Annons
Analys

Karin Henriksson:Dynastin Clinton har lämnat rampljuset

Hon var en sämre kandidat. Det handlar alltid om det. Allt annat – FBI, lågt valdeltagande, orättvis bevakning – är undanflykter. Förhandssnacket om att vilken annan republikan som helst skulle besegra Hillary Clinton är ett ironiskt bevis på det.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Hillary Clinton lämnar scenen efter sitt förlusttal på New Yorker Hotel i New York på onsdagen.

Foto: Matt Rourke/APBild 1 av 2

Clinton hälsar på anhängare efter förlusttalet dagen efter presidentvalet.

Foto: Andrew Harnik/APBild 2 av 2

Hillary Clinton lämnar scenen efter sitt förlusttal på New Yorker Hotel i New York på onsdagen.

Foto: Matt Rourke/APBild 1 av 1
Hillary Clinton lämnar scenen efter sitt förlusttal på New Yorker Hotel i New York på onsdagen.
Hillary Clinton lämnar scenen efter sitt förlusttal på New Yorker Hotel i New York på onsdagen. Foto: Matt Rourke/AP

WASHINGTON Man stöter på molokna unga kvinnor i Hillary-kepsar i District of Columbia där 93 procent röstade på den demokratiska kandidaten. Påståendena om att Hillary Clinton tillhörde eliten och etablissemanget stämmer naturligtvis, men det finns väljare som tror på statens roll och klassisk demokratisk politik som bästa receptet mot misären i eftersatta bygder.

Rösträkningen är inte klar än. Just nu ser det ut som om Hillary Clinton får ett litet övertag i hela landet, på drygt 230 000 av 120 miljoner avlagda röster (mot 127 miljoner 2012). I procenttal står det 47,7 procent för Clinton mot 47,5 procent för Donald Trump.

Om detta håller i sig betyder det att en andra republikansk president valts av elektorskollegiet, inte folket. Men för Clinton blir det inte samma moraliska seger som för partikamraten Al Gore i valet 2000. Då vägde det så jämnt i Florida att automatisk omräkning slog till och i slutänden avgjorde Högsta domstolen.

Annons
Annons

Clinton hälsar på anhängare efter förlusttalet dagen efter presidentvalet.

Foto: Andrew Harnik/APBild 1 av 1

Vad händer nu? Först ett obestämt antal veckor utanför det skoningslösa rampljuset.

Det här var heller inte första bittra förlusten för Clinton, utan den andra. Hon hade lärt sig några läxor från 2008. Men enkelt uttryckt var det för mycket bagage. 30 år i politiken. Affärer och skandaler från första dagen i Vita huset. Inte så många riktigt tunga framgångar i sitt cv som senator och utrikesminister. Misstaget att montera upp en privat server i källaren. Motviljan mot medierna. Vägran att släppa manus till de välbetalda talen för höjdare på Wall Street. Åldern överskuggades av det faktum att Trump, med sina 70 år, är ett år äldre men spökade efter svimningsanfallet under 11 september-ceremonin.

Och så var det, än en gång, en uppstickare som utmanade henne på vägen till glastaket. Bernie Sanders segrade i nästan hälften av delstaterna. Även om han totalt sett fick betydligt färre röster spelade han på strängar i det unga multietniska USA – eller de besvikna miljoner som Trump måste inbegripa i sitt tal om att bli ”alla amerikaners president”.

Före valet sades att hon skulle vinna om hon lockade till sig Barack Obamas koalition. Det gjorde hon inte. Hon fick 6 miljoner färre röster än Obama och andelen är lägre bland kvinnor, svarta och, inte minst, latinos. Att vita kvinnor inte stöttade henne förklaras med att fler av dem är lojala republikaner och röstade på parti, inte på en kvinna med allt för synliga ambitioner som många av dem avskytt sedan hon flyttade in i Vita huset 1993.

Clinton hälsar på anhängare efter förlusttalet dagen efter presidentvalet.
Clinton hälsar på anhängare efter förlusttalet dagen efter presidentvalet. Foto: Andrew Harnik/AP
Annons
Annons

Faktorer som den eviga eposthärvan och den olyckliga tajmingen med FBI-chefens brev till kongressen bidrog säkert till valresultatet, men hon bjöd motståndaren på en riktig godbit med sitt praktmisstag att kalla Trumps anhängare för ”deplorables” eller bedrövliga rasister och sexister. Hennes slogan ”Stronger together” låter inte riktigt lika övertygande som ”Make America great again”.

Vad händer nu? Först ett obestämt antal veckor utanför det skoningslösa rampljuset. Al Gore försvann i princip från jordens yta och dök så småningom upp i helskägg. I talet dagen efter valdagen berättade hon om barnbarnen, Charlotte och lille Aidan, så det blir tid över för dem. Strax före valet dök det upp notiser om att makarna Clinton inte ansökt om nödvändigt bygglov för renovering av en villa intill deras egen i Chappaqua i New York.

Hillary Clintons namn lär stå kvar på listor över tänkbara gästtalare, precis som Bill Clintons. Fast samma glans kan det ändå inte bli och då är det kanske tur att makarna beräknas ha dragit in över 100 miljoner dollar. Familjestiftelsen med Chelsea i ledningen kan rulla igång igen men talet om en dynasti har avtagit.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons