Annons

Therese Larsson Hultin:Därför är Italiens kris även din

Lehman Brothers kollaps framstår som en lätt skakning jämfört med den jordbävning som är att vänta om Italiens politiska kris utvecklas till en ekonomisk kollaps. Trots det betraktades regeringskrisen först som något positivt av investerarna.

Under strecket
Publicerad

Ekonomen Carlo Cottarelli har fått uppdraget att bilda en teknokratregering, något som kan bli svårt att få igenom i parlamentets båda kamrar.

Foto: Angelo Carconi/APBild 1 av 1

Ekonomen Carlo Cottarelli har fått uppdraget att bilda en teknokratregering, något som kan bli svårt att få igenom i parlamentets båda kamrar.

Foto: Angelo Carconi/APBild 1 av 1
Ekonomen Carlo Cottarelli har fått uppdraget att bilda en teknokratregering, något som kan bli svårt att få igenom i parlamentets båda kamrar.
Ekonomen Carlo Cottarelli har fått uppdraget att bilda en teknokratregering, något som kan bli svårt att få igenom i parlamentets båda kamrar. Foto: Angelo Carconi/AP

När euro- och Greklandskrisen härjade som värst under början av 2010-talet var en vanlig liknelse att EU-ledarna egentligen inte löste några problem. Istället ”sparkade de burken ett stycke framför sig på vägen”, helt enkelt sköt upp frågorna på framtiden.

Samma ”burk” dök upp i tankarna under måndagen när Europas många marknader först reagerade med små glädjeskutt på nyheten att Italiens president lagt in sitt veto mot en blivande eurofientlig finansminister och därmed i praktiken satt stopp för en koalitionsregering bestående av den populistiska Femstjärnerörelsen och det rasistiska Lega.

De italienska bankaktierna steg, euron stärktes, räntegapet mot Tyskland minskade och börserna i såväl Milano som Frankfurt och London gick upp. Att investerare avskyr osäkerhet är väl känt, men i fallet Italien sågs ytterligare några månaders regeringskaos som just en burk som sparkats framåt och ett tryggare alternativ än den ekonomiska politik Femstjärnorna och Lega presenterat.

Annons
Annons

Reaktionen är på ett sätt inte så svår att förstå. Italien hade vid årsskiftet en statsskuld på över 130 procent av BNP – en jätteskuld som den tilltänkta regeringen hade ökat på rejält om de kommit till makten.

Nyval väntar nämligen om hörnet eftersom parlamentet måste godkänna premiärminister Cottarelli – vilket inte ser ut att ske.

Femstjärnerörelsen gick till val på en garanterad minimiinkomst till alla, en medborgarlön som gick hem i det fattiga södra Italien där partiet är starkast. Lega lovade i sin tur en platt skatt, som uppskattades i deras fäste i det rikare norr. Det förstnämnda löftet beräknades kosta 17 miljarder euro, den sistnämnda skattesänkningen hela 50 miljarder. Till det kom ytterligare 12,5 miljarder euro i nota för en skrotad momshöjning och 8 miljarder för att dra tillbaka den pensionsreform som teknokratregeringen under Mario Monti införde.

Lägg till ytterligare några vallöften och partiernas ekonomiska politik beräknades kosta de italienska skattebetalarna mellan 109-126 miljarder euro i ökade utgifter, vilket motsvarar 6-7 procent av BNP. Femstjärnorna och Lega hade dessutom planer på att Italien skulle införa en slags parallellvaluta till euron, vilket skapade skrämselhicka såväl bland investerare som i Bryssel.  

Vad innebär nyval?

Efter reklamen visas:
Nyval hotar i Italien – vad innebär det?

Men knappt hade man hunnit glädja sig åt den framåtsparkade burken och att problemen skjutits på framtiden innan verkligheten kom ikapp. Att Italien nu än en gång ser ut att få en teknokratregering – president Sergio Mattarella gav på måndagen den före detta IMF-tjänstemannen Carlo Cottarelli uppdrag att bilda en sådan – löser inga direkta knutar. Vilket fick euron, aktiekurserna och räntegapet till Tyskland att göra en tvärvändning.

Nyval väntar nämligen om hörnet eftersom parlamentet måste godkänna premiärminister Cottarelli – vilket inte ser ut att ske. Det mesta tyder dessutom på att ett nyval kommer stärka Femstjärnorna och Lega ytterligare, vilket gör att deras kraftiga utgiftshöjningar kanske blir av trots allt.

Burken är sparkad men osäkerheten består. Helt säkert är att om en italiensk populistregering ökar utgifterna så mycket att en statsbankrutt verkar möjlig, så blossar eurokrisen upp igen. Då har vi alla problem. För även om notan för eurozonens tredje största ekonomi inte landar direkt hos de svenska skattebetalarna lär effekterna bli så pass kännbara att krisen 2008 bleknar i jämförelse.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons