppe på bergsryggarna eller i sluttningarnas stora gröna rutor myllrade det av folk, på Riddarholmen voro kajen och de här förtöjda kanal- och Mälarbåtarna fullproppade och lika välfyllt var det på järnvägsbron, Klara strand och Strömbadets restaurang och läktare hade lapp på luckan".

Många var som sagt positiva, men inte alla: Gotthard Johansson, arkitekturskribent främst i Svenska Dagbladet, skrev senare att Stadshusets utformning, med sina rötter i 1890-talet, var föråldrad.

Så kom det sig att Blå hallen inte är blå...

Blå hallen i Stadshuset.
Blå hallen i Stadshuset. Foto: TT

Det var en lång och krokig väg fram till att Stadshuset fick sin slutliga form. Arkitekten Ragnar Östberg (1866–1945) har efteråt geniförklarats, men det omfattande ritningsmaterialet som finns bevarat från Stadshusets långa byggtid vittnar om att många olika lösningar diskuterades. Östberg hade ofta ett förslag som han hyllade en dag – för att sedan förkasta dagen efter...

Annons
Annons
Foto: Stadsmuseet Bild 1 av 2

Drottning Silvia (th) med föräldrar Alice och Walther Sommerlath och prinsessan Lilian (tv) under 1981 års Nobelfestligheter.

Foto: TT Bild 2 av 2

Exempelvis är ju Blå hallen inte blå. Detta eftersom Östberg ändrade sig när han såg det vackra röda teglet och avstod därför ifrån att lägga på blå puts. Den kanske största förändringen gällde östra fasaden som han flyttade in nio meter trots att arbetet då hade kommit en bra bit. Det här framgår bland annat i Ann Katrin Pihl Atmer fantastiska bok ”Stockholms stadshus och arkitekten Ragnar Östberg” som är att rekommendera om ni vill lära er allt om byggnaden.

Stadshuset uppmärksammades även utomlands och Östberg fick som förste svensk 1926 ta emot Royal Institute of British Architects guldmedalj.

Flygbild över ett svartvitt Stockholm

Foto: Stadsmuseet

Många häftiga bilder har tagits på Stadshuset. Här en tidig flygbild på Stadshuset – i bakgrunden Riddarholmen, Gamla Stan och Helgeandsholmen. Bilden är från 1937.

Nobelfesterna började hållas här först 1930

Drottning Silvia (th) med föräldrar Alice och Walther Sommerlath och prinsessan Lilian (tv) under 1981 års Nobelfestligheter.
Drottning Silvia (th) med föräldrar Alice och Walther Sommerlath och prinsessan Lilian (tv) under 1981 års Nobelfestligheter. Foto: TT

Stadshuset har genom åren blivit en centralpunkt i staden. Inte minst eftersom Nobelfesten äger rum här. Fram till 1933 hölls de flesta banketterna i Vinterträdgården på Stockholms Grand Hôtel Royal. 1930 hade man dock haft banketten i Gyllene salen i Stadshuset och från och med 1934 har den hållits alltid hållits i denna byggnad. 1974 flyttades dock festligheterna från Gyllene Salen till Blå hallen, där Nobelmiddagen sedan dess alltid har intagits. Enda avbrotten för Nobelbanketten är under andra världskriget samt 1956 då Sovjet hade marscherat in i Ungern.

Annons
Annons

Kronprinsessan Victoria vid honnörsbordet under Nobelbanketten i Blå hallen 2017.

Foto: Fredrik Sandberg/TT Bild 1 av 2

Kronprinsessan Victoria och Bo Bladholm vid återinvigningen av orgeln 2008. 

Foto: Leif R Jansson/TT Bild 2 av 2

Den svenska kungafamiljen deltar alltid som hedersgäster. Pristagarna brukar åtföljas av hela sin familj. Antalet gäster är cirka 1 300, inklusive 200 studenter. Middagen sker sedan 1974 alltså i Blå hallen och dansen i Gyllene salen.

Stadshuset har även använts vid andra viktiga tillfällen som begravningsceremonin för statsminister Olof Palme 1986 och minneshögtiden för Anna Lindh 2003.

Ett av norra Europas största instrument

Kronprinsessan Victoria vid honnörsbordet under Nobelbanketten i Blå hallen 2017.
Kronprinsessan Victoria vid honnörsbordet under Nobelbanketten i Blå hallen 2017. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Stockholms stadshus i dag är arbetsplats för stadens politiker. Stockholms kommun styrs från Rådssalen, där Stockholms kommunfullmäktige sammanträder var tredje måndag, och cirka 200 personer – både politiker och tjänstemän – har sina arbetsplatser i Stadshuset.

Stadshusorgeln i Blå hallen är med sina 10 271 pipor – fördelade på 135 stämmor – ett av norra Europas största musikinstrument.

Kronprinsessan Victoria och Bo Bladholm vid återinvigningen av orgeln 2008. 
Kronprinsessan Victoria och Bo Bladholm vid återinvigningen av orgeln 2008.  Foto: Leif R Jansson/TT

Här förrättas också borgerliga vigslar, vilket enbart sker på helgfria lördagar mellan klockan 14 och 18. Väntetiden kan vara mer än fyra månader. Stadshusets salar besöks årligen av flera hundra tusen turister.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons