Annons

Mårten Schultz:Därför är cirkusen kring ASAP Rocky utmärkt

Översiktsteckning av rättegången mot ASAP Rocky (i grön tröja).
Översiktsteckning av rättegången mot ASAP Rocky (i grön tröja). Foto: Anna-Lena Lindqvist/TT

Misshandelsmålet mot rapparen ASAP Rocky och två andra män rullar på inför omvärldens ögon. Vissa klagar på att ett fall rörande en förhållandevis ”vanlig” misshandel får så mycket uppmärksamhet. Jag tycker det är alldeles utmärkt.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Sådana här fall kan utgöra en grund för att diskutera allmänna juridiska principfrågor som aktualiseras i straffrätten. När dessa principer bryts mot andra perspektiv, som en följd av att de åtalade personerna är från ett annat land och det dessutom blivit storpolitik av frågan, finns en bra grund för en rättsstatlig utvärdering.

Efter rättegången kommer sannolikt en djupare diskussion om vissa tveksamheter i svensk rätt att fortsätta: förhållandena på våra häkten, våra häktningstider och att vi har partipolitiskt utsedda lekmannadomare i domstolarna. Det här är förstås inga nyheter, men framträder i ett annat ljus i den internationella kontexten.

Det finns några principiella saker som kan tas upp redan nu.

Rocky-målet illustrerar väldigt väl varför det finns skäl att vara försiktig med att göra bedömningar av vad som hänt utifrån bilder och filmer spridits i sociala medier. Det finns särskild anledning att vara försiktig om den som sprider informationen har ett eget intresse i saken. Oavsett vad utgången blir i målet gör förundersökningen och de förhör som hållits det klart att händelseförloppet avvek väsentligen från den bild som spreds strax efter händelsen.

Annons
Annons

Många har raljerat över att en så pass ordinär misshandel ska få sluka så mycket resurser. Sällan föräras vanliga misshandelsmisstankar en så gedigen förundersökning – alla är tydligen inte lika inför lagen! – är invändningen.

Det finns flera saker att säga om detta.

Till att börja med är det inte fråga om någon ”ordinär” misshandel. Antingen så frias de tilltalade på grund av nödvärn. Då har det inte skett någon misshandel alls. Eller så fälls de för en misshandel som i sådana fall är så allvarlig att en del straffrättsexperter menar att brottet ligger på gränsen till en grov misshandel.

Kritiken mot polisens och åklagarens agerande är märklig och brokig. Ett led i kritiken har varit att denna utredning är mycket mer gedigen än i andra fall. Det kan inte gärna vara något negativt att polis och åklagare producerar välgjorda förundersökningar. Det är alltså inte i första hand kvaliteten på förundersökningen i sig som ger upphov till kritiken – utan att det här fallet behandlas annorlunda. Det är särbehandlingen som utgör det påstådda problemet.

Att andra misshandelsfall inte får samma behandling av rättsväsendet är inget starkt argument mot att ansvar utkrävs i detta fall.

Inledningsvis dominerades denna kritik av synpunkter om att rapparen behandlades sämre än andra, eftersom domstolarna vanligtvis inte häktar för misshandelsmisstankar av normalgraden. Denna invändning har i dag ersatts av att utredningen varit mycket bättre i det här fallet än i vanliga fall. Rättsväsendet har skärpt till sig för att inte riskera att framstå illa framför tv-kamerorna, är andemeningen i kritiken. Men den träffar enligt min mening fel.

Annons
Annons

Alla fall är olika. Det går inte att bortse att detta fall rör en misstänkt som omgärdas av mycket uppmärksamhet, att de misstänkta bor i USA och därför kan hålla sig undan den svenska rättvisan om de lämnar landet, att det har medfört att USA:s president och ambassad på olika sätt engagerat sig och att det dessutom finns en del knivig juridik och synbarligen svårbesvarade bevisfrågor, framför allt frågan om den flaska som påstås ha använts. Utifrån dessa iakttagelser är det svårt att klandra åklagaren och polisen för att ha gjort ett bra arbete. ”Svårt” är egentligen fel uttryck eftersom många har väldigt lätt att utifrån ett dåligt underlag kritisera rättsväsendet. Det jag menar är att det kritiken träffar fel.

Det finns dessutom en konstig moral i botten på denna kritik. Likabehandling är en grundbult i ett rättssystem. Men det är inte en princip som slår ut alla andra principer. Att andra misshandelsfall inte får samma behandling av rättsväsendet är inget starkt argument mot att ansvar utkrävs i detta fall. Likabehandlingsprincipen övertrumfar inte intresset av materiell rättvisa.

Rättssamhället ställer inte alla misshandelsmisstänkta inför rätta. Det är inte ett bra argument för att låta bli att ställa en misshandelsmisstänkt inför rätta när åklagaren anser att bevisningen räcker.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons