Annons

Per Gudmundson:Därför blir svenskarna missnöjda

Politikens oförmåga leder till missnöje med demokratin, visar ny studie.
Politikens oförmåga leder till missnöje med demokratin, visar ny studie. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Under strecket
Publicerad

Det var högtidligt och fullsatt i andrakammarsalen i måndags när riksdagen firade hundraårsdagen av den allmänna och lika rösträttens införande. Talmannen Andreas Norlén (M) gav som vanligt ett klanderfritt intryck när han inledde seminarieövningen, men tog sig ändå friheten att avvika från manuskriptet. ”Undrar bara vem det var som hittade på att just jag skulle öppna ett seminarium där kris i regeringsfrågan är ett tema”, sade Norlén på sin karaktäristiska östgötska. ”Ja, den personen kan leta sig om efter ett nytt jobb” fortsatte han. ”Nej, det stod inte i manus – jag ber om ursäkt.”

Att det råder kris i regeringsfrågan är alla eniga om. Men råder det också kris i demokratin?

I ett globalt perspektiv är det som kallas liberal demokrati på viss tillbakagång. Institutet Freedom house noterade en höjdpunkt vid 2007, då 47 procent av världens länder var att beteckna som fullvärdiga demokratier och 22 procent som ickedemokratiska. Ett decennium senare har andelen demokratier minskat till 45 procent, och de icke demokratiska staterna ökat till 25 procent.

Annons
Annons

I Sverige står dock styrelseskicket stadigt. Men även här finns ett missnöje. Enligt SOM-institutets mätningar är exempelvis 47 procent missnöjda med demokratin i EU, 34 procent med landstingen, 30 procent med kommunerna och 24 procent med riksdagen. Denna opinion har statsvetarprofessor Sören Holmberg och docent Katarina Barrling – ledarsidans kolumnist – studerat i ”Demokratins framtid”, den forskningsantologi som riksdagen tagit fram i samband med jubileet. Holmberg och Barrling har med hjälp av Sifo granskat de 33 procent som på frågan om hur svensk demokrati fungerar säger sig vara ”inte särskilt nöjda” eller ”inte alls nöjda”, och låtit dem motivera sina åsikter. Svaren går att ordna i fyra kategorier: demokratins utformning, tillämpning, utfall i sakfrågor samt utfall för specifika befolkningsgrupper.

Studien visar att det största missnöjet – 59 procent – riktar sig mot demokratins tillämpning i praktiken. Svenskarna är alltså inte särskilt missnöjda med systemet, utan med hur det brukas. Det vanligaste svaret bland denna grupp missnöjda är ”Sverigedemokraterna uteslutna”; 11 procent uppger detta på helt öppen fråga. Det näst vanligaste klagomålet i kategorin är ”bristande åsiktsrepresentation”.

Den näst största kategorin – men då på en avgjort lägre nivå – är demokratins utfall på specifika policyområden, dit 15 procent av missnöjet kan härledas. Det vanligaste klagomålet är ”invandring”, vilket 8 procent av de missnöjda uppger. Som jämförelse kan nämnas att missnöjet med skatter ligger på 1 procent, med pensionärernas villkor 1 procent och med vården på 2 procent.

Missnöjet är ojämnt fördelat. Bland SD:s väljare är hela 69 procent missnöjda. Regeringspartiernas väljare är minst missnöjda (S 12 procent och MP 9 procent). I Alliansen är främst KD:s väljare missnöjda: 42 procent. Men även 26 procent av M-väljarna.

Svensk demokrati får alltså i stort godkänt. Men misslyckandet på ett politikområde leder till att en ansenlig minoritet misstror demokratin.

”Jag vill gå tillbaka till riksdagens högtidliga öppnande och citera statschefens kungsord”, sade Sören Holmberg på seminariet och satte på sig glasögonen för att läsa innantill. ”’I dag liksom för hundra år sedan är demokratin något som vi har att tillsammans vårda och värna. Inte bara på valdagen, utan varje dag. Och nu liksom då vilar ett särskilt ansvar på er’”. Professor Holmberg tog av sig glasögonen och blickade ut över andrakammaren för att liksom illustrera hur kungen förmanat riksdagsledamöterna i höstas, detta jubileumsår.

Och sedan sammanfattade han: ”Jag tycker väl att det har gått sådär.”

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons