Annons

Per Gudmundson:Därför blir detta det sista året för regeringen

Foto: Pontus Lundahl/TT
Under strecket
Publicerad

Asylkris. Poliskris. Vårdkris. Skolkris. Säkerhetskris. De politiska katastroferna har stått på rad under de senaste åren. Och inget av de underliggande problemen har lösts.

Det rödgröna styret är den svagaste regering som Sverige har sett sedan regeringen Ullsten för snart 40 år sedan. Regeringen Löfven kan inte stödja sig på någon politiskt block med majoritet i riksdagen, och är således i det närmaste kraftlös. Den enda anledningen till att regeringen ens kan sitta kvar är i själva verket att oppositionen inte har kunnat enas om formerna för att styra, och att oppositionspartierna inte vill skapa kaos.

Oppositionen är däremot enig om att den rödgröna regeringen ska bort. Om ett år är det val. Och ett regeringsskifte i samband med val är inte något kaotiskt, utan något naturligt.

Vad som kommer efter den rödgröna regeringen är förstås långt ifrån klart. Men om regeringen Löfven kan styra i minoritet kan naturligtvis en annan regering göra det också. De partier som kommer att utgöra opposition efter valet kommer inte att vara mindre splittrade.

Annons
Annons

Vad som skulle kunna rädda regeringen är en rejäl valframgång för de rödgröna partierna. Någon sådan ligger inte i korten.

Över hela Europa går socialdemokratin bakåt. I något land – som i Frankrike – har socialdemokratin nästan raderats ut. Men även där det går som bäst för arbetarpartierna går det dåligt.

Senast i Norge gjorde Socialdemokraternas systerparti Arbeiderpartiet det sämsta resultatet sedan katastrofvalet 2001.

Inget talar för att den hårt stukade Stefan Löfven skulle kunna stå emot den megatrenden. Tvärtom har Löfven tappat sin populäraste minister, Anders Ygeman. En annan, Peter Hultqvist, hotas av misstroendevotum. Och det mest kända och erfarna namnet i kabinettet – Margot Wallström – har försorsakat ett pärlband av kriser i sin gärning som utrikesminister.

Löfven har inget dragplåster. Inte heller har han någon fungerande politisk vision för framtiden; 32000 traineejobb kommer inte att flyga som vallöfte. Det enda politiska argument som talar för honom är hans förmåga att sitta kvar vid makten. Men den förmågan har alltså varit helt beroende av hur oppositionen har agerat under innevarande mandatperiod, med decemberöverenskommelse och så vidare. Efter valet gäller en ny regelbok.

En valsuccé för Miljöpartiet är ännu mindre trolig. Kompromisserna i den så kallade samarbetsregeringen har satt djupa sår i det gröna partiets själ. MP kommer att vara ett 5-procentsparti de närmaste åren.

Högkonjunkturen gör att den rödgröna regeringens genomklappning inte är lika uppenbar. Men konjunkturen kan inte lyfta S och MP till majoritet i riksdagen.

Annons
Annons

Över hela det politiska fältet ligger invandringsfrågan. Den gör sig påmind i varje politikområde. Arbetslösheten är en invandringsfråga. EU är en invandringsfråga. Skolan är en invandringsfråga. Offentliga sektorn är en invandringsfråga. Brottsutvecklingen är en invandringsfråga. Och missnöjet där är så starkt att varken den traditionella vänstern eller den traditionella högern kan förvänta sig några större framgångar.

Både Socialdemokraterna och Moderaterna vill gärna att valet ska handla om traditionella höger/vänster-frågor. Det är därför regeringen lägger förslag om att stoppa vinster i välfärden. Och det är därför högern agerar som om förslaget innebär jordens undergång, trots att det inte ens kan få majoritet i riksdagen och alltså inte kan bli verklighet.

Men om vi har lärt oss något om brexit och Trump så är det att spelplanen har förändrats.

Och med en annan spelplan är sittande regering dömd.

I dag börjar den rödgröna regeringen sitt sista år. Vad som kommer efter är oklart. Det är möjligt att Stefan Löfven och Socialdemokraterna kommer att ingå – men nuvarande regering går in på sin sista höst.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons