Annons

Jenny Jägerfeld:Därför är lesbiska kvinnor mer nöjda med sexlivet

Två kvinnor deltar i Milano Pride 2019.
Två kvinnor deltar i Milano Pride 2019. Foto: Roberto Finizio/TT

Lättare att få orgasm, längre sexakter och större njutning. Kvinnor som har sex med kvinnor är i regel mer nöjda med sitt sexliv än heterosexuella. En tänkbar förklaring är att penetrationsnormen kan vara begränsande.

Under strecket
Publicerad

Homosexuella kvinnor är mer nöjda med sexlivet än hetero- och bisexuella kvinnor, visar en färsk rapport från Folkhälsomyndigheten.

Även om de flesta svenskar (mellan 16 och 85 år) har haft sex det senaste året så skiljer sig frekvensen åt mellan grupperna. Bland homosexuella kvinnor var alternativet ”flera gånger i veckan” vanligast, vilket 33 procent av de tillfrågade uppgav. Det mest förekommande för heterokvinnor var att de inte alls hade haft sex (22 procent).

Undersökningen visar också att lesbiska har lättare att få orgasm, besväras mindre av torr slida, njuter mer av sex, känner högre grad av upphetsning och mindre smärta under och efter sex.

Det finns flera troliga skäl till att det är så här. En amerikansk studie visar att kreativitet, experimentlusta och tålamod är mer utmärkande för kvinnor som har sex med kvinnor än för heterosexuella par.

Kanske för att det inte finns ett lika styrande schema för hur sex skall gå till, som till exempel synen på penetrationssex som ”huvudakten” i sexet. Och eftersom majoriteten av alla kvinnor inte får orgasm av penetrationssex är det troligare att de blir mer nöjda om det istället erbjuds andra former av stimulering.

Annons
Annons

Lesbiska förväntar sig oftare att få orgasm under sexet och har lättare att be om oralsex än heterosexuella kvinnor. En amerikansk studie visar också att lesbiska onanerar mer än både hetero- och bisexuella kvinnor. Eftersom onani ger ökad kropps- och självkännedom ökar förutsättningarna för bra sex även med andra.

De här siffrorna är intressanta eftersom de talar emot den seglivade myten om ”den lesbiska sängdöden”. Enligt den har lesbiska par inte lika mycket sex som andra parkonstellationer, och dessutom mindre sex ju längre de har varit tillsammans. Uttrycket uppstod efter att psykologen Philip Blumstein och sociologen Pepper Schwartz forskat om amerikaners sexualvanor.

Men begreppet har blivit starkt ifrågasatt av en rad feminister. Dels för att alla par – oavsett läggning – har mindre sex med tiden och dels för att frågorna som berörde sexuell aktivitet främst handlade om huruvida en penis hade blivit införd i en vagina eller inte. Inte helt överraskande påverkade det resultatet negativt för de lesbiska deltagarna i studien.

En annan faktor som kan bidra till nöjdheten hos lesbiska är längden på en genomsnittlig sexakt. När en kvinna har sex med en kvinna pågår det vanligtvis mellan 30 och 45 minuter medan flera studier visar att heterosexuella par i regel får ligget överstökat på tre till sju minuter, alltså ungefär den tid det tar att koka ett ägg.

Men de siffrorna är faktiskt rätt missvisande. När man tittar närmare på vad studierna faktiskt mätt visar det sig att man har klockat sexet från det ögonblick penetrationen påbörjades till dess att mannen har fått sin utlösning. Det som benämns förspel och allt som händer efteråt räknas alltså inte in.

Annons
Annons

Begreppet förspel är talande i sammanhanget. Ord som har prefixet ”för-” förutsätter att något kommer efter. Ofta något viktigare, större, mer centralt. Som förrätt, förfest, förband. Eftersom heteropenetrationssex är och har varit den traditionella synen på vad sex innebär, är det lätt att tänka sig att idén om förspel som något perifert och mindre viktigt har sin tillblivelse just där. (Men glöm inte bort att Beatles var förband till Sven Ingvars.)

Den amerikanska antropologen och aktivisten Gayle Rubin menar att det finns en hierarki mellan sexuella praktiker, där tvåsamt heterosexuellt sex mellan jämnåriga i en monogam, gärna barnalstrande relation anses vara en fin, naturlig och sund sexualitet. Homosexuellt eller tillfälligt sex samt sex mellan två personer med viss åldersskillnad, ses som en sämre, onaturlig, osund eller perverterad sexualitet.

Om homosexuella män historiskt sett drabbats mer av att bli sedda som perversa så har synen på lesbiskas sexliv varit mer, ja osynlig. En del i det kan handla om att lesbiska kärleksrelationer och lesbiskt sex så sällan skildrats i populärkulturen.

Om man ändå hade med en flatkaraktär i en film lät man henne antingen bli galen, ta livet av sig eller dö på annat – ofta dramatiskt – vis (”The Children’s Hour”, från 1961 eller ”Lost and delirious” från 2001, för att nämna två exempel).

Alternativet var att göra henne till en ondskefull fresterska som stjäl kvinnor från hederliga heterosexuella män (som i ”Wild Things” från 1998), som mördare (”Breaking the girls” från 2013) eller till en rovdjursliknande karaktär. ”The Hunger” från 1983 skildrar exempelvis lesbiska vampyrer.

Den gemensamma sensmoralen blir att det nog är bäst att vara hetero ändå.

I ”Blå är den varmaste färgen” (2013) fick man visserligen se lite hett lesbiskt sex, men många homosexuella kvinnor kritiserade filmen då de ansåg att den var orealistisk eftersom den sextonåriga huvudpersonens första lesbiska sexmöte är minst sagt avancerat. Andra menade att filmen egentligen främst representerar en heteromans våta dröm om lesbiska och deras sexliv. Precis som på porrsajterna där kategorin ”lesbiskt sex” inte precis är till för att tillfredsställa en kvinnlig publik.

Om man ändå får se glimten av en lesbisk sexakt i ett vanligt drama, tenderar skildringar där kameran långsamt panorerar över en vackert upplyst kvinnorygg medan en annan kvinna smeker densamma, att dominera. Detta är inte precis karaktäristiskt för hur lesbiska har sex. I så fall skulle de nog knappast vara så nöjda som rapporten från Folkhälsomyndigheten visar.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons