Annons

Lisa Irenius:Därför är sorgliga nyheten om Nobelpriset ändå bra

Det visar på en ansvarskänsla mot Nobelpriset att de som är kvar av De aderton undviker att smitta det med sina egna problem i år.

Under strecket
Publicerad

Det blir ingen Nobelprismedalj i år från Svenska Akademien.

Foto: Lars Pehrson, Janerik Henriksson/TT
Efter reklamen visas:
Nobelpriset skjuts upp – vad innebär det?

Det blir inget Nobelpris i litteratur i år. Denna dramatiska nyhet säger en del om krisen i Akademien. Ännu mer talande är att det i huvudsak är en bra nyhet.

Att inte dela ut ett Nobelpris i litteratur i höst är förstås ett stort misslyckande, en faslig prestigeförlust. Det har hänt förr att priset har haft uppehåll, men aldrig tidigare för att Akademien bedömer att man inte har tillräckligt förtroende från allmänheten för att dela ut priset.

Det är världens främsta utmärkelse inom området, att låta stridigheter bland aderton personer stå i vägen för det kan tyckas futtigt. Priset är större än Akademien och man kan tycka att institutionen borde sätta sina egna problem åt sidan och prioritera sitt mest prestigefulla uppdrag.

Att dela ut priset i år hade varit ett stort risktagande, av främst två skäl.

Hur dagens nyhet kommer att tas emot internationellt återstår att se. Intresset för kulturella kotterier i norr är troligen begränsat och många kommer nog att ha svårt att förstå varför det blev så här. Den tyske författaren Daniel Kehlmann sa häromdagen till SvD att han tycker att ”det vore synd att inte utnyttja denna möjlighet att hedra en stor konstnärs livsgärning”. Han tillade: ”Det bästa vore att helt enkelt ge priset till rätt person – till exempel författaren som skrivit "The handmaid’s tale”, ”Tjänarinnans berättelse" [det vill säga Margaret Atwood]. Vad vore en bättre signal?”

Annons
Annons

Det blir ingen Nobelprismedalj i år från Svenska Akademien.

Foto: Lars Pehrson, Janerik Henriksson/TT
Det blir ingen Nobelprismedalj i år från Svenska Akademien.
Det blir ingen Nobelprismedalj i år från Svenska Akademien. Foto: Lars Pehrson, Janerik Henriksson/TT

Samtidigt har Akademiens kris fått en hel del uppmärksamhet i världen och det franska nyhetsmagasinet L’Obs skriver till exempel att det utifrån rådande omständigheter skulle vara svårt att övertyga om ”prisets seriositet”. Den tyske författaren och kulturskribenten Thomas Steinfeld har i SvD skrivit om hur ledamöternas olika utspel har skadat förtroendet för Akademien utomlands.

Valet att trots allt pausa utdelningen av Nobelpriset tyder på självinsikt – och är sannolikt också ett resultat av påtryckningar från Nobelstiftelsen. Pressmeddelandet från Akademien vittnar om en förståelse om problemens omfattning och en vilja till förändring och förbättring. Det är hoppfullt för både institutionens och Nobelprisets framtid på längre sikt.

Akademien har fortfarande inte situationen under kontroll, det är uppenbart.

Att dela ut priset i år hade varit ett stort risktagande, av främst två skäl.

För det första: Akademien som institution mycket svag just nu. Enbart tio av arton ledamöter är kvar, hur stämningen är bland dem är oklart, men säkert är att det utifrån sett ter sig som en högst instabil sammanslutning. Bara de senaste veckorna har det varit en soppa av olika mer eller mindre motstridiga utspel. Olika uppgifter har sipprat ut (till exempel om Nobelprisets vara eller inte vara). Ekobrottsmyndigheten har inlett en förundersökning med koppling till Akademien och det har framkommit att till och med Sveriges blivande statschef har ofredats på en av Akademiens sammankomster, i dess egen villa på Djurgården.

Annons
Annons

Vad mer är att vänta? Akademien har fortfarande inte situationen under kontroll, det är uppenbart. Det finns anledning att befara att processen att utse en pristagare skulle ha drabbats av bakslag som hade skadat Nobelprisets anseende ytterligare.

För det andra: ett Nobelpris i litteratur i höst hade riskerat att landa fel i omvärldens ögon. Och ett misslyckat pris vore värre för prisets anseende än ett uppehåll.

Valet av pristagare hade tagits emot med skarpt kritiska ögon. Författarskapet skulle ha att dissekerats utifrån krisen, politiskt snarare än litterärt. Ponera att pristagaren hade blivit Margaret Atwood, som bland annat har skildrat sexuellt utnyttjande, då kunde det ha tolkats som att Akademien försöker köpa sig legitimitet inom ett område där dess rykte är skamfilat. Om man hade valt en manlig författare som aldrig har intresserat sig för sådan problematik hade det blivit kritik för det. Oavsett hade det varit synd om pristagaren, som kunde misstänka att den egna trovärdigheten blivit ett verktyg för att förbättra Akademiens trovärdighet. Det värsta hade förstås varit om pristagaren tackade nej. Risken finns, och det är klokt att Akademien inte tar den.

Nu finns chans för en värdig återkomst för priset nästa år.

För höstens Nobelpris skulle inte ha kretsat kring litteraturen först och främst, utan kring Akademiens interna stridigheter och omvärldens reaktioner. Det visar på en ansvarskänsla mot Nobelpriset att de som är kvar av De aderton undviker att smitta det med sina egna problem just i år.

Som den tillfällige ständige sekreteraren Anders Olsson formulerar det i pressmeddelandet: ”Vi finner det nödvändigt att skapa tidsrum för att återställa det allmänna förtroendet för Akademien innan nästa Nobelpristagare utses. Detta av respekt för såväl hittillsvarande som framtida litteraturpristagare, för Nobelstiftelsen och för omvärlden i övrigt.”

Nu finns chans för en värdig återkomst för priset nästa år. Men vägen dit blir svår. Hur ska man kunna återskapa förtroendet för Akademien? Det blir en lång process och det är möjligt att det kommer att kräva radikala åtgärder, som en total rekonstruktion av Akademien. Sorgligt är det inte desto mindre, och det uteblivna litteraturpriset kommer att lämna ett stort och ödsligt tomrum under höstens Nobelfestligheter.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons