Annons

16 miljarder för spelare – en rationell strategi

Premier League-klubbarna har bränt svårfattbara 16 miljarder kronor på nya spelare under sommaren, inför säsongsstarten. Men är det överdrivet? Nej, menar experter – det är ekonomiskt rationellt.

Under strecket
Publicerad

Harry Maguire blev världens dyraste försvarare genom tiderna när han lämnade Leicester City för Manchester United för 80 miljoner pund.

Foto: Dave Thompson/AP

Nicólas Pépé blev i somras Arsenals dyraste nyförvärv någonsin när han värvades in från Lille för 72 miljoner pund – trots att klubbens budget endast sades vara 45 miljoner pund.

Foto: Anthony Bibard

Harry Maguire blev världens dyraste försvarare genom tiderna när han lämnade Leicester City för Manchester United för 80 miljoner pund.

Foto: Dave Thompson/AP
Harry Maguire blev världens dyraste försvarare genom tiderna när han lämnade Leicester City för Manchester United för 80 miljoner pund.
Harry Maguire blev världens dyraste försvarare genom tiderna när han lämnade Leicester City för Manchester United för 80 miljoner pund. Foto: Dave Thompson/AP

Fotbollsvärlden kan verka ha blivit fullständigt tokig. När det engelska transferfönstret slog igen i förra veckan hade de 20 Premier League-lagen tillsammans lagt mer än 16 miljarder kronor enbart på spelarköp. Fler än hälften av lagen kunde stoltsera med rekorddyra nyförvärv.

Dyrast av dem alla blev engelsmannen Harry Maguire när han värvades in till Manchester United för närmare en miljard kronor, i en affär som fick många fans och experter att slås av häpnad.

Vid en första anblick kan en miljard kronor för en habil mittback vara ren och skär galenskap. Dock finns det skäl till att tro att Premier League-klubbarna agerar mer rationellt än vad man först kan tro.

– Var man än kollar i Premier League finns det goda anledningar för klubbar att spendera pengar, säger Dan Jones vid konsultfirman Deloitte, som årligen släpper en rapport om Premier League, till Financial Times.

Annons
Annons

Nicólas Pépé blev i somras Arsenals dyraste nyförvärv någonsin när han värvades in från Lille för 72 miljoner pund – trots att klubbens budget endast sades vara 45 miljoner pund.

Foto: Anthony Bibard

Det Jones menar är att det enda sättet för engelska Premier League-klubbar att upprätthålla sina svällande lönebudgetar är att investera i nya, bättre spelare som i sin tur hjälper klubbarna att säkra oerhört lukrativa tv-rättigheter och turneringsprispengar.

Ett exempel på det är London-klubben Arsenal. Under sommaren florerade rykten om att klubben i sammanhanget hade en tämligen mager kassakista för övergångar på omkring 500 miljoner kronor, samt att klubben lidit av stora driftunderskott som med nöd och näppe räddats av spelarförsäljningar.

När transferfönstret väl summerades några månader senare kunde man konstatera att Arsenals bruttoutlägg är störst i hela ligan, efter att klubben köpt sex nya spelare för totalt 1,8 miljarder kronor.

Nicólas Pépé blev i somras Arsenals dyraste nyförvärv någonsin när han värvades in från Lille för 72 miljoner pund – trots att klubbens budget endast sades vara 45 miljoner pund.
Nicólas Pépé blev i somras Arsenals dyraste nyförvärv någonsin när han värvades in från Lille för 72 miljoner pund – trots att klubbens budget endast sades vara 45 miljoner pund. Foto: Anthony Bibard

Att spendera närmare 2 miljarder kronor trots stagnerade intäkter kan låta oklokt. Men i själva verket är det strategiskt ur ett sportsligt såväl som ekonomiskt perspektiv, menar Dan Jones. Lyckas man, med hjälp av de dyra nyförvärven, att säkra en topp fyra-placering i ligan kvalificerar man sig nämligen för turneringen Champions League, och blir ett av lagen som delar på prispotten på drygt 23 miljarder kronor.

Även ligans mittklubbar har anledningar att investera stort, då en femteplats i ligan eller en cupvinst säkrar kvalifikation till Champions Leagues syskonturnering Europe League – som även den bringar in åtråvärda miljoner till klubben.

Annons
Annons

Det som verkligen driver utvecklingen är dock de fördelaktiga tv-rättigheterna. Under de nästkommande tre säsongerna kommer de att ge klubbarna totalt 105 miljarder kronor. Det går att jämföra med Allsvenskans tv-avtal för säsongen 2020, som i en rekordaffär blev värt 550 miljoner kronor per år.

Här kan investeringarna ses som en riskminimering. Att lyckas undvika nedflyttning har alltså blivit så lukrativt för nyligen uppflyttade klubbar att det är rationellt att punga ut med flera miljarder kronor på spelarövergångar och löner.

Denna strategi har manifesterats tydligt i Birmingham-klubben Aston Villa, som i sin comebacksäsong i år nästan spenderat lika mycket pengar som toppklubbarna Arsenal och Manchester United.

De två nedre diagrammen använder sig av Transfermarkts siffror medan artikeltexten och det övre diagrammet går på Deloittes siffror.

Även de andra toppligorna i Spanien, Tyskland, Italien och Frankrike börjar att ta efter England, enligt Deloitte. I spanska ”La Liga” lade klubbarna i somras för första gången ut mer än 11 miljarder kronor (även om de tre drakarna Barcelona, Real Madrid och Atlético Madrid stod för två tredjedelar av summan) – mycket tack vare ett nytt tv-avtal värt 42 miljarder kronor över tre säsonger, rapporterar Financial Times.

Vad som skiljer de kontinentala ligorna från England är dock att de engelska klubbarnas nettoutgifter – det vill säga summan för spelarköp minus vad man får in på spelarförsäljningar – är mycket högre än vad den är bland de europeiska grannarna.

Det finns skäl att tro att det kommer att se ut så här även i framtiden, i alla fall så länge som det är ekonomiskt mer rationellt för engelska klubbar att investera hårt i sina trupper snarare än att sitta lugnt i båten och spara på sina intäkter.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons