Annons
Krönika

Lotta Lundberg:Därför avskyr jag min ”onormala” tyska toastol

Tävlingen ”Toiletten machen Schule” lanserades i Tyskland 2018 för att förbättra standarden på skolornas toaletter.
Tävlingen ”Toiletten machen Schule” lanserades i Tyskland 2018 för att förbättra standarden på skolornas toaletter. Foto: Jörg Carstensen/TT

Först tar jag sedan dit jag kommer och accepterar att tyska toaletter har en ”besiktningshylla”. Men när jag tröttnar och försöker skaffa en ”normal toalett” visar det sig vara omöjligt.

Under strecket
Publicerad

Redan i klassikern ”Rädd att flyga” från 1973 gör Erica Jong mig uppmärksammad på problemet med den tyska toaletten. Hon deltar i en psykoanalytikerkonferens i Wien och fascineras av den tyska hyllan som halvvägs ner i hålet gör det möjligt att, efter väl förrättat värv, kunna studera sin produkt. Analysera, bedöma och eventuellt bekymras över resultatet.

Så tyskt, skriver hon.

Jag anser att hon gnäller, tar i stället morskt seden dit jag kommer, men måste erkänna att denna inställning är väldigt övergående. I och med att exkrementerna ligger på hyllan en stund innan man spolar sprider sig en doft som hade kunnat undvikas om de snabbare träffat vatten och försvunnit. Det förtar liksom charmen med en vacker gammal lägenhet med bristande ventilation.

Långsamt börjar jag hata min toa. Och när jag inte längre kan härbärgera min avsky, får jag av mamma å mamma, kolla med Freud var den idén kom ifrån – i julklapp ett presentkort på ett nytt avträde.

Och skrider till verket. Jag ska köpa en normal toalett.

En toalett utan hylla är inte begripligt.

Annons
Annons

Det visar sig att det finns ingenting sådant. Rörmokaren vill veta vad jag menar. Och min tyska är god, ska gudarna veta, men här går jag bet. Normal, måste jag utveckla.

En toalett utan hylla är inte begripligt. En utan besiktningsfångare, försöker jag och möts av oförstånd. En toalett där allt går rätt ner – utan analystrappa. Jag möts av tystnad. Med ett plums, säger jag. Aha, en Plumpsklo, säger rörmokaren och skrattar högt. Och jag skrattar tillbaka. Plumpsklo betyder utedass och det är förbjudet i stan.

Normal, tjatar jag. Som i Sverige, England, Danmark, USA.

Han avbryter; hur ska jag vet vad man har i USA, säger han och jag hör att jag trampat på tår. Alla reser inte runt jorden, minsann. Jag förklarar igen, sakta. Han lyssnar tyskt. Det är noga med detaljer, det vet jag ju. Men så noga.

Bajset ska försvinna fort, säger jag och i bakhuvudet börjar jag sakta undra vem som behöver en psykoanalytiker.

Förstådd. Äntligen. Tänk vad man missar på utbildningarna i germanistik.

Då slår fantasin till hos rörmokaren. Ein Spühlrandloses Klo, säger han nöjd och jag vill krama honom. Förstådd. Äntligen. Tänk vad man missar på utbildningarna i germanistik. Spolrandlös! Tänk så enkelt.

Eftersom Berlin skriker efter hantverkare får mina lyxproblem vänta. Först tre månader senare står han äntligen där och öppnar paketet. Den här var svindyr, säger han och jag inspekterar.

Hyllan är kvar! Jag skriker nästan rakt ut. Han kliar sig i skägget. Tittar i sina papper.

Spolrandlös, förklarar han, är en toa där det inte finns någon rand under sitsen där det kan bildas urinsten.

Jag är kvinna, stönar jag, jag pissar inte omkring hur som helst.

Det kunde han ju omöjligt veta.

Så börjar jag långsamt och pedagogiskt förklara igen. Det finns något sadistiskt i detaljer, tänker jag och vet inte vem som är tröttast när han bär ner toan för alla trapporna och kör till sitt lager.

Det finns ingenting normalt under solen.

Därifrån ringer han sedan och frågar om det ska gå att sänka sitsen eller om…

Normal, säger jag: bara normal.

Och långt bak i huvudet applåderar plötsligt mitt intellektuella kapital – det borde väl jag om någon veta – det finns ingenting normalt under solen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons