Annons
Krönika

Andreas Cervenka:Trump lika dum som oss – där börjar problemen

När Donald Trump intar Vita huset finns det anledning att vara nervös inför framtiden. Han är nämligen en av oss.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Donald Trump har intagit Vita huset. Till höger vicepresident Mike Pence.

Foto: Andrew Harnik/APBild 1 av 3

Donald och Melania Trump på kvällen före installationen i Washington.

Foto: Evan Vucci/APBild 2 av 3

Kollapsen i finansvärlden som föregick krisen 2008 har bäddat för att politiken nu genomlider en period av dårskap.

Foto: Richard Drew/APBild 3 av 3

Donald Trump har intagit Vita huset. Till höger vicepresident Mike Pence.

Foto: Andrew Harnik/APBild 1 av 2

Donald och Melania Trump på kvällen före installationen i Washington.

Foto: Evan Vucci/APBild 2 av 2
1/2

Donald Trump har intagit Vita huset. Till höger vicepresident Mike Pence.

Foto: Andrew Harnik/AP
2/2

Donald och Melania Trump på kvällen före installationen i Washington.

Foto: Evan Vucci/AP

Händer ens det här? När Donald Trump svors in som USA:s 45:e president jublade hans väljare. Andra amerikaner trodde knappt sina ögon.

Några månader efter presidentvalet kämpar fortfarande många med att acceptera utgången, både i USA och i andra delar av världen.

Förklaringarna är snart nästan lika många som antalet människor med tillgång till tangentbord och internetuppkoppling: Rasism! Inkomstklyftor! Ryssarna! FBI! Valsystemet! Glesbygden! Listan fortsätter.

Det är inte konstigt, snarare väldigt mänskligt. När något oväntat inträffar tenderar människor att söka svar som går ut på att det som inte gick att förutse ändå borde ha gått att förutse. Om bara y hade gjort x hade det aldrig blivit så här! Den förklaring som är svårast att ta in är kanske denna: det var slumpen. Donald Trump fick färre röster än Hillary Clinton men råkade få fler på rätt platser och vann. Att etsa sig fast vid frågan varför är kanske lika fruktbart som att tillsätta en haverikommission kring en tallrik utspilld gröt.

Tillvaron är helt enkelt mycket mer oförutsägbar än vad vi vill erkänna. Ovanstående resonemang kommer från den amerikanska författaren Michael Lewis som i otaliga intervjuer de senaste månaderna pratat om Donald Trumps seger med anledning av sin nya bok The Undoing Project. Detta trots att boken inte alls handlar om amerikansk politik utan om något betydligt mer fascinerande: det mänskliga psyket.

Annons
Annons

Kollapsen i finansvärlden som föregick krisen 2008 har bäddat för att politiken nu genomlider en period av dårskap.

Foto: Richard Drew/APBild 1 av 1

Människan beter sig inte alltid rationellt.

Michael Lewis, som skrivit flera böcker med fokus på Wall Street menar att den intellektuella kollaps i finansvärlden som föregick krisen 2008 bäddat för att politiken nu genomlider motsvarande period av dårskap.

I boken skildrar Michael Lewis vänskapen mellan de två världsberömda forskarna Daniel Kahneman (Ekonomipriset till Alfred Nobels minne 2002) och Amos Tversky (som gick bort 1996). Båda brukar beskrivas som pionjärer inom det som kallas beteendeekonomi. Mycket av deras arbete kretsade kring en viktig observation: människan beter sig inte alltid rationellt.

För alla som någon gång befunnit sig på en personalfest klockan tre på natten kommer kanske detta inte som en nyhet. Ändå envisas många moderna ekonomiska teorier med att utgå ifrån att vi alla är utrustade med en slags nyttomaximerande superdator mellan öronen.

Kollapsen i finansvärlden som föregick krisen 2008 har bäddat för att politiken nu genomlider en period av dårskap.
Kollapsen i finansvärlden som föregick krisen 2008 har bäddat för att politiken nu genomlider en period av dårskap. Foto: Richard Drew/AP

Ett exempel på hur lättlurad den mänskliga hjärnan är illustreras av ett experiment där Daniel Kahneman och Amos Tversky lät människor snurra på ett hjul med siffrorna 1 till 100. Direkt efteråt ställde de frågor av typen: hur många procent av FN:s medlemsländer kommer från Afrika? De som precis fått ett högt nummer på hjulet gissade på en högre andel än de som fått ett lågt. Hjulets siffror blir ett slags mentalt ”ankare”, en referenspunkt för vår uppfattning.

Annons
Annons

Denna svaghet i våra sinnen har Donald Trump utnyttjat mycket effektivt, enligt Michael Lewis. Ett exempel är när Donald Trump påstod på Twitter att Hillary Clinton hade fått ”miljoner” illegala röster i valet, utan att presentera minsta bevis för saken. Trump slänger alltid ur sig en galen siffra, för då kommer diskussionen kretsa kring den galna siffran, säger Michael Lewis till Financial Times.

Donald Trump verkar ofta falla i samma fälla själv. Omvittnad är till exempel hans benägenhet att grunda sin uppfattning i en fråga på åsikten hos den senaste personen han pratat med, vilket framstår som ett tydligt exempel på psykologisk ”ankring”. Lika känd är hans impulsivitet.

Det är just Donald Trumps tvärsäkerhet som gör att många människor dras till honom.

När Donald Trump några veckor efter valet en tidig morgon plötsligt twittrade om att personer som bränner den amerikanska flaggan borde fängslas eller fråntas sitt medborgarskap blev många förvånade. Varför just nu? Som av en händelse visade det sig att Donald Trumps favoritprogram på tv-kanalen Fox samma morgon hade visat ett inslag som handlade om flaggbränning på ett universitet. En halvtimme senare hade Donald Trump krävt straff för något som USA:s Högsta Domstol slagit fast är skyddat av konstitutionen. Kanske bara ett sammanträffande, eller en glimt av de kommande fyra åren.

Samtidigt som Daniel Kahneman och Amos Tversky med all önskvärd tydlighet visat att det mänskliga omdömet ofta sviktar har Donald Trump skapat en bild av sig själv som ofelbar, en man som förlitar sig på sina instinkter. Och det är just Donald Trumps tvärsäkerhet som gör att många människor dras till honom, eftersom vi har en stark ovilja mot att acceptera världen som osäker, enligt Michael Lewis.

Annons
Annons

På frågan varför Donald Trump till skillnad från de flesta av sina företrädare inte behöver en daglig dragning om säkerhetsläget svarade han helt enkelt: ”jag är en smart person”.

I själva verket är Donald Trump, säger Michael Lewis till Financial Times, lika ofullkomlig som den dummaste personen i Amerika. Med andra ord är Donald Trump en av oss. Och där börjar också problemen.

Politiska ledare som inte inser sina begränsningar och har en övertro på den egna förmågan var något som oroade Daniel Kahneman redan i början av 70-talet. I The Undoing Project citeras ett tal där han påpekade det bekymmersamma i att ”en organism utrustad med ett känsloliv och hormonsystem inte helt olikt det hos en djungelråtta har getts möjligheten att utplåna allt liv med några knapptryckningar”. Och ledare som inte sätter sig in i hur deras egna hjärnor fungerar och i stället går på magkänsla riskerade enligt Daniel Kahneman att få ödesdigra konsekvenser: ”Det är ganska sannolikt att hela samhällens öden kan komma att beseglas av ledare som begår en serie misstag som hade kunnat undvikas ”.

En varning som den 20 januari 2017 känns obehagligt aktuell.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons